540 replies to this topic

[XC]

Vi hade i alla fall tur med vädret – igen
Den första filmen är en klassiker som jag sett hela 1 gånger. Det märks lite att den här filmens fokus ligger mer på och mjölka pengar ur biopubliken. Några av skämten går hem, och den lite tunna storyn hålls på vägen. De evinelliga grälen mellan Gösta och Gun blir i längden lite tradiga och sonens blivande fru är bara pinsamt elak. Helt OK popcorn underhållning, även om jag till skillnad från MovieZine måste säga att Göta Kanal 2 var bättre. (Men det tycker jag å andra sidan om de första filmerna också). -- OK.

[Rick Hunter]

Jag såg den häromdagen också och håller i mångt och mycket med dig. Det var ett finare slut i denna om än inte lika roligt som ettan. Jag skulle nog kunna ge den så högt som 7/10 i betyg men då drar Bamse och Lille Skutt scenerna upp betyget en hel del

[Crusader]

The Three Burials of Melquiades Estrada

...Underlig film. Känns som att de som gjort den lekte "Skriv en mening var"-leken när de skrev den.

En grym rasistisk gränspolis skjuter Mexikanska arbetaren Melquiades Estrada när han ser honom med ett gevär och den lokala sheriffen mörklägger det hela.
Melquiades ända vän, Pete, tar grönspolisen till fånga och börjar en lång resa med gränspolisen och liket för att begrava Melquiades Estrada i sin hemby i Mexiko och berätta vad som har hänt till hans fru och barn opch lära gränspolisen om mannen han dödat. Det ända han har att guida honom är en bild på Melquiades fru och barn samt en snabbt ritad karta till byn.

Många konstiga underliga scener i filmen. T ex så stöter de på en grupp Mexikanare mitt ute i öknen som sitter och tittar på ett Amerikanskt Dr Phil-liknande TV-program trots att de inte kan Engelska. De jagas till en början av den inkompitenta sheriffen som sedan åker till Seaworld istället.
Filmen är rätt flippad. Och slutet och inte destu mindre underligt. När de kommer fram till platsen där byn ska ligga så existerar den inte. Ingen runt omkring har någonsin hört talas om den eller Melquiades Estrada. Kvinnan och barnen på bilden heter något annat och vet inte vem Melquiades Estrada är.
Tillsist letar de upp en gammal ruin som de låtsas vara byn, bygger upp den lite, sätter en namn skyllt, begraver honom.

Som sagt, högst underlig. Och väldigt komisk trots att det nog inte är meningen.

6,5/10

[Rick Hunter]

Street Fighter The Legend of Chun-Li
Så mycket street fighting var det då sannerligen inte utan filmen bestod nästan enbart om Chun-Li och hennes bakgrund och de få andra karaktärer från spelen som är med har undanskymda roller, Bison är givetvis huvudskurken och hans högra hand är Balrog och Vega skymtar förbi i ett par scener. Den något okände karaktären Gen är en mentor åt Chun-Li. Ingen Guile, ingen Ryu, Ingen Honda, ingen Dahlsim, ingen Blanka, ingen Zangief och ur den synvinkeln är det en riktig besvikelse Och ur en annan var inte fighting-scenerna särsklit bra heller med ett eller två undantag. Det vart mer pang pang mot slutet faktiskt. Hyfsade skådespelarprestationer som bäst men vad kan de göra med ett sånt här klyschigt och stelt manus? Nä, Van Damme-filmen från 90-talet är 100 gånger bättre!
3/10

Monster Vs Aliens
Riktigt kul animerad sci-fi film med flera väl valda röstskådespelare som bl.a Seth Rogen, Reese Witherspoon och Kiefer Sutherland vars röst jag inte ens kände igen som General WR Monger Känns ganska inspererad av äldre B-Sci-fi filmer från 50-60-talet. Bästa animerade film sen The Incredibles!
8/10

[Rick Hunter]

Knowing
En film jag hade noll koll på? Hur kan jag ha missat detta? Hursomhelst, filmen tar sin början 1959 när en skolklass ritar teckningar om sina tankar om framtiden för att sedan förseglas i en tidskapsel som ska öppnas 50 år senare. En flicka skriver en massa till synes oförklarliga siffror istället som om hon vore besatt. Tidskapseln öppnas 2009 och just det kuvertet går till sonen till en högskoleproffesor (Nicolas Cage) som snart börjar se datum om verkliga katastrofer i siffrorna som den flickan förutsett. Snart går det över apokalyptiska toner och mystiska personer börjar övervaka högskoleprofessorn och hans son som verkar ha en viktig roll i framtiden.
Spännande, överraskande och välspelat sci-fi drama med ett mycket bra slut!
9/10

Terminator Salvation
Inte fullt så bra som jag hade hoppats på men ändå en bra sci-fi/actionfilm med fantastisk CGI och snyggt skitiga miljöer. Inte riktigt den framtid som målades upp i de tre första filmerna men de bitarna man fick se där utspelade ju sig 11 år efter den här filmen i för sig så det är kanske inte så konstigt. Överlag bra skådespeleri även fast Bale ibland känns som han fortfarande spelar Bruce Wayne/Batman. Anton Yelchin är något av ett fynd som Kyle Reese och även Sam Worthington är bra även fast hans roll känns lite dåligt skriven. Någon i biosalongen ropade "Yeah!!!" när Schwarzeneggers lilla cameo dök upp och det gjorde nästan jag också Den cameon var väldigt välgjord och han såg precis ut som han gjorde för 25 år sen när han gjorde T1. Ser framemot de eventuella uppföljarna(?) när jag antar att de sakta närmar sig år 2029 och troligen besegrar maskinerna. I klass med trean fast ettan och tvåan rår den inte på.
8/10

[Crusader]

Mickey, Donald, Goofy: The Three Musketeers

Underhållande Disney tolkning av klassikern med Musse, Kalle och Långben som De 3 Muskitörerna. Fint animerad, klassisk musik med nya texter och i grunden riktigt bra.
Musse, Kalle och Långben är vaktmästare åt de kungliga Muskitörerna och drömmer om att en dag bli kungliga Muskitörer men pga att Muse är liten, Kalle är feg och Långben är korkad så får de aldrig chansen fören en dag då de plötsligt får i uppdrag att skydda Drottning Mimmi oventandes om att allt ingår i en djävulsk plan av Muskitör-kaptenen Pete för att bli Kung.
Spännande, rolig och full med hjärta och vemod. Speciellt hela grejen med hur Kalle överger sina vänner för att rädda sitt eget skin men sedan ångrar sig.

Bra och underhållande tecknat äventyr med coola sånger och häftiga strider även om Kalle kanske är med lite för lite ibland.

8/10

[Crusader]

Transformers

Fortfarande lika bra. En fullkommlig Transformers-orgasm för ett gammalt Transformers-fan.
Åter igen, alldeles förlite screentime för Jazz. Man fick aldrig lära känna honom. Visst, samma gäller även några flera av de andra Transformers (t ex Bonecrusher som skulle vara en komplex karaktär men det såg man inget av) men det här är ju första filmen där bakgrunden ska läggas så man kommer väl få se mer av dem igen i 2:an.
Att filmen saknar Transformers themen störde mig inte den här gången eftersom jag var mer berädd på det nu.
Och Trädgårds scenen förblir en av de roligaste scener i filmhistorien.

Såg extramatrialet för första gången. Hade ingen aning om att alla militärer (med undantag av huvudrollern som fick genomgå militär träning) var riktiga soldater som medverkade i filmen. Bay har visst en väldigt nära relation med militären så de fick använda nya fordon i filmen som inte ens varit i fältet ännu.
Jag gillar att Bay typ aldrig använder Bluescreen om det kan unvikas och bara använder CGI när det inte går på annat vis. Men jag måste säga att jag är förvånad att inga skådespelare dör med tanke på hur mycket de får genomgå och att de typ aldrig använder stuntdubbles i den här filmen.
Intresant att de designade Megatron's ansikte inspirerat efter Hugo Weaving. Jag kan förstå varför de ville ha honom som röst till karaktären.
Efter att ha sett hur Optimus hade sett ut om han var röd som i serierna/TV-serien så är jag glad att de gjorde Hot Rod istrället för fy fasen vad ful den röda var. Och som de sa, det finns en orsak varför färgen röd sällan används så mycket på film för den färgen gör sig inte så bra.
Otrolig vad mycket detaljer som gått in i skapandet av filmen, speciellt då robotarna och Transformeringen.

10/10

Edited by Crusader, 28 June 2009 - 04:03.

[Crusader]

Transformers: Revenge of the Fallen

Totaly Freaking Awesome!!! Helt underbar. Man var som klistrad i biosalongen. 2h30min av ren Transformers orgasm.
Väldigt mycket action, coola strider och man fick se all action. Kändes aldrig som att man missade något som man kände lite i ettan. Mer screentime för Transformers och mer Megatron och Starscream . Och Devestator !!!
Men visst, fortfarande fick vissa aldeles förlite, Ratchet och Arcee t ex och framförallt sportbilen Jet som bara var "waste of space". Och vissa fick lite förmycket (tvillingarna).
Men jag håller tyvärr med lite om kritiken. Humorn var ibland lite förmycket in you face på ett nästan osmakligt sätt där de helt enkelt gick för lång. Sam's mamma blev för hysterisk, lite förmånga konstiga äckel-humor scener (hundarna som "leker", string-kalsongerna på Agent Simmons osv) för min smak. Men jag störde mig inte, som så många andra, på Mikaela Banes' överdrivna sexighet. Jag tyckte det var en kul grej att jävlas med de som klagade på att ettan var för sexig.
Agent Simmons var mycket bättre här än i ettan där han mäst var störig. Här tillförde han mycket.
Men jag tycker att Lennox fick lite förlite vettig screentime då det mästa han gjorde var att skrika och skjuta. Men kul att se Sam's föräldrar i ett alvarligare senario.
Wheelie var en kul karaktär och hur han blir Mikaela's husdjur.

Som sagt, riktigt riktigt bra. Film när den är som bäst!

10/10

Edited by Crusader, 28 June 2009 - 22:12.

[Crusader]

Rebecca (1940)

Hitchcock's klassiker.
En ung, osäker, naiv, blyg tjej träffar den ståtlige rike Mr. de Winter. En dyster man som förlorade sin fru för över 1 år sedan.
De blir snabbt förälskade i varandra och snart är de gifta.
Men när den nya Mrs. de Winter kommer till sitt nya hem, en fantastisk herrgård kallad Manderly, så upptäcker hon att hennes nya liv är inte en dans på rosor. Överallt blir hon påmind om den förra Mrs. de Winter, Rebecca, och misstankarna växer att något inte stod rätt till.

Bra och spännande. Men mer drama än thriller. Vändningen i slutet är bäst med när Mr. de Winters erkännande om hur Rebecca igentligen var och hur hennes död igentligen inträffade. Samt slutet då det visar sig att Rebecca ville dö så att Mr. de Winter skulle åka dit för mord. Men slutet var lagom lyckligt. Efter flera år av kämpande mot den djävulske Rebecca så lyckades Mr. de Winter besegra henne i hennes sista lek.

8,5/10

Edited by Crusader, 30 June 2009 - 23:42.

[SwedishSuperhero]

Det våras för världshistorien del 1

Mel Brooks skojar om historiska händelser och börjar med stenåldern, följt av ett skämt om Moses och de tio (eller var det femton??) budorden, innan vi kommer till antiken. Det tycker jag är den bästa delen, förmodligen för att det var en av de längre. Klassisk Mel Brooks-humor med skämt nästan i stil med Familjen Flinta (fast i antika Rom), och Madelein Kahn är lika sassy och rolig som i de andra Det våras för... som hon var med i. Resten av filmen är sådär, även om musikalnumret om den spanska inkvisitionen är rätt kul. Brooks gillar verkligen att driva med dem som har plågat judarna genom tiderna. Sist kommer kapitlet om franska revolutionen, som var lite segt. Fast det var åtminstone kul att se ursprunget till den legendariska repliken "It's good to be the king". Efter slutet kommer en preview på Det våras för världshistorien del 2 (som varken finns eller kommer göras) med bl.a. "Hitler on Ice" och "Jews in Space", där en låt som återanvändes i Robin Hood - Karlar i Trikåer, fast med en annan text.

Helt okej film, även om den är lite ojämn, ett problem som lätt uppstår när en film delas upp i episoder.

Betyg: 7.5/10



Det våras för svärmor

Egentligen en tolkning av en gammal rysk roman, så det är lite dumt att den fick en "Det våras för..."-titel. En f.d. aristokrat i Sovjetunionen får veta av sin döende svärmor att hon sytt flera dyrbara juveler i en av de tolv matsalsstolarna i deras gamla gods. Han slår sig motvilligt ihop med en lurendrejare, spelad av en väldigt ung Frank Langella, som tvingar honom till alltmer förnedrande saker för att de ska få tag på stolarna. En annan som letar efter dem är en (o)ortodox präst spelad av Dom DeLuise, som skickas på villospår av Langellas karaktär och blir mer och mer vansinnig. Även om det inte är en vanlig Mel Brooks-film är den ändå riktigt rolig, men också ganska sorglig på en och samma gång. Alla huvudrollsinnehavare gör ett bra jobb, speciellt Langella, som jag annars nästan bara sett spela skitstövlar. Han är i och för sig en skitstövel här också, men ändå finns det något sympatiskt i hans prestation.


Betyg: 8/10

(Och förresten, en del av musiken påminner mig lite om ledmotivet till Det våras för Frankenstein, men kanske det bara är jag som inbillar mig.)



Det våras för slummen

Det här är Mel Brooks kanske minst omtyckta film, då den sågades av både kritiker och publik. På sätt och vis kan jag förstå varför, men jag gillar den ändå. Brooks spelar Goddard Bolt, en svinrik miljardär som ingår ett vad med en rival (Jeffrey Tambor) om att han kan leva i ett slumkvarter i 30 dagar. Det går inget vidare förrän han träffar på den halvgalna bagladyn Molly, och jag tycker att Lesley Ann Watten gör ett riktigt bra jobb i den rollen. Han börjar umgås med henne och två andra hemlösa och de blir riktigt goda vänner, särskilt när han hjälper dem hämnas mot två knarkare som eldat upp Mollys gränd. Goddard blir mer och mer medveten om hur hårt det är att vara hemlös, särskilt när en av hans kompisar hittas död på en trottoar och ingen bryr sig om honom. Sen, när han "vunnit" vadet, visar det sig att han blivit blåst av sin rival som snott åt sig allt han äger, inklusive slumområdet som ska rivas ner och bli Jag tycker om att den här filmen har så mycket hjärta, precis som Mel Brooks' andra filmer. Kanske inte hans bästa, men i mitt tycke är den inte dålig för det. Jag gillar även när man visar att de som har det sämre också är människor, som i det här fallet hemlösa. Visst driver dem lite med dem, men inte på ett för elakt sätt.

Betyg: 7/10

[super85]

Såg "The Hurt Locker" häromdagen. Riktigt jäkla bra. Regisserad av en av mina favoriter Kathryn Bigelow. Handlar om en amerikansk specialtrupp, en bomb squad i Irak, och filmen tar upp att förvissa så är krig en drog. Fantastiskt snyggt filmat som alla Bigelows filmer, och hon lyckas få fram karaktärerna på ett realistiskt sätt. Huvudpersonen William James (bra spelat av Jeremey Renner) är en fascinerande karaktär. Sen är filmen också uppfriskande att den inte är

A) alla amerikaner är hjältar och det är bra att de invaderar länder eller B ) alla amerikaner är grisar och de enbart skapar elände. Filmen handlar om hur vissa människor ser på krig, och t om tycker att det är kul. En av de bästa filmerna jag sett i år. snygga actionscener, fantastiskt foto, och ett manus som håller.

Edited by super85, 02 July 2009 - 17:52.

[Crusader]

The Little Mermaid III: Ariel's Beginning

Under en familjeutflykt till ytan blir Ariels mamma dödad av pirater. Förkrossad av sorg så förbjuder King Triton all musik och skoj.
10 år senare är kungariket en mörk, tråkig och dyster plats och King Triton styr det med en bitter hjärnhand. Ariel och hennes systrar är olyckliga och träffar bara sin far under formälla tillfällen. Men en dag hittar Ariel en underjordisk klubb som ägs av King Triton's rådgivare, Sebastian, och inget blir längre som förut.

OK prequel till de andra 2 filmerna samt TV-serien som förklarar varför King Triton ogillar människor, ytan och saker därifrån. Början är intresant med att se Ariels barndom, hennes mammas död och hennes pappas fall. Men sedan blir det som ett förlängt avsnitt av TV-serien och musik-temat tar över aldeles förmycket. Hade början varit längre och mer pariodiskt visat Ariels barndom (börjat vid födslen och sedan hoppat genom åren mellan viktiga händelser) så hade dren varit mycket bättre men nu blev det en sorglig historia om musikförbud med en massa hipphopp och Jazz.
Säkerligen jättekul för de yngre barnen men den vuxna publiken, som gillade första filmen, lär inte få ut så mycket av filmen mer än att tycka att början är intresant.

6,5/10

Edited by Crusader, 03 July 2009 - 19:32.

[XC]

The Karate Kid
En av mina favoritfilmer när jag växte upp. Har inte sett den "på år och dar". Måste säga att den åldrats väl, storyn är enkel nog och passa in i vår tid och filmen är tillräckligt smart utformad för att 80-talet inte skall svida i ögonen på de lite mer känsliga. Skådespelet är kanske inte i världsklass med våra mått mätt, men jag tycker det är bra insatser. Scenen där Daniel (efter att ha tvättat bilar, slipat golv och målat staket) kommer hem till Miyagi och ser ett handskrivet meddelande om att han skall måla huset får mig fortfarande och le. Musiken gillar jag - har soundtracket på datorn f.ö. - men så gillar jag 80-tals musiken i stort så det är kanske inte så konstigt. -- BRA.

[SwedishSuperhero]

Forgetting Sarah Marshall.

Kompositören Peter (Jason Segel) dumpas av flickvännen Sarah (Kristen Bell) och hamnar i en rejäl svacka. Saken blir inte bättre av att han skriver musiken till en tv-serie där Sarah spelar huvudrollen. Han försöker trösta sig med en resa till Hawaii, men råkar åka dit samtidigt som Sarah och hennes nya kille, rockstjärnan Aldous Snow (Russell Brand). Hela semestern verkar ha blivit en katastrof, men en massa vänliga typer hjälper honom att gaska upp sig, bl.a. receptionisten Rachel (Mila Kunis), som blir hans love interest i filmen.

Vanligen är jag inte stormförtjust i romantiska komedier, men något som fick mig att gilla den var hur de vred på vissa klyschor. T.ex. så försöker Peters styvbror hjälpa honom, men istället för att komma med några grabbiga uppmaningar om att ragga runt, är det han som försöker lugna ner honom när han blir för rättfram ute på krogen. En sak jag tycker är bra är också att ingen är helt god eller ond, utan alla har bra och dåliga sidor. Aldous är en karaktär man förväntar sig vara en total skitstövel, vilket han iofs är till en viss del och riktigt självupptagen, men samtidigt är han riktigt hygglig mot Peter och andra. Till och med Rachel uppför sig lite tokigt då hon träffar på sitt ex. Dessutom finns det gott om bra bifigurer, bland annat Jonah Hill som efterhängset fan till Aldous.

Något som tilltalade mig speciellt var hur det handlade om att återhämta sig efter att ha varit med om nånting hemskt. Samma dag som jag såg filmen på TV, var jag med om rätt obehaglig olycka, så hela "Det var inte så roligt, men det ordnar sig"-grejen var perfekt för mig just då. Och just ja, Peter sätter upp en musikal om Dracula. Med dockor. Skitkul.


Betyg: 7.5/10 (Hade nog varit högre, om det inte varit för att "Jason Segel Junior" syns ett antal gånger.)

[XC]

The Karate Kid, Part II (1986)
Efter succen med den första filmen så låter man nu mytologin gå tillbaka till rötterna med Miyagis döende far. Helt OK story som kanske är mer en västerländsk tolkning av det japanska Okinawa. Kärlekshistorien mellan Daniel och Kumiko är kanske inte är i närheten så intressant som den mellan Yukie och Miyagi. Köper inte helt varför Ali och Daniel gör slut, vet inte om den alternativa Europa-historien (som man kan läsa om på IMDb) skulle ha funkat bättre heller. Musiken är bra rakt igenom, Bill Conti har lyckats bra. Visuellt är den sparsmakad - kanske därför den funkar bra fortfarande. Precis som i ettan så är inte 80-talet så påträngande. Som yngre gillade jag "slutstriden" men storm-scenen har ändå alltid varit lite av en favorit. Den är inte lika stark som ettan, men funkar riktigt bra som uppföljare. -- BRA.

Edited by XC, 05 July 2009 - 15:34.

[XC]

The Karate Kid, Part III (1989)
Den här filmen drog in 5 Razzie-award nomineringar när det begav sig (sämsta skådepelare, sämsta bi-roll, sämsta regisör, sämsta manus och sämsta film). Och låt oss vara ärliga, helt oförtjänt är det inte. Nu är jag ganska säker på att både Ralph Macchio och Pat Morita gör sitt bästa. Kanke till och med regissören. Men manuset är verkligen inte bra. Storyn/Mytologin tar verkligen några helt ologiska vändningar - som tex slitningen mellan Daniel och Miyagi. Hela situationen känns vriden ur led och den störtlöjliga intrigen där John Kreese utmålas som någon typ av Rambo och skyller sina problem på Daniel och Miyagi gör inte det hela bättre. (Gratis tips till Kreese: Försk undvika strypa dina egna elever). Och Terry Silver lär vara den fånigaste karaktären i hela trilogin (eller kvartetten om man räknar in den betydligt bättre Karate Kid 4). Mitt omdömme färgas dock lite av den nostalgiska kicken och att jag skattar de andra två filmerna högt. -- OK.

Kul trivia (kan inte fatta att jag erkänner det här) men jag kände igen "Bad Boy Barnes" och slog upp honom. Och visst är det möjligt att kag känner igen honom från smårollerna i V.I.P. (som jag sett en handfull avsnitt av) eller "The Nanny" och "Lois och Clark" (som jag ett det mesta av) men mest troliga är väl kanske att jag sett en scen eller två från den betydligt sämre serien "Glamour" där han spelar rollen som Deacon.

Edit: Jag kände igen Robyn Lively som spelade Jessica också - kan dock inte lista ut varifrån.

Edited by XC, 06 July 2009 - 18:30.

[XC]

The Next Karate Kid / Karate Kid IV
Man må undra varför den 3e filmen någonsin gjordes (bortsett från att mjölka konceptet på pengar då) men även om den 4e filmen inte riktigt når upp till ettan och tvåan så är den här filmen bättre än sin föregångare. Visst har den sina brister, mycket av storyn känns igen från både ettan och tvåan och "Major Dugan" är väl kanske inte helt optimalt skriven men storyn tycker jag funkar i stort. Julie+Eric temat kanske vi hade klarat oss utan (men de andra filmerna har ju haft en love-intrig så varför inte den här). Bowling scenen är riktigt rolig (zen-bowling ). Köper inte slutscenen riktigt, kanske för att den känns ditplacerad mest för att det måste vara en slutstrid. -- OK.

Edited by XC, 07 July 2009 - 18:10.

[Cartman]

The Karate Kid
En av mina favoritfilmer när jag växte upp. Har inte sett den "på år och dar". Måste säga att den åldrats väl, storyn är enkel nog och passa in i vår tid och filmen är tillräckligt smart utformad för att 80-talet inte skall svida i ögonen på de lite mer känsliga. Skådespelet är kanske inte i världsklass med våra mått mätt, men jag tycker det är bra insatser. Scenen där Daniel (efter att ha tvättat bilar, slipat golv och målat staket) kommer hem till Miyagi och ser ett handskrivet meddelande om att han skall måla huset får mig fortfarande och le. Musiken gillar jag - har soundtracket på datorn f.ö. - men så gillar jag 80-tals musiken i stort så det är kanske inte så konstigt. -- BRA.

Jag har också sett den första delen nu. En riktigt bra film då det begav sig och den är minst lika bra nu. Gillar det mesta med filmen, allt från första scenen mellan Miyagi och Daniel, hur det dels var en kulturkrock men även kollision mellan två generationer, men hur dom sakta men säkert finner varandra. Som vänner, men även hur Miyagi är mer än bara en vän, han är även en tränare, mentor och i vissa lägen även en far som Daniel ser ut att sakna. Medans Daniel är som den son som Miyagi aldrig fick. Tycker fortfarande det är riktigt kul och fint att se hur Daniels liv fylls med den ena positiva saken efter den andra genom Miyagi och Ali. Hur hans liv sakta förändras till det bättre. Mycket fokus ligger ju på karaten i filmen, men det är egentligen bara sekundärt för min egen del då flera av filmens andra budskap är betydligt bättre och gör att filmen verkligen blir så bra som den fortfarande är. Filmen har många bra och roliga scener, lite svårt att välja ut någon enskild scen egentligen, men jag måste peka lite på hela delen där Daniel ska bli "tränad" av Miyagi. Många turer där innan det går upp ett ljus för Daniel att arbetet han har utfört faktiskt var en del av träningen. Tycker att skådespelarna gör ett stabilt jobb, inte perfekt men helt i linje med filmens handling. Musiken är riktigt bra och passande. Tänk bara på scenen där Daniel besöker sin nya skola för första gången och Johnny och hans gäng ska ge honom en liten läxa när dom spelar fotboll. Under tiden spelas Bananarama's låt "Cruel Summer" i bakgrunden vilket ju är passande med tanke på hur tufft Daniel har det i början av filmen. På det hela, en riktigt bra och fin film.

Edited by Cartman, 09 July 2009 - 12:28.

[XC]

Håller med. Jag fattade det inte om yngre - men det finns ett visst budskap i att Daniel lär sig grunderna i vanliga rörelser som vaxa, slipa och måla. Och jag kan hålla med om att karaten gentligen bara är en sekundär del i själva filmen.

[Crusader]

The Hangover

Riktigt rolig galen komedi om dagen efter Svensexa i Las Vegas.

8/10

[Cartman]

Och jag kan hålla med om att karaten gentligen bara är en sekundär del i själva filmen.

Den ser också rätt "träig" ut om jag ska vara ärlig. Tog mig en titt på extramaterialet och upptäckte att dom anlitat en viss Pat E. Johnson (kampsports koreograf) för att hjälpa dom så att det såg bra och trovärigt ut. Han nämnde att han arbetat med Chuck Norris, Bruce Lee, Jackie Chan mfl. men jag tycker att det ser lite "klumpigt" ut i vissa moment. Nu utvecklas ju givetvis kampsport under årens gång och man kan ju inte jämnföra med dagens kampsportfilmer direkt. Men som sagt, karaten är enbart sekundär. Värre hade det varit i en film av samma "kaliber" som thailändska Ong-Bak som är 99% kampsport och 1% handling.

Edited by Cartman, 09 July 2009 - 16:25.

[XC]

Skulle tippa att då i mitten på 80-talet räckte det med att det såg ut som karate för att passera som karate. Det är ju ett betydligt större inslag i film/tv idag än då.

Edited by XC, 09 July 2009 - 16:18.

[XC]

20,000 Leagues Under the Sea (1916)
Letade egentligen efter en annan film - men kunde inte motstå den här när jag sprang på den. I början av filmen så nämns bröderna Williamson som löste (på egen hand no less) problematiken med att filma under vatten. Det ni. Sådana disclaimers ser man inte i dagens filmer. Storyn är i grunden riktigt bra - om än här ganska snurrigt framställd. Det är också en (av logiska skäl) helt annan berättarteknik än man är van vid. Extremt seg på sina ställen, jag snabbspolade förbi flera av undervattensscenerna (som säkert var jawdropping på sin tid) eftersom de var så sega och monotona. Den är med sina snudd på 100minuter på tok för lång för innehållet. Klassisk upplösning. Enerverande musik. -- OK.

Edited by XC, 11 July 2009 - 20:16.

[Crusader]

Spartacus (1960)

Klassikern med stort K. Jag fick speciellt mycket ut av filmen efter att nyligen ha läst den historiske deckaren "I Hades Käftar" som har en del gemensama karaktärer bl a Marcus Crassus.
Slutet är väldigt typiskt sorgligt Hollywood slut. Personligen fördedrog jag den riktiga legenden om slutet där Spartacus stod ensam omringad av massor av Romerska soldarer och typ skrek "Kom an, då" innan de stormade och dödade honom.
Scenen med tusentals döda slavar i slutet är hemsk.

8,5/10

[XC]

Vi fortsätter väl på temat klassiker.

Hercules [1958] [Ladda ned filmen gratis här]
Baseras mycket på "Jason och det gyllene skinnet" fast här ur Hercules synvinkel och med själva myten hårt komprimerad. Hercules här är lagom muskulös och lagom kaxig riktigt bra tolkad faktiskt. Musiken är väl inte något om jag går i gång på - men den funkar. Som alltid när det handlar om å här pass gamla filmer så är det ett annat tempo och en annan berättar teknik. Den är inte - med våra mått mätt - "actionfylld" om man säger så. Filmen innehåller också en väldigt logisk kullerbytta. (Jag anser ju att om man i ren avundsjuka följer efter Hercules för och se på och häckla honom när han går i strid mot ett lejon så är man själv skyldig när lejonet går till attack. Men så inte i filmen dock.) Slutet är väl kanske over the top. Xena nörd som jag är så såg jag slutstriden med ett leende på läpparna och med ett grymt sug och slå på Xena-avsnittet "The royal academy of performings bards". -- OK.