540 replies to this topic

[Synon]

Haute Tension - observera den trista titeln filmen fick i Sverige.
Inside
Martyrs
The Ordeal

Tack för tipsen!
Haute Tension (håller med att den fick en orättvis titel i Sverige) har jag sett och gillar den skarpt! Inside står inplastad i hyllan med kölapp och de två sistnämnda har jag noterat på shoppa-listan (tack för direktlänkningen till Discshop så slipper jag söka)

Edited by Synon, 12 October 2009 - 20:31.

[Cartman]

Kul att du gillade Haute Tension.

Hoppas att några av dom andra tipsen faller dig i smaken.

Har ett till på lager, men den filmen är inte släppt på dvd än.

Vinyan (2008). Samma regissör gjorde även The Ordeal som jag tipsade om i min förra post.

Edited by Cartman, 13 October 2009 - 11:55.

[SwedishSuperhero]

"It Happened One Night"

En film som vissa kallar för den första romantiska komedin eller första screwballkomedin. Clark Gable spelar Peter, en reporter på dekis som på en bussresa träffar på Elle, en rikemansdotter på rymmen från sin överbeskyddande far. Jag kunde känna igen en hel del klyschor i filmen, men med tanke på att den var ovanlig för sin tid hade jag överseende med det. Det var längesen jag garvade så mycket åt en film som visades i skolan, förmodligen för att den var avsiktligt rolig. Det skadade nog inte att det var den första ljudfilmen vi sett på flera veckor. Hade rätt roligt åt när Peter kör så hårt med Elle och till och med hotar henne med stryk några gånger. Intressant att se vad de kunde komma undan med på den tiden. Lite udda förresten att jag blev så illa till mods av "Birth of a Nation", men blev road av hot om kvinnomisshandel. Jag är bra konstig, jag.

[Cartman]

Tillbaka till Framtiden II (1989)

Den här filmen är min favorit och mycket bättre än övriga delar i serien. Jag gillar att man besöker framtiden och att man dessutom lyckas att väva in handlingen till att även omfatta nutid och dåtid. Inte någonstans tycker jag att man tappar bort den röda tråden och när filmen är slut så kan man inte annat än att njuta av hur bra man lyckats med filmens struktur.

Jag gillar hur man har designat framtiden, allt från hur samhället är uppbyggt, hur byggnader och fordon är utformade, till alla små prylar som underlättar vardagen. Vem skulle inte vilja ha skorna och jackan som Marty har på sig och som justerar sig efter användaren. Eller varför inte den där coola ugnen som dom tillagar den lilla pizzan i. Eller varför inte den hoverboard som Marty åker på i filmen. Som sagt, det finns mycket coola och häftiga saker och detaljer i filmens framtid.

Handlingen i filmen är riktigt smart som i den första filmen och filmen i sin helhet är en riktig åktur. Man bjuds på det mesta som man kan önska sig och det var hur trevligt som helst att se om även den här filmen. Nu återstår det att se hur jag ställer mig till den tredje filmen när det väl blir dags för att se om den...

Edited by Cartman, 21 October 2009 - 11:30.

[Crusader]

District 9

Ett rymdskepp bärande på hundratusentals undernärda rymdvarelser stannar över Johannesburg i Afrika. För att göra det rätta så tar människorna ner dem på jorden i ett stort läger för att ge dem mat och vård.
20 år senare är lägret ett slum och rymdvarelserna är generellt hatade av alla människor som bara vill bli av med dem. Beslutet görs att flytta dem till ett nytt läger långt från Johannesburg och den rasistiska kontorsarbetaren Wikus Van De Merwe utses att leda vräkningen. Men efter en insident så blir Wikus den utsatte och plötsligt vänds hans värld upp och ned.

Neill Blomkamp visar verkligen vad han går för när det gäller att regisera och hitta på en egen story.
En rätt unik historia där rymdvarelserna är de goda och människorna de onda.
Mycket av filmen är filmat som en falsk dokumentär med falska intervjuer av låtsasexperter och många av människokaraktärerna är svåra att gilla. Speciellt Wikus som behandlar "Räkorna" (som rymdvarelserna kallas) som djur och har riktigt roligt medans han beordrar att ofödda Räkor i ägg ska brännas. Han är verkligen ärketypen av idiotisk rasistisk person som har sin lilla bild av världen. Det intresanta är när han blir infekterad och börja förvandlas till en Räka och plötsligt blir lika illa behandlad. "Att se sig själv genom andras ögon" så att säga.
En av de svåraste sakerna med filmen är dess ton. Den är väldigt överdriven och lite av en parodi på sig själv med extrema karaktärer, extrema övergrepp på rättigheter och det svåra att hitta karaktärer man gillar, speciellt till en början. Wikus t ex har de målat upp lite för känslokall och hemsk vilket gör det svårt att förstå varför han reagerar senare när han får se att de exprimenterar på Räkorna. Dessutom känns han som en idiot genom typ hela filmen.
Och de fokuserar på alla negativa människors hemska tankar om Räkorna medans de som kämpar för Räkornas rättigheter bara precis nämns i förbigående. Jag hade gärna sett folk som talade till deras försvar och människor som inte bara var korkade rasister.

Men trots det en mycket bra film som har ett mycket stort djup och inblick på vår egen värld och hur vi behandlar de som är annorlunda eller inte har det lika bra som oss.

8,5/10

[Cartman]

Tillbaka till Framtiden III (1990)

Filmen är helt okej. Dock så får jag nog tillskriva den här delen som den svagare i serien. Främst beror detta på att jag inte tycker att filmen är riktigt lika smart som dom två tidigare. Här blir det lite mer av ett drama som inte direkt för helhetshandlingen från dom två tidigare filmerna vidare.

Skådespelarna sköter sig bra. Det nya tillskottet Mary Steenburgen, i rollen som Clara, är riktigt bra men det är lite synd att hon introduceras så sent i filmen. Det hade gärna fått ske tidigare. En som jag däremot blev besiken över var Thomas F. Wilson som spelar Mad Dog, 1885 års Biff Tannen. I dom två tidigare filmerna var han riktigt bra och passande men här tycker jag att han var oerhört blek. Filmen hade ingen riktigt ond fiende vilket är lite synd.

Lite synd att man inte tog vara på konceptet "när sci-fi möter western" lite bättre. Det hade kunnat bli riktigt bra om man hade lagt till lite mera inslag av sci-fi men man får väl vara glad över det lilla som man fick...

Edited by Cartman, 16 October 2009 - 11:35.

[Cartman]

Kalle och Chokladfabriken (1971)

Den här filmen är en riktig klassiker och en film som jag såg först under år 2000. Önskar att jag hade sett den mycket tidigare än så för jag tror att det är en utmärkt film att se under ens uppväxt.

Själv har jag aldrig läst boken av Roald Dahl. Faktum är att när jag tittar på vilka böcker som han har skrivit så tror jag inte att jag har läst någon. Dock har jag (och säkert många med mig) hört Ernst-Hugo Järegårds klassiska uppläsning av boken. Där kan vi snacka om coola kulturgärningar.

Det blir lite oundvikligt att man jämför den här filmen med Tim Burtons film från 2005. Den tycker jag inte alls om. Jag tycker att Tim har tagit i på tok för mycket med specialeffekter och scenografi. Sedan är Johnny Depp inte ens hälften så bra som Gene Wilder är i rollen som Willy Wonka.

För det är just Gene Wilder som är den bärande stommen i den här filmen. Jag har alltid gillat honom som skådespelare (även om jag inte har sett så många av hans filmer) och tycker att han är en skådespelare av klassiskt mått, som går in i sina roller på ett sätt som få av dagens skådespelare gör.

En annan sak som är riktigt bra är ju handligen. Den är riktigt mysig och passar gammal som ung. Jag tycker att den har glimten i ögat och blir stundtals lite småelak, vilket ger den en annorlunda ton.

Övriga skådespelare gör fina insatser och det är väldigt enkelt att sympatisera med dom som förtjänar ens sympati och minst lika enkelt att mer eller mindre njuta av dom som förtjänar att bli bestraffade för att vara för nyfikna och klåfingriga.

Och vem kommer inte ihåg dom underbara Oompaloomperna.

Road House (1989)

En riktig kultfilm. Jag hade nästan glömt bort att den var så bra som den faktiskt är. Filmen har praktiskt taget allt man kan önska sig. Humor, drama, romantik, stenhård action, lättklädda tjejer, en vältränad-inoljad och barbröstad Patrick Swayze med mera. Här finns kort och gott något för alla. Kvinna som man. Ung som gammal.

Patrick Swayze är riktigt bra i sin roll som Dalton. Han ger uttrycket "cool" ett ansikte. Det som är så bra med hans prestation är att han ger karaktären ett sådant lugnt som man ofta inte har skådat i liknande roller. Han är tuff och hård men även rättvis och ödmjuk. En annan och minst lika bra och cool prestation står Ben Gazzara för i hans rolltolkning av den extremt överjävliga karaktären Brad Wesley. Den mannen skyr inga medel för att få som ha vill och det märks även i filmen. Det är Dalton och Brad som är stommen i filmen och deras kamp mot varandra är riktigt cool och bra utförd. Sedan tillkommer det även bra prestationer i birollerna, bland andra; den alltid så coola Sam Elliott i rollen som Wade Garrett, en vän till Dalton sedan länge och som beslutar sig för att besöka Dalton och hjälpa honom i kampen mot Brad. Vilket visar sig vara ödesdigert. En annan bra karaktär är Daltons kärleksintresse, Doc. Utmärkt spelad av Kelly Lynch.

Filmen har även riktigt bra och även cool dialog. Smaka bara på den här kommentaren som karaktären Wade Garret (Sam Elliott) säger vid ett tillfälle i filmen.

This place has a sign hangin' over the urinal that says, "Don't eat the big white mint".

Edited by Cartman, 19 October 2009 - 12:17.

[Synon]

King of the Ants (2003/I)

Den unge målaren Sean känner sig misslyckad, har inga fasta relationer och förstår inte meningen med livet. Under ett jobb möter han Duke som introducerar honom för sin chef som vill anlita Sean för att röja undan en person. Sean accepterar det mot ett högt pris och saker och ting börjar hända.

Detta hade kunnat bli en riktigt bra film, men den svaga karaktärsbeskrivningen och ett manus som gott kunde finputsats lite, gjorde att det bara blev en hyfsat ok film.

Scenerna där Sean är fängslad i skjulet och genomgår fruktansvärd tortyr är – låter hemskt – den stora behållningen i filmen. Grymt agerande och otäcka händelser som gör att man sitter och vrider sig i soffan och verkligen känner med karaktären.

Tyvärr är det enda gången som jag får kontakt med Sean, sitter mest och funderar vad som ligger bakom att han, utan tvekan eller funderingar, gick med på att agera lönnmördare då han gav intryck av att vara en “vanlig” människa. Var ju inte direkt ett kontorsjobb han blev erbjuden! Detta var tillräckligt störande för mig så det följde med filmen igenom, till dess nackdel.

3,5/10

[XC]

(Nu pojkar och flickor så skall XC göra något som XC sällan gör. Såga film !)

Love Story 2050
Bollywood+Sci-fi=Sant. Indisk science fiction låter rätt kul på pappret, dock skulle jag vilja säga att de har en bit kvar innan de är riktigt där. Storyn är tunn, väldigt tunn till och med, och har sträckts ut maximalt för att fylla de nästan 3 timmarna. Jo - den är på tok för lång, och det hjälper inte att det känns som om hela första halvan bromsar sig igenom scenerna. Dock så innehåller första halvan två av filmens bästa scener. Scenen i början när Kanan springer i trappen är riktigt underhållande visuellt (främst för att det känns mest som han dansar) och scenen där Kanan träffar svärmor första gången (riktigt rolig även om scenen inte känns välplanerad och originell). Efter en överraskande brutal dödsscen (någonstans i mitten) så kommer vi till läget där romcom-dramat muterar sig till sci-fi. Storyn får en liten knuff och ökar takten. Det finns bara ett problem: Manuset räcker inte till och känslan av att storyn börjar om är påtaglig. Karaktärerna är f.ö. lite bleka - ingen som man direkt fastnar för. Inte helt övertygande skådespel någonstans och sämst tror jag Boman "Uncle Ya" Irani (beväpnad med två av de sämst övertygande peruker och lösmustascherna jag sett på år och dar) presterar. Han skall föreställa en galen vetenskapsman men det grova överspelet gör karaktären bara barnslig. Visuellt är framtidsscenerna dock riktigt bra och underhållande och känslan av 80- och 90tals sci-fi muterat med dagens visioner i genren funkar utmärkt. Som Carty skulle ha sagt: En film som är kul att ha sett, men inte mycket mer. -- DÅLIG.

Som fotnot kan jag nämna att de obligatoriska sång/dansnumren är väldigt smart inskrivna i manus på de flesta ställena, och man tänker inte oftast på dem. (Att känslan av Micheal Jackson-rippoff är påtaglig större delen av numren hör väl kanske inte hit - men värt och nämnas när jag ändå pratar om dem).

Edited by XC, 18 October 2009 - 10:42.

[Cartman]

King of the Ants (2003/I)

Scenerna där Sean är fängslad i skjulet och genomgår fruktansvärd tortyr är – låter hemskt – den stora behållningen i filmen. Grymt agerande och otäcka händelser som gör att man sitter och vrider sig i soffan och verkligen känner med karaktären.

Nu är det ett tag sedan jag senast såg filmen men jag kommer ihåg att jag tyckte om den. Har till och med tipsat om filmen i tråden som rör filmerna The Asylum gör. Tror dock att det snart är läge att se om filmen.

Jag kan förövrigt hålla med dig om det du skriver om den speciella scenen. Det kan låta hemskt men det är en av filmens mer intressanta scener och som sätter sig fast i minnet lång tid efter.

(Nu pojkar och flickor så skall XC göra något som XC sällan gör. Såga film !)

Inte varje dag man ser dig göra det. Men rätt ska vara rätt.

Love Story 2050
Bollywood+Sci-fi=Sant. Indisk science fiction låter rätt kul på pappret, dock skulle jag vilja säga att de har en bit kvar innan de är riktigt där. Storyn är tunn, väldigt tunn till och med, och har sträckts ut maximalt för att fylla de nästan 3 timmarna. Jo - den är på tok för lång, och det hjälper inte att det känns som om hela första halvan bromsar sig igenom scenerna.

Man kan ju undra varför nästan alla Bollywood filmer ska vara så långa. En del av dom filmerna jag har sett har tjänat på att vara långa men i minst lika många fall så är det en sådan sak som sänker filmen.

Inte helt övertygande skådespel någonstans och sämst tror jag Boman "Uncle Ya" Irani (beväpnad med två av de sämst övertygande peruker och lösmustascherna jag sett på år och dar) presterar.

Beskrivningen gör mig nyfiken. Undrar om det är värt att se hela filmen för att se just dom scenerna.

Som Carty skulle ha sagt: En film som är kul att ha sett, men inte mycket mer. -- DÅLIG.

Så det här är en film man med gott samveta kan hoppa över, eller?

[XC]

Det tror jag - om du inte är grymt nyfiken på den förstås. Men den är i grund och botten en ren kärlekshistoria som inte riktigt räcker till.

Här är bild på karln med buttriks-perukerna:

Edited by XC, 18 October 2009 - 16:50.

[XC]

Mad Max (1979)
Bra story, visuellt så är den passande och jag tycker att den håller måtten än idag. Med tanke på att den fortfarande inte får visas på svenska biografer så är det faktiskt förvånansvärt lite grafiskt våld. På den punkten tycker jag nästan filmerna av idag är värre. Men å andra sidan - det gör det nästan mer effektfullt. Scenen på slutet när man först får se Jessie rakt framifrån med de analkande ondingarna och sedan ett snabbt klipp till en tom väg, motoljud och en sko och en boll komma studsande säger fullt tillräckligt. Ondingarna (motorcykelgänget) står för en del udda scener som är på gränsen till bisarra. Det mesta sker utanför kamerans pov. -- BRA.

[dukeofnewyork]

Mad Max är en rätt intressant film, särskilt med tanke på uppföljarna som är mycket mer lättillgängliga. Det är en kantig film, lite fragmentarisk eller korthuggen i sitt berättande men med en nerv och en otäck känsla av desperation och utsatthet. Gibson spelar ungefär lika bra som alltid, alltså inte alls och det är egentligen aldrig några snaskiga gore-scener eller heta sexscener som brukar finnas i genrefilm från den tiden. I korthet, inga så att säga försök att kasta ett ben åt publiken. Manus är tunnt, skådespeleriet knappt godkänt och fotot är klumpigt och styltigt, men lik förbannat är det en film som gör intryck och som man faktiskt uppskattar. Den vägens krigare eller hämnare som Gibson blir i första filmen (vilket ju är vad filmen så att säga leder fram till precis som i bland annat Death Wish) är en bra mycket hårdare, brutalare och ja, stördare karaktär än den mer tillgängliga och hollywoodesque karaktär han sedan spelar i uppföljarna som tar konceptet och gör ren underhållning (och bra sådan) av det hela.

Edited by dukeofnewyork, 18 October 2009 - 17:27.

[XC]

Skall se uppföljarna här framöver - men av vad jag minns av dem så kan jag hålla med om att det är en annan känsla i den här. Det finns kanske inget större djup i manuset - men grundstoryn, sceneriet och känslan tycker jag är med beröm godkänt. Och är storyn bara tillräckligt bra så kan jag ha överseende med taskigt skådespel och sunkiga specialeffekter.

Och jag håller med om det där med otäck känsla i filmen rak igenom, MFP kämpar i en strid som de långsamt förlorar, och det tyckte jag förstärktes lite utav det faktum att jag sett uppföljarna (då civilisationen i princip har fallit).

Edited by XC, 18 October 2009 - 18:58.

[Rick Hunter]

Jag har velat se Mad Max en längre tid, har sett uppgöljarna flera gånger men den första filmen har jag aldrig lyckats hitta. Jag har inte försökt så jättemycket men ändå. Sen är ju minnet kort också

[XC]

Mad Max finns på DVD (men det ser ut som man får klara sig utan svenska undertexter då) och den finns ju säkert på internet kanalen.

Edited by XC, 19 October 2009 - 08:07.

[Cartman]

Så du menar att det där inte är hans riktiga hår/mustasch?

Får se hur jag gör. Tror jag avstår tillsvidare iaf.

Mad Max var det länge sedan jag såg. Minns dom som riktiga kultfilmer men kanske något ojämna. Kanske dags att se om dom snart.

[XC]

Det framkommer inte riktigt i den sista bilden - men man får känslan av en vit clownperuk av den.

[Cartman]

The Princess Bride (1987)

Det här filmen fick titeln "Bleka dödens minut" här i landet då den hade biopremiär. Dock har jag aldrig riktigt förstått varför. När filmen har släppts på dvd så är det under originaltiteln. Vilken är betydligt mer passande.

Filmen är en riktigt fin matinéfilm för alla åldrar. Filmen utspelar sig på två plan. Ett i realtid där farfar, spelad av Peter Falk (Columbo), berättar en saga för den sjuka pojken, spelad av Fred Savage (tv-serien "En härlig tid"). Utöver det utspelas filmen även i sagans värld. Där den kretsar kring bondpojken Westley, spelas av Cary Elwes (Robin Hood - Karlar i trikåer) samt den kvinna som han är förälskad i, Buttercup, spelad av Robin Wright (Var gift med skådespelaren Sean Penn under lång tid).

Westley får även hjälp av några personer under resans gång. Bland dessa kan man se skådespelare som t.ex. Mandy Patinkin, Chris Sarandon (gör bland annat rösten till Jack Skellington i filmen "The Nightmare Before Christmas") och med på ett litet hörn finns även Billy Crystal som spelar karaktären Miracle Max. Man hör att det är Billy som gör karaktären men det är rätt svårt att känna igen honom.

Det som verkligen är bra med den här filmen är handlingen (främst den så utspelar sig i sagan som farfar läser) men även skådespelarna gör att hela filmen lyfter. Handlingen är en klassisk saga om det goda mot det onda, om hjältar som måste rädda sina älskade, där rättvisa och hämnd måste utkrävas och så vidare. Ett ganska vanligt scenario egentligen men jag måste säga att det blir hyffsat unikt i den här filmen och framförallt riktigt bra och njutbart.

Det här är en film som alla borde se och som jag varmt kan rekommendera.

Teeth (2007)

Filmen baseras på myten "vagina dentata".

Jag tycker att filmen är okej. Hade inga större förväntningar på den mer än att den skulle vara bra men det tycker jag inte direkt att den är. Mer unik skulle jag vilja säga.

Filmen har hela tiden glimten i ögat och ligger hela tiden på gränsen mellan att vara seriös och som vilken annan skräckfilm i mängden. Det som gör den unika är upplägget med en film som kretsar kring en intressant myt som jag faktisk aldrig hade hört talas om innan jag upptäckte den här filmen. Just den biten är väl det bästa med filmen, hur den påverkar vår huvudperson, Dawn samt alla som råkar stifta närmare bekanskap med Dawns allra heligaste. Jag gillar även hur man i bilder genom hela filmen antyder till att mutationen har inträffat på grund av att Dawn bor i närheten av en kärnkraftsanläggning. Det nämns aldrig i ord men antydan finns där hela tiden i form av att man flertalet gånger får se dom två stora skorstenarna spy ut rök, samt kanske även annat.

Skådespelarna är okej. Inget som lämnar större intryck men det vore kul att se vad dom mer ledande skådespelarna hittar på framöver. Jag tycker att det känns som att dom flesta inblandade i den här filmen inte är vana vid att göra film och när man tittar närmare på vad dom har gjort tidigare så bekräftas även detta då dom förvisso har gjort flera saker tidigare men inget som man direkt har hört talas om.

Pineapple Express (2008)

Jag har alltid gillat Seth Rogen sedan jag såg honom för första gången i tv-serien "Freaks and Geeks" (Kallades för "Nollor och nördar" när den visades här i landet). Nu är han starkt förknippad med producenten/manusförfattaren/regissören Judd Apatow och dom har gjort flera av dom senare årens bästa komedier. Bland annat filmer som t.ex. "På Smällen", "Supersugen" och "Funny People".

Alla dessa filmer är ofta riktigt skruvade och med en extremt sjuk humor. Men det passar mig riktigt bra då den typen av humor är bland det bättre. Den här filmen är inget undantag utan är väldigt bra. Skådespelarna är ett riktigt "tight" kompisgäng både privat och det återspeglas även i filmen. Dom har väldigt roligt tillsammans och det smittar av sig i den färdiga filmen. Jag som tittar på filmen skrattar nästan oavbrutet från start till slut och när filmen är slut är det nästan så att man vill starta om filmen igen. Så bra tycker jag att den här och många av deras andra filmer är.

Jag trodde att den här filmen kanske skulle bli ett problem då jag har lite svårt för filmer som glorifierar droger på ett större plan. Men faktum är att det är en av grundstommarna i filmen och att det är gjort med glimten i ögat. Så jag kan köpa den biten när dom har gjort den så bra som i den här filmen.

Extra kul att se den här filmen då det stundtals är mer som en actionkomedi. Nu vet jag även att Seth Rogen kan ta sig an den genren och det lovar gott inför hans medverkan i den kommande filmen "The Green Hornet".

Rekommnderas om man vill se en film som är riktigt skruvad och fylld med sjuk och bra humor.

[XC]

Mad Max 2: The Road Warrior (1981)
Som Dukie säger ovan så är den här mer kommersiell än sin föregångare. Den innehåller i mitt tycker mer grafiskt våld - och är kanske mer renodlad action. Känslan här är inte samma kusliga "lugnet före katastrofen" som i ettan. Storyn är enkel - den funkar som backdrop till att låta Mel Gibson spela känslokall krigare i en värld där civilisationen fallit. Insåg att Bruce Spence spelar karaktären som jag associerar med namnet "fågel-mannen" (en koppling jag gjorde första gången jag såg filmen) spelar betydligt bättre här än i Legend of the Seeker där han rätt ofta är lite för mycket. Kul och hitta en svensk med i rollistan f.ö.: Kjell Nilsson. Tycker också att Emil Minty övertygar i rollen som en överintelligent apa. På det hela taget så tycker jag det är en ganska lyckad uppföljare. -- BRA.

BTW, missa inte följande guldkorn från IMDbs trivia sektion för filmen:

»Reasons for Max's silly outfit: Right arm of jacket missing- He had his arm run over by a bike in the first movie and medics would have cut the sleeve off rather than pull it over a damaged limb. Squeaky leg brace- He had his kneecap shot through in the previous movie. Harness with spanners and stuff dangling off it- To do running repairs on the V8. First two fingers of each driving glove missing- To enable easy insertion/ retrieval of shotgun shells from gun.« — [Källa]

[dukeofnewyork]

Som Dukie säger ovan så är den här mer kommersiell än sin föregångare. Den innehåller i mitt tycker mer grafiskt våld - och är kanske mer renodlad action

Precis, den är mycket mer publiktillvänd och snaskig, i brist på bättre ord, mer våld och mer grafiskt våld. Ettan är kall, hård och brutal i tonen, men inte så blodig, uppföljaren (i den mån det är nu är det ärligt talat) är mer klassisk action och våldet mer spektakulärt, men med mindre känsla och nerv om man säger så. Men den är banne mig underhållande, precis som trean. Dock reagerade i alla fall jag på hur olika filmerna är i ton och hur Mel Gibsons karaktär som karaktär sett egentligen är någon helt annan i uppföljarna.

[XC]

Håller helt och hållet med. Det är inget fel på 2an och 3an - men de är mer anpassade för och tjäna pengar än vad kanske ettan var.

Mad Max 3: Beyond Thunderdome (1985)
Mmm. Man bara måste älska de post-apokalyptiska steampunk elementen här. Gör nästan hela filmen tycker jag. Precis som tvåan så är den aningen mer kommersiell en ettan. Dock så tycker jag att man har en bättre känsla i den här än tvåan. (Inte lika stark som ettan kanske - men den är bättre). Om mänskligheten föll inför tvåan så så är trean den film som visar att den sakta återhämtar sig. Musiken är rätt bra, jag har alltid gillat "We Don't Need Another Hero". Mel gör väl in roll ungefär som i tvåan - med den skillnaden att det finns en känslomässig återhämtning i karaktären här (han är inte lika kall på slutet som i tvåan). Tina Turner gör en förvånansvärt bra roll. Och Bruce Spence är lagom osynlig. Storyn är kanske i tunnaste laget, men visuellt så är trean den bästa. Och eskapaden ned i "Underworld" där man lyckas riva hela anläggningen och hota spränga staden i bitar känns ologisk och mest en konflikt skapad för en storslagen slutstrid. Barn-stammen vi möter känns inte heller helt logisk. Tycker det IRL borde ha varit mer spridning på åldrarna. Lustigt nog (skickligt skrivet kanske) så var jag halvt om halvt inne på att de trodde de hittat Fantomen (aka Mr Walker) där i början. (F.ö. så gillar jag se små talfelen som barnen har för sig, charmig detalj). Gillar slutet. -- BRA.

Kan en 4e film funka utan Gibson? Det tror jag, karaktären är rätt platt egentligen, och med den frisyr han hade i början av filmen så påminde han om Chris Lambert i Highlander tycker jag. (F.ö. så verkar Hockey-frillan överleva appokalypsen, kul för den).

[Cartman]

W. (2008)

Det här var en riktigt bra film. Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk ett tag när jag fick höra talas om att regissören Oliver Stone skulle göra en film om George W. Bush. Jag blev ännu mer skeptisk när det ett tag verkade som att han skulle visa upp dom mer oglamorösa sidorna av Bush. Men den här filmen är långt ifrån en film som bara är till för att smutskasta honom.

I filmen får vi följa med i Bush förflutna och hälsa på när han är yngre och går på collage, hur han provar på olika jobb som hans far har hjälpt honom att få, hur han är en riktig festprisse som låter alkoholen ta över vardagslivet. Hur han mer eller mindre misslyckas med den ena uppgiften efter den andra och försöker få sin far att bli nöjd. Utan att någonting duger. Hur hans sedan sakta men säkert ger sig in i politiken, träffar sin fru Laura. Detta varvas med handling som utspelar sig efter 9/11 och hur Bush karriär vid presidentposten utvecklas.

Personligen bryr jag mig inte så mycket om politik, speciellt inte andra länders. Men det är ju svårt att helt undvika vad dom olika presidenterna i USA gör under sin mandatperiod. Bush är ju dessutom väldigt omtalad, vilket gör det ännu svårare att undvika. Jag har ingen direkt relation till den politik han drev men kan väl konstatera att han fattade en del mindre bra beslut, men det är han ju inte ensam om att ha gjort.

Därför är den här filmen förvånansvärt bra. Kanske mycket tack vare att jag inte är insatt i USAs politiska klimat eller Bush bakgrund. Filmen ger en intressant bild av mannen och även om allt inte är 100% korrekt så tror jag att den är ganska realistisk.

En sak som kanske hade blivit ännu bättre för filmens handling vore om man hade lagt ännu mer fokus på Bush tidigare liv och hur han växte upp, samt mer från tiden då han påbörjade sin politiska karriär och sedan att man kanske hade slutade filmen när han tillträdde presidentposten, för efter det vet ju dom flesta om hur det gick. Fast å andra sidan är det riktigt intressant att följa maktspelet bakom korridorerna i vita huset.

En sak som Oliver Stone har lyckats riktigt bra med är hur han tillsatte rollerna i filmen. Skådespelarna han valde är i flera fall inte bara fysiskt lika makthavarna utan beter sig dessutom väldigt troget dom riktiga personerna. Jag tycker hela filmen är en riktigt bra gruppinsats snarare än en soloprestation av Josh Brolin. Visst, han gör Bush riktigt övertygande men han står inte ut mer än någon annan.

Jag är glad över att jag såg filmen över huvud taget och det här är en sådan där film som skulle vara intressant att ha sett tillsammans med en amerikansk publik i samband med att den hade premiär under det senaste amerikanska presidentvalet.

En film jag tyckte var över förväntan och som jag skulle rekommendera även till dom som inte gillar Bush. För filmen varken hyller eller sågar Bush, utan ger oss bara en tolkning av honom som människa och USAs förre president.

[Fiskrens]

W. (2008) [url="http://kulturdasset....0/w-2008.html"]

Kul att du upptäckt den också, du ser varför den fick en plats bland mina nominerade till bästa film-omröstningen förra året .

...det här är en sådan där film som skulle vara intressant att ha sett tillsammans med en amerikansk publik i samband med att den hade premiär under det senaste amerikanska presidentvalet.

Det var precis det jag gjorde . Men jag såg den i N.Y. och det är ju inte USA, så att säga . Det blev applåder minns jag, men inga översvallande. W var väl aldrig speciellt populär där, och filmen är ju faktiskt rätt nyanserad så någon riktig debatt orsakade den inte.

[Cartman]

W. (2008) [url="http://kulturdasset....0/w-2008.html"]

Kul att du upptäckt den också, du ser varför den fick en plats bland mina nominerade till bästa film-omröstningen förra året .

Jag har haft den liggande här hemma ett bra tag. Tyckte det var hög tid att jag såg den. Men den som väntar på något gott och allt det där...

Jag gillar ju Oliver Stone. Något ojämn som regissör men han berör alltid vare sig det är på ett positivt eller negativt sätt. Efter några år av riktigt ojämna filmer är det riktigt trevligt att se hur han nu äntligen gjort en riktigt bra film. Ett bra val av dig att nominera den i förra årets bästa film-omröstning.

...det här är en sådan där film som skulle vara intressant att ha sett tillsammans med en amerikansk publik i samband med att den hade premiär under det senaste amerikanska presidentvalet.

Det var precis det jag gjorde . Men jag såg den i N.Y. och det är ju inte USA, så att säga . Det blev applåder minns jag, men inga översvallande. W var väl aldrig speciellt populär där, och filmen är ju faktiskt rätt nyanserad så någon riktig debatt orsakade den inte.

Jag kommer ihåg när jag läste det. Det var väl W. samt en till film som du såg i samma veva har jag för mig?. Jag kan tänka mig att filmen skulle fungerat riktigt bra vid någon filmfestival i USA i samband med presidentvalet, där åskådare får chansen att diskutera filmen i ett lugnare klimat. Så om jag var lite avundsjuk tidigare för att du såg filmen i USA under valet så är jag det ännu mer nu, när jag vet vilken bra film det är.