540 replies to this topic

[Cartman]

Silent Hill (2006)

Filmen baserar sig på ett tv-spel med samma namn. Ett tv-spel som blev så populärt att det har genererat flera spel under årens lopp. Själv har jag väldigt positiva minnen av det första spelet i serien och minns det som riktigt beroendeframkallande och väldigt otäckt och skrämmade. Tyvärr minns jag inte så många detaljer från spelet vilket visar sig när jag nu såg om filmen. Det finns lite för många oklarheter för att jag ska kunna uppskatta filmen fullt ut.

Visuellt är filmen en "ögon-och-öron-orgasm" utan dess like. Här har man verkligen lyckats att ta det bästa av spelet, föra över det till filmen och sedan lyckats att arbeta fram ett eget och mycket gångbart koncept. Miljöerna är väldigt skräckinjagande och ogästvänliga, men samtidigt finns värmen där i vissa scener.

Skådespelarna gör ett bra jobb. Handlingen kretsar ju kring många kvinnor vilket uppskattas från min sida då männen är överrepresenterade i filmens värld. Våra ledande skådespelerskor gör ett fenomenalt jobb att gestalta sina karaktärer. Bäst av alla tycker jag att Alice Krige är i sin roll som Christabella. Men det finns flera andra som är utmärkta i sina roller.

Christophe Gans lyckas riktigt bra i sin regi och det visste jag att han skulle göra då hans tidigare filmer alltid har varit unika och bra regisserade. Visst, chansen finns ju alltid att man misslyckas trots att man är erkänt duktig, men jag trodde i alla fall på honom från första början och personligen tycker jag att han har lyckats riktigt bra.

Braindead (1992)

Handlingen behöver egentligen inte någon närmare förklaring dom dom flesta säkert redan har sett filmen tidigare. Men en kort sammanfattning kanske är på sin plats.

Lionel, en ung man, bor hemma hos sin extremt överbeskyddande mor. En dag när han är nere i den lokala mataffären träffar han på den fagra Paquita. Det är givetvis inte första gången som dom gör det, men den här dagen är allt annorlunda då Paquita har blivit spådd av sin mormor. Mormodern berättade att Paquita snart kommer att träffa den rätta och som genom ödets nyck så dyker Lionel upp i rättan tid. Det visar sig dock vara mycket mer problematiskt än vad någon hade kunnat tänka sig. Vid ett besök på den lokala djurparken väljer Lionels mamma att spionera på honom och Paquita. Vid ett obevakat ögonblick blir hon biten av en sumatrisk råttapa. Lionels mor blir snabbt sjuk och det är dom dom riktiga problemen börjar. Problemen stavas O-D-Ö-D-A.

Filmen är riktigt bra och håller än idag i min mening. Den är fylld med humor, en cool handling, lika coola och ocoola karaktärer, samt en massa sköna hemmasnickarde specialeffekter. Det märks hur roligt Peter Jackson med vänner har haft medans dom spelade in filmen och det smittar av sig när man ser den. Man vill direkt ge sig ut med en kamera i högsta hugg och börja spela in sin egna splatterfilm.

Jag gillar praktiskt taget alla karaktärer i filmen, allt från den oortodoxa prästen som sparkar stjärt i guds namn, till Lionel som ger tönten ett namn, till Lionels mamma som ger ordet ragata en ny innebörd, till Lionels vidriga farbror, till det lilla söta barnet som Lionel får ta hand om. Jag gillar även att Peter Jackson själv har en liten roll i filmen samt även hans sambo/fru Fran Walsh.

Det finns inte så mycket mer att lägga till då filmen talar för sig själv. En film som jag tror kommer att hålla många, många år till och som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Edited by Cartman, 26 October 2009 - 16:22.

[dukeofnewyork]

Re: Silent Hill

Jag har aldrig spelat Silent Hill. Men jag blev bra sugen att göra just det efter att ha sett filmen igår. Det var dock filmens enda bestående intryck, alltså att jag nog skulle vilja spela spelet istället. Manus var rörigt och väldigt oklart, flera gånger satt jag konfunderad och undrade lite vad som hände och varför. Lite whodoeswhatnow? Inte för att jag måste veta allt hela tiden, men problemet var att jag liksom inte alltid förstod varför folk agerade som de gjorde. Egentligen inte efter filmen heller. Själva grundstoryn var ok, jag gillade premissen med de olika manifestationer av protagonistern, men som är pinsamt tydligt i slutet måste de infoga långa sjok med "expository dialogue" för att sy ihop det hela. Med det sagt, filmen var inte dålig utan god underhållning och hade mycket ögongodis, då den visuellt sett inte sparar på krutet. Dock förstör CGI:n och ett tyvärr rätt svagt bildberättande helhetsintrycket och det blir ja, lite för mycket som ett tv-spel ibland. Med ett tightare och kortare manus och vassare foto hade filmen kunnat bli en riktig höjdare, men nu blev det varken hackat eller malet. Jag läste på Imdb att manus från början endast hade kvinnoroller och att Sean Beans arc lades till senare främst för att få filmen finansierad och det märks tyvärr i filmen då denna känns påklistrad och forcerad. Filmen är dock en av de bättre speladaptionerna jag sett, som film betraktat alltså. Eller bättre uttryckt en av de bättre filmer jag sett som är baserade på ett spel.

I övrigt var det kul att se Alice Krige igen i ännu en roll som "baddie" som hon exekuterar med bravur.

[Cartman]

Instämmer i mycket av det du skriver. Filmen är ju en av dom bättre filmatiseringarna där ett spel är förlaga men saknar det där lilla extra. Om du får möjlighet att tesat spelen så gör det. Speciellt det första till PSONE som är riktigt bra.

===

Step Brothers (2008)

En film helt i min smak. Jag har alltid gillat både Will Ferrell och John C. Reilly och när båda dessa herrar huserar i en och samma film kan det inte bli fel. Handlingen är på en jämn nivå och balanserar hela tiden mellan det extremt absurda och en hyffsat realistisk nivå. Realistiskt i att det faktiskt finns personer som bor hemma hos sina föräldrar trots att dom närmar sig 40 år och den absurda biten är väl praktiskt taget större delen av handlingen.

Handlingen är väldigt rolig, speciellt den biten då bröderna först möter varandra och den rivalitet som direkt uppstår. Sedan får man följa deras vardagsliv som väl mer eller mindre kan beskrivas som ett gigantiskt äventyr. Dom har en mindre lyckad välkomstmiddag, bråkar utomhus, hotar varandra när det är läggdags. Men efter ett tag upptäcker dom att dom trots allt är ganska lika och har en del gemensamt. Båda har en viss musikalisk ådra och efter lite funderande så beslutar dom sig för att starta ett eget företag, för att visa sina föräldrar att dom visst kan ta ansvar och är mer än vuxna. Resultatet, en första musikvideo, kanske inte är fullt så lyckad. Men bra rolig är den i alla fall.

Dom får lite hjälp på vägen att hitta jobb då Robert beslutar sig för att hjälpa dom genom att kontakta olika arbetsplatser för att ge dom chansen att gå på arbetsintervjuer. Med varierande resultat. Att ha sina söner boendes hemma vid den höga åldern visar sig efter ett tag vara väldigt slitsamt och när det börjar knaka i Robert och Nancys förhållande går det efter ett tag upp ett ljus att det kanske verkligen är dags att växa upp och skaffa sig ett liv.

Som sagt, en film helt i min stil med en massa sjuk humor. Allt kanske inte är roligt men merparten av filmen är det och det här är säkert en film som jag kommer att återvända till flera gånger då jag behöver se något roligt.

Oh, vilket party (1968)

En riktig klassiker som jag minns att jag tyckte mycket om när jag var yngre. Har haft filmen på dvd ett bra tag men det har inte blivit att jag har sett den tidigare. Så igår tyckte jag att det var hög tid att göra det. Tyvärr kan jag konstatera att den inte är lika rolig längre. Peter Sellers gjorde ju många bra och roliga roller i sin karaktär och just att spela klumpiga karaktärer var han praktiskt taget mästare på. Det som är sämst med den här filmen är att den dels är för lång samt att handlingen inte känns tillräckligt intressant och att det blir för mycket av klumpigheterna efter ett tag. Har man aldrig hört talas om den här filmen och undrar hur den är så länkar jag till filmens trailer så kan ni se på ett ungefär hur filmen är.

They Wait (2007)

Det finns egentligen inte så mycket att säga om den här filmen då det känns som att vi har sett liknande filmer lite för mycket dom senaste åren. Jag blev något avskräckt från att se filmen när jag läste att Uwe Boll(ocks) är filmens exekutiva producent.

Handlingen känns urvattnad och förutsägbar. Det man lyckas bäst med är dock att sätta stämningen direkt och sedan behålla den genom hela filmen. Man har även satsat på bra specialeffekter, både CGI och med hjälp av make up. Dom är väldigt effektiva men samtidigt ganska nedtonade, vilket känns som en riktigt bra avvägning. Skådespelarna gör stabila insatser utan att glänsa och det hela ligger på en jämn och okej nivå.

Länkar till en trailer från filmen om någon blir nyfiken.

The Strangers (2008)

Det här mina vänner är en V-Ä-L-D-I-G-T bra och otäck film i traditionell "Home Invasion"-anda där vi har flera klassiska och starka filmer som t.ex. Them (Ils), Henry: Portrait of a Serial Killer samt Maniac.

Handlingen sägs vara baserad på verkliga händelser men jag tror att regissören och tillika manusförfattare menar rent generellt och inte en speciefik händelse, det har i och för sig nämnts att han inspirerats av händelser från sin barndom samt från boken "Helter Skelter" som återberättar om "The Keddie Murders" men jag tror att man ska ta en del av den informationen med en nypa salt. Man kan även märka tydliga band från den här filmen till den franska filmen Them (Ils).

Men den här filmen står verkligen på egna ben och är en uppvisning i hur pass bra film man kan göra om man bara har en vision och ser till att hålla sig till den så gott man kan.

Filmen är skriven och regisserad av Bryan Bertino och det här är hans första film, vilket är imponerande i sig. Dessutom är han jämngammal med mig och har redan lyckats med, vad flera av dom mer äldre regissörer/manusförfattare inte har lyckats med trots upprepade försök. Det lovar mycket gott inför framtiden och jag ser med spänning fram emot vad han har att erbjuda oss i framtiden.

Handlingen är väldigt bra men också mycket obehaglig. Karaktärerna målas upp som vardagliga, som du och jag, med alla dess positiva och negativa sidor. Man får direkt en känsla av hur bräckligt livet kan vara och hur utsatt en människa kan vara i en viss situation. Man tar till sig filmens karaktärer på ett väldigt personligt plan och när helvetet brakar loss så lider jag mig mer eller mindre genom hela filmen. Stundtals måste jag påminna mig själv om att andas, att jag trots allt bara ser en film även om handlingen kan kännas som ett knytnävsslag rakt i magen ibland.

Skådespelarna är få i filmen vilket ger en mycket mer intimare känsla än i många andra filmer. Dom två ledande rollerna gör med bravur av Liv Tyler och Scott Speedman. Båda dessa är väldigt bra och ger karaktärerna ett djup som man sällan ser i genrefilm.

En film som jag mer än gärna rekommendera alla att se. För er som är nyfiken på filmen länkar jag till filmens trailer på YouTube.

Eden Lake (2008)

Det är inte lätt att skriva om den här filmen. Det är den mest obehagligaste filmen jag har sett på många år och jag kommer ha den på min näthinna och i mitt minne för resten av mitt liv. Som tur är, är jag starkt rent mentalt och är relativt härdad när det gäller den här typen av film, för om jag inte vore det så tror jag ärligt talat att man skulle kunna ta psykisk skada av den här filmen. Den ger ordet "terror" ett ansikte och det är inte lätt att ge upp hoppet om mänskligheten efter att ha sett en sådan här deprimerande och jobbig film. Missförstå mig inte, filmen är bra (om nu bra är rätt ord att beskriva filmen med) det är bara det att den tar upp ett sådant aktuellt och jobbigt ämne att filmen lika gärna skulle kunna vara en riktigt inspelning från något som hänt i verkligheten.

Filmen är som att titta rakt ner i helvetets avgrund och inse att man snart ska brinna där i all evighet. Som att kliva rakt ut framför ett skenande tåg och mosas sönder under det. Det finns många sätt att försöka beskriva hur jag upplever den här filmen men jag tror inte att något av mina ord egentligen räcker till.

Det värsta är väl att filmen skulle kunna bli verklighet. Kanske inte hela handlingen men minst 90% av den i alla fall. Ser man till hur dagens samhälle ser ut och hur våra ungdomar mår och beter sig så ser man tydligt att det finns något där som inte är bra och som går från att gro till att växa sig större och starkare. Något riktigt infekterat, gängbildning och det ökända grupptrycket, som kan få vilken fin kille eller tjej som helst att begå dom mest grymma och avskyvärda handlingar som man kan tänka sig utan att dom egentligen ville det från första början.

Ser vi till den verklighet man själv lever i då har det ju redan hänt liknande saker flera gånger dom senaste åren där ungdomar misshandlar och dödar andra människor, antingen på egen hand eller för att dom mer eller mindre blir hetsade till det. En del förstår inte allvaret förrens det är försent och en del kan inte ens förstå vad dom har gjort utan uppvisar en sådan nonchalans att man baxnar.

Den prövning som filmens två huvudkaraktärer Jenny och Steve går igenom är inget jag ens skulle önska min värsta fiende. Jag skulle önska ett snabbt slut på eländet och inte en lång utdragen plågan som överträffar dina värsta mardrömmar. Det är verkligen ett helvete på jorden som Jenny och Steve går igenom och det slutar ju allt annat än lyckligt för någon inblandad egentligen. Den här filmen är utan tvekan den bästa som jag har sett inom genren överlevnadsskräck, filmen tar hela den genren till en helt ny nivå och det kommer bli svårt, för att inte säga omöjligt att överträffa den här filmen.

Jag känner att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva mer om filmen då det är så många tankar och funderingar som vill ut men som jag inte vet hur jag ska formulera på ett bra sätt. Så mitt råd får bli att se den här filmen till varje pris. Förvänta er ingen lättsmält film, ingen popcornfilm som du kan slötitta på när du vill ha lite tidsfördriv, utan en riktigt svår prövning som dock ger utdelning på mer än ett plan. Planera in den, samla mod, se den, fundera över filmen och dess handling och karaktärer, se om den igen, fundera lite till. Prata med någon om du upplever den jobbig, men vad du än gör. Missa inte att se filmen för allt i världen.

Trailer från filmen.

[Synon]

Tycker detsamma som du om de två sistnämnda filmerna som jag sett. Eden Lake, som jag såg för någon vecka sedan, har jag fortfarande inte lyckats skriva ner mina tankar och funderingar om. Som du säger: verkligen ingen popcornsfilm!

Bra skrivna recensioner!

[Cartman]

Tack.

-Nä, Eden Lake är ingen lätt film. Varken att se eller att skriva om men jag gav det ett försök iaf och det bästa jag kom på var uppmaningen till alla andra att se filmen själva.

Tusen tack för tipset.

[Synon]

Inside (Á l’intérieur) 2007

En tragisk bilolycka gör gravida Sarah till änka. Fyra månader senare har hon kommit hem från sjukhuset och återhämtar sig ensam i sin stora villa. En sen kväll ringer det på dörren och en okänd kvinna vill låna telefonen. Sarah vägrar släppa in henne och ringer polisen. När polisen väl är på plats är kvinnan borta. Trodde de. När Sarah somnat finner kvinnan en väg in i huset…

Stark öppningsscen: vi ser ett ofött barn, i magen, och en röst som säger “Nu kan ingen skada honom” och – PANG – så slår barnets huvud mot kameran. Inte bara barnet som blir omskakat utan även vi åskådare!

Bilolyckan. Kameran zoomar ut bilden från Sarah sittandes i förarsätet och vi får se två bilar från luften. I första klippet var båda bilarna svarta, men nu från luften så är Sarahs bil ljus (vit) och de båda bilarna står som i ett v (victory = seger): vem ska segra – det goda (den vita bilen som kan ses som ängeln, Gud) eller ondskan (den svarta bilen, djävulen)?

Sarah har varit på undersökning hos läkaren på sjukhuset och sitter ute i korridoren när en sjuksköterska slår sig ner bredvid henne och börjar prata med henne. Direkt får jag en olustig känsla: vad är detta för människa? Pratar så märkligt och sitter och ålar sig på ett obehagligt sätt. Vitklädd i sköterskekostym för att ge sken av godhet?

Hemma hos Sarah som somnat i gungstolen och vaknar av att det ringer på dörren. Det är en kvinna som vill låna telefonen, men Sarah anar oråd och vägrar släppa in henne. Då kallar kvinnan henne vid namn och avslöjar att hon vet att Sarahs man är död … Spooky.

Kvinnan lyckas ta sig in i huset när Sarah har somnat och här kan vi notera att kvinnan kastat av sig förklädnaden (den vita dräkten) och här visar sitt rätta jag genom den helsvarta klädseln.

Jag tycker att de borde ha dragit ut mer på scenen när kvinnan trakasserar Sarah. För min del så hade spänningen knappt börjat förrän det var över (här menar jag alltså innan hon tagit sig in i huset). Snopet. Detta gjorde att jag kom av mig och kände mig lite frånvarande i kanske 20 minuter? tills poliserna gjorde sitt intåg i huset och det började ta fart igen. På tal om poliserna: i baksätet har de en ung kille som de ska föra till häktet, men helt ologiskt så släpar ena polisen med sig killen in i huset, fastkedjad vid sig själv...hm. Ok. Ytterligare någon som kan bli mördad...

Sista halvtimmen var jag 100% med i filmen och tyckte det var fruktansvärt spännande och hemskt på samma gång. Spännande trots att man visste att personerna drog sin sista suck vid mötet med kvinnan och hemskt att se sättet de dog på. Mycket blod.

Varning för fruktansvärt grotesk och blodig scen på slutet för känsliga tittare.

6/10

Tusen tack för tipset.

Kul att jag kan bjuda igen

Edited by Synon, 25 October 2009 - 16:53.

[dukeofnewyork]

Kan bara instämma vad gäller The Strangers. En mycket bra film, som drunknat lite i såväl vågen av fransk skräck, vågen av spansk skräck och vågen av remakes på skräckfilm.

Jag känner dock att man ska tolka "Based on true events" som att detta skulle kunna hända, och det skulle kunna hända DIG! Igenkänning och vardaglighet (blandat med rädsla för det okända) lite som i Ils. Även om min vardag iofs inte handlar särskilt om att bo i ett hus på landet med Liv Tyler. Även om jag gärna skulle vilja känna igen mig i det...

Re: Inside

Mycket blod ja, och slutscenen är inget för känsliga även om själva scenen "psykologiskt" inte är mer skrämmande än tidigare scener, men väsentligen mer grafisk.

Jag gillar Inside skarpt, särskilt Beatrice Dalles gestaltning av La Femme, men en sak jag störde mig lite på var den gravida kvinnan som jag mest blev irriterad på. Visst hon har sorg och så men det gestaltas som om vore världens surpuppa och när väl sen "invasionen" är igång är hon helt menlös och det känns mest som hon bara sitter och rädd alternativt surar på toaletten. .

Sen tycker jag man kan ställas sig frågan vem som egentligen är protagonist kontra antagonist i den här filmen... vilket ovanstående bidrar till i vilken mån det nu var medvetet.

Edited by dukeofnewyork, 25 October 2009 - 16:40.

[Synon]

dukeofnewyork: har du sett Eden Lake? Nyfiken på vad du skulle säga om den

Jag gillar Inside skarpt, särskilt Beatrice Dalles gestaltning av La Femme, men en sak jag störde mig lite på var den gravida kvinnan som jag mest blev irriterad på. Visst hon har sorg och så men det gestaltas som om vore världens surpuppa och när väl sen "invasionen" är igång är hon helt menlös och det känns mest som hon bara sitter och rädd alternativt surar på toaletten. .

Ja, det glömde jag ju bort att notera för jag håller med dig om karaktären Sarah. Hoppet steg lite där mot slutet när hon reste på sig och skulle ta itu med kvinnan som hotar, inte bara henne, utan hennes ofödda barn. Då kände jag bara: yes, you go girl! Men tyvärr så rann det ju ut i sanden.

[dukeofnewyork]

Nej, har inte sett Eden Lake, den såväl som Frontieres och Martyrs ligger på att se-listan och har gjort ett tag. Jag försöker samla mod att se dem, för jag må vara härdad av år av filmtittande men dylika filmer kräver en del av en psykologiskt och känslomässigt då man inte kan vara oberörd. Iofs om jag inte berördes vore det ju ingen mening att titta. Men jag är lite avvaktande och vill se dem vid rätt tillfälle och i rätt stämning och inte bara avverka dem.

Så nej, men det ska bli av snart. Jag kommer rapportera i denna tråd när så skett.

Re: Inside

Sarah hette hon ja och nog är hon ett rätt osympatiskt offer. Samtidigt kanske det är meningen men jag har en känsla av att hon helt enkelt försökte gestalta sorg och chock men det blev varken eller. Istället känns hon mest sur, jobbig och ja, bortskämd. Å andra sidan har hon som skådespelare eller regissörerna lyckats med något då man i alla fall reagerar på hennes karaktär och hennes förehavanden. Och sen spelar ju ändå Beatrice Dalle så jävla bra och intensivt att det räcker åt båda och lite till.

Edited by dukeofnewyork, 25 October 2009 - 17:22.

[dukeofnewyork]

The Mask of Satan/La Maschera del demonio (1960)

Barbara Steele har ett tämligen säreget utseende men är (eller var 1960) "hauntingly beautiful". Och så är även fotot i denna italienska gotiska pärla av Mario Bava som både regisserade och skötte kinematografin. Fotot är rent av lysande och ger liv och skärpa åt en en rätt enkel skräckhistoria om häxor och förbannelser. Skådespeleriet är av varierande kvalité och med förlov sagt rätt styltigt och manus är ja, rätt fånigt. Men det uppvägs lätt av bildberättande och den fantastiska atmosfär Bava trollar fram med sin kamera. Man slås dels av bildernas höga tekniska kvalité och dels av deras höga konstnärliga kvalité och inte minst av deras skönhet. Man sugs in i dem och därigenom in i historien och de förmedlar verkligen känsla och atmosfär samtidigt som de fungerar narrativt.

Det finns bland annat en sekvens som ska illustrera ett spökes framfart genom det slott handlingen utspelar sig i som är helt underbar och som få andra scener jag sett matchar i känsla och atmosfär.

Filmens innehåller gore-scener som för sin tid är rätt grova och avancerade men effekterna är liksom fotot av högsta klass. Något som också bör omnämnas är ljudet som nyttjas på ett fantastiskt bra sätt och verkligen förstärker filmens intryck. Dubbningen var dock av varierande kvalité, men överlag godkänd.

I slutändan, när man ser filmen, struntar man efter ett tag i eventuella tekniska och manusrelaterade brister och det smått styltiga skådespeleriet. För man blir tagen av de vackra bilderna, den mörka, gotiska atmosfären och av Barbara Steele, som är skådespelarmässigt bäst i hela filmen i sin dubbelroll som både filmens protagonist och dess antagonist.

Denna film ska och bör ses av alla. Det är så mycket mer än en italiensk genrefilm, det är en ren cineastisk julafton och ett bevis på att vissa saker var bättre förr. En riktig, glänsande pärla till film. Se den.


Drag Me To Hell (2009)

Sam Raimi återvänder till gamla jaktmarker med denna skräckkomedi. Med förnyad form och rejält mycket större påse med pengar än förra gången. Resultatet blir en välgjord men samtidigt lekfull och bitvis väldigt rolig film. Sam Raimi är en mästare med ljud och kamera, särskilt i skräck- och äckelsekvenser och även om CGI:n inte alltid är perfekt spelar det mindre roll då det gör jobbet. Alison Lohman är bra i rollen som protagonist och lyckas hålla balansen trots att utsätts för den ena efter den andra av Raimis skruvade karaktärer och infall. Faktiskt bär hon hela filmen. Justin Long som pojkvännen är lite svag, men övriga skådespelare är stabila. Efter de i mitt tycke rätt tråkiga Spidermanfilmerna är det skönt att se Raimi i högform i vad jag nog anser är hans rätta genre, eller genrer, komedi och skräck. Eller om man ska vara riktig ärlig om den här filmen är det en komedi med skräcktema. Anledningen att jag nämner det är för att efter att ha läst på imdb:s forum (och annorstädes) om filmen verkar förvånansvärt många inte fattat det ens efter att ha sett filmen* och därav dissar filmen utiftrån att de förväntat sig en ny Exorcisten eller nåt.

(*Jag menar kom igen, en besatt get, en kvinna blir attackerad av en näsduk, samma kvinna som sprutar näsblod över sin chef och skrivbord och blir knockad av en gravsten etc ... fucking hilarious men vem kan ta en film med detta som seriös skräck?)

Trick 'r' Treat (2008)

Short Cuts goes Halloween. Fyra ihopvävda skräckhistorier som alla utspelar sig på samma kväll, Halloween. Den här filmen är en orgie i Halloweenhistorier, fylld med spänning, slafs, tuttar och både elaka och snälla barn. Och humor. Det är en välgjord film med bra skådespeleri ett inte oävet manus med en del lånat, en hel del klichéer och en del eget. Sevärd, inte mer, särskilt som det episodiska berättandet ibland står i vägen.

Orphan (2009)

Wow! Vilken film detta var! Det hade jag inte väntat mig när jag slog mig ner den film som jag inte visste mycket om. Hade inga förväntningar men blev fångad från början och sen släppte filmen inte greppet, inte ens sedan den tagit slut. En synnerligen välskriven och välspelad historia som verkligen kryper under skinnet på en. Ingen idé att återberätta historien, dels på grund av risken att spoilra och dels för att det vore att göra den en otjänst då nyanser och undertext skulle gå förlorade.

Filmen är två timmar lång men jag lovar du sitter fastnaglad hela tiden och har inte en tråkig stund där du sitter och växlar mellan rädsla, äckel, sorg, ångest, lätt panik och tusen och en andra känslor. Skådespeleriet är av yttersta klass och lyckas fånga såväl det vardagliga som det extrema. Särskilt Isabelle Fuhrmann och Vera Farmiga värda ett extra omnämnande för sina respektive skådespelarinsatser, som är lysande. Även Aryana Engineer spelar, trots sin ringa ålder, riktigt bra.

Jag är fortfarande rätt tagen efter den här filmen så ett par dagar efteråt och jag kan säga att den här filmen lär jag bära med mig mycket länge. Det var en riktig upplevelse och jag kan inte göra annat än att rekommendera denna ivrigt. Detta är en årets bästa filmer alla kategorier i min mening.

Se den snarast!

[Cartman]

Håller med Synon. Det ska bli VÄLDIGT intressant att se vad du tycker om Eden Lake och dom andra filmerna.

Tack för dom andra tipsen. Dom känns alla intressanta och är uppsatta på min ständigt växande lista över filmer som jag vill se. Hoppas jag får möjlighet att återkomma till dom i den här tråden och/eller på min blogg.

Angående Drag Me To Hell så har väl till och med Sam Raimi sagt att det inte är en seriös skräckfilm utan en "spook-a-blast" som han själv uttryckte det, där han med minimal budget ville återvända till sina rötter. Och ingen av hans tidigare filmer kan väl egentligen räknas som seriösa skräckfilmer? Så jag har tolkat det som så att man inte ska ta Drag Me To Hell på allvar. Har dock inte sett den än så känslan kanske ändras efter att jag har gjort det.

Angående The Strangers så håller jag med dig. Det är ju en tydlig "detta kan hända vem som helst"-stämpel över hela filmen. Jag gillar även hur dom har fått till känslan av meningslöshet över förövarna och dådet, som bekräftas så kraftfullt och starkt i bitar av dialogen.

"Why are you doing this to us?
Because you were home."

[Cartman]

Eight Legged Freaks - Jättespindlarna anfaller (2002)

En modern b-film skulle man kunna kalla den här filmen för, om det inte vore för att den inte känns som en b-film hur mycket man än har försökt. Det känns som att man har velat göra en modern version av den klassiska filmen Them! från 1954 och med en ung Leonard Nimoy i en av rollerna. För 1950-1960-talet får väl betrakas som något av en guldålder när det gäller den här typen av produktioner. Allt var ju inte bra på den tiden heller men många av filmerna har trots allt något som känns bra och intressant i dessa dagar.

Handlingen i filmen känns rätt okej och är en bra utgångspunkt. Jag tror det fallar på att man inte har glimten i ögat utan att man försöker ta allt på för stort allvar, vilket inte är så lustigt då filmbolagen säkert kräver en viss standard i dessa dagar. För om den här filmen skulle kunna kallas för en b-film så är den lite för tillrättalagd, lite för konstlad.

Skådespelarna är rätt bleka vilket inte hjälper filmen direkt. David Arquette har jag aldrig varit mycket för och det får jag än en gång bekräftat efter att ha sett den här filmen. En som dock är lika bra som vanligt och som dessutom passade riktigt bra in i den här filmen är Leon Rippy. Med i en av dom större birollerna är även en ung Scarlett Johansson som gör en stabil insats.

Get Smart (2008)

En film som jag länge var riktigt skeptisk till och som det nu visade sig att jag hade all anledning till att vara. Det här är utan tvekan en av dom sämre komedierna som jag har sett dom senaste åren och då har jag sett en hel del dåligt redan.

Utgångsläget med en parodi om agenter är ju inget nytt och brukar kunna resultera i bra filmer, se bara på filmen Top Secret! från 1984. Där är en film som både är rolig och som dessutom inte tar sig själv på för stort allvar. För problemet med Get Smart är att den försöker vara mer seriös än vad den klarar av att vara. Filmen är som bäst när den driver helt vilt med agentgenren men tyvärr händer inte det ofta, det som händer är att man försöker väva in mer seriösa inslag i handlingen än vad som både är nödvändigt och intressant. Sedan lider filmen av att den är på tok för lång för sitt eget bästa. Hade man tagit bort delar av handlingen som inte är bra eller fyller någon funktion så hade man både fått en "tightare" film och kanske även en bättre sådan.

Skådespelarna är rätt okej, Steve Carell brukar oftast göra bra roller och den här känns väl okej, ungefär på samma sätt upplever jag Anne Hathaway vara i sin roll. Någon som däremot känns riktigt malplacerad är Dwayne "The Rock" Johnson. Han ska helst inte göra roliga roller alls i mitt tycke då han inte kan vara rolig ens om han läser ett manus innantill. Han passar bättre i machoroller där han helst ska ha en inoljad bar överkropp och två stora vapen i varsin hand. Inte ens då är han speciellt bra men han passar ju bättre i den roller i vilket fall som helst.

Tydligen är den här filmen inspirerad av en tv-serie med samma namn som har fått två upplagor, en under 1960-talet och en under 1990-talet. Kanske att konceptet passar bättre i det mediet än vad det gör till en långfilm.

Det här är en film som man med gott samvete kan hoppa över helt i mitt tycke.

Eagle Eye (2008)

Den här filmen är en riktig överraskning, en mycket positiv sådan. Delar av handlingen påminner en hel del om liknande tema som man kan hitta i filmer som t.ex. 2001, WarGames men framförallt kanske Enemy of the State. En film med stor "storebror ser dig"-stämpel och som återigen sätter debatten om dagens övervakningssamhälle i fokus. Men inte mig emot, den diskussionen samt typen av filmer har alltid intresserat och roat mig.

Jag gillar hur man får fler och fler pusselbitar under filmens gång, till varför just Jerry och Rachel har blivit utvalda att utföra sitt till synes oförklarliga uppdrag. En bit in i filmen började jag dock oroa mig lite över vart filmens handling är på väg men jag tycker att min oro var obefogad och även om det kanske blir lite överdrivet och orealistiskt efter ett tag så är handlingen fortfarande mer intressant än motsatsen.

Sedan måste man bara beundra hur dom har lyckats med att få till flytet som den här filmen har, det är inte många gånger handlingen stannar till och erbjuder eftertanke hos oss som ser den, men å andra sidan gillar jag filmer med högt tempo så länge dom bibehåller fokus och det tycker jag att den här filmen gör. Tänka hinner man ju med att göra efter att man har sett filmen om inte annat.

Manuset är finurligt och riktigt bra. Utförandet i den slutgiltiga filmen avslöjar att man med stor omsorg och skicklighet har lyckats att föra över det på ett smidigt sätt. Det krävs ju en hel del kordination och resurser i det verkliga livet för att klara av uppgiften att föra över text från ett manus till det rörliga mediet.

Skådespelarna gör mycket bra ifrån sig och det är kul att se Shia LaBeouf i en mer seriös roll än vad han kanske har gjort tidigare. Han kan bli något riktigt bra om han väljer rätt filmer att medverka i, i framtiden. Övriga roller är även dom bra, med ett litet undantag av Billy Bob Thornton som jag inte riktigt tycker passar in i den roll som han har tilldelats. Kanske det är så att han spelar över en aning men jag tror att det hade blivit ännu bättre om man satsat på en helt annan skådespelare.

[Crusader]

Sky Captain and the World of Tomorrow

Året är 1939, i en värld där World War II aldrig inträffar. Journalist Polly Perkins undersöker de mystiska försvinnanden av världens största vetenskapsmän när plötsligt Gigantiska robotar anfaller New York. Det är upp till Sky Captain och hans högteknologiska flygplan att åter igen rädda dagen och ta reda på vilka som har skickat robotarna och vad deras plan är.

Härlig homage till klassiska 30-tals serial hjälte serier alá Flash Gordon. Väldigt snyggt filmat i klassisk 30-40-tals stil. Dessutom en av de första stora filmer som filmats endast med digitala datoranimerade bakgrunder.
Genialisk på många vis. Och mycket bra. Även om jag har väldigt svårt för machohjältar av den klassiska typen som är otrogna sina flickvänner med varje kvinna de möter. Visst är det nedtonat lite men jag finner lite nöje i humorn om att han varit otrogen.
Men utöver det så gillar jag verkligen filmen.

8,5/10



Lara Croft: Tomb Raider

Äventyraren Lara Croft hittar en dag en mystisk klocka bland hennes döda fars gömda ägodelar. En klocka som kan leda till en mytomspunnen artifakt som sägs ha förmågan att kontrollera tiden. Men den farliga hemliga gruppen Illuminati är ute efter samma sak och skyr inga medel.

Bygger på Tomb Raider spelen. Jag tycker filmen är bra. En rätt trogen tolkning av spelen in på en massa detaljer som hur Lara Croft rör sig, hur hon låter osv. Angelina Jolie är perfekt som Lara Croft. Hon helt enkelt ÄR Lara Croft.
Tyvärr ha filmen även en del dåliga sidor. För lite äventyrande och utforskning, förlite mystik i handlingen då man rätt mycket får allt beskrivet redan från början och handlingen kan ibland vara av det sämre laget.
Men trots det en underhållande äventyrsfilm som är mycket trogen spelens kännsla och karaktären Lara Croft.
Filmen fick en uppföljare Lara Croft - Tomb Raider: The Cradle of Life samt en egen TV-spels serie (Lara Croft - Tomb Raider: Anniversary, Tomb Raider: Legend, Tomb Raider: Underworld).

7,5/10

Edited by Crusader, 26 October 2009 - 19:47.

[Crusader]

Cast a Giant Shadow

Filmatisering av de verklige händelserna i Israels kamp för självständighet och deras första Aluf, Amerikanska Juden Mickey Marcus.
1947. Judar färdas till Brittiska Israel efter World War IIs händelser i hopp om att finna ett eget hemland. Där har ansökt om att Israel få bli självständigt. World War II veteranen David "Mickey" Marcus blir kallad till det blivande Israel för att hjälpa dem att bygga upp en armé då landet är omringat av Arabiska länder som alla vill invadera landet. Pga att Araberna har de rikaste oljefälten så vägrar andra länder ställa sig på Israels sida och det lilla landet är totalt försvarslöst utan armé eller stridsfordon.
Mickey Marcus blir utnämnd till deras första allmäktiga befälhavare för att hjälpa dem behålla sitt land. Men resan till Jerusalem är lång och farlig.


Baserad på de verkliga händelserna när den Amerikanska krigshjälten Mickey Marcus ska hjälpa Israel att bli en självständig stat. Från hans första resa till Israel till hans tragiska död då han i mörkret blev skjuten till döds av sin egen vakt.
Kirk Douglas gör en mycket bra Marcus och han är långt från den ända stjärnan i filmen då man även ser Frank Sinatra, John Wayne samt även sonen Michael Douglas i sin debutroll.
Underhållande och bra.

7/10

[Cartman]

Bad Taste (1987)

Det här är en riktigt kultfilm. Jag såg den på bio i samma veva som jag såg Braindead. Dessa två filmer var även dom två första filmerna som gjorde att jag kom i kontakt med Peter Jackson.

Bad Taste är helt i samma anda som Braindead men känns mer lågbudget. Jag kommer inte ihåg exakt hur mycket den kostade att spela in men det var inte mycket i alla fall. Jag tycker att man har lyckats att göra en riktigt bra film med väldigt små medel.

Handlingen är riktigt bra och väldigt rolig. Jag tycker om att Peter Jackson själv är med i filmen. Han brukar alltid ha en liten cameo i alla sina filmer men i den här så spelar han ju en av huvudrollerna och visar att ha även behärskar det yrket. Karaktären Derek som han spelar är en av filmens stora behållning. En riktigt antihjälte.

Det som imponerar mest är det fina hantverket i filmen. Hur dom filmade under flera år för att bli klar med filmen. Hur man använt sig av många vänner i olika delar av produktionen och i själva filmen. Hur Peter Jackson, Richard Taylor med flera tillverkade alla masker hemma hos Peters föräldrar. Allt känns hemsnickrat helt enkelt och det är riktigt bra utfört och gör filmen till den, den är.

Det finns en riktigt bra dokumentär om inspelningen av den här filmen som man kan se gratis och som kan kan rekommendera att se. Den finns att se hos NZ On Screen.

Vilka svin! (1989)

Någon beskrev den här filmen som; "Imagine 'The Muppet Show' On Crack!" och det är en mycket bra beskrivning. Filmen är fylld med extremt sjuk humor och som filmens tagline själv säger; "From the creator of 'Bad Taste', comes a movie with no taste at all!" så är det en riktig resa man ger sig ut på när man ser den här filmen.

Bitvis kan jag tycka att det blir lite för mycket av den sjuka humorn och att det kanske hade passat bättre i ett mindre format. Som en kortfilm eller som 25-minuter avsnitt i en kortare tv-serie. Men det är likväl en film som man bara måste se för att den är så speciell och extremt rolig.

Dockorna är väldigt fint gjorda och manövreras med skicklighet i filmen. Vissa är det till och med riktiga människor medans en del styrs genom linor eller att styra dom genom att trä på dockorna på handen. Väldigt likt "Mupparna" med andra ord.

Röstskådespelarna är riktigt bra och är dessutom väldigt duktiga på att göra speciella och säregna röster till varje karaktär.

Handlingen är även den riktigt bra och unik. Man kan tydligt märka att Peter Jackson är en av manusförfattarna.

Jag länkar till filmens trailer på YouTube så får intresserade se vad man har att vänta sig. Rekommenderas trots att den har sina svagheter. Det är en sådan där film som man bara måste se minst en gång i livet.

Forgotten Silver (1995)

Väldigt bra mokumentär som klockar in på runt 50 minuter men som lyckas att åstakomma det som en del 2-timmars dokumentärer aldrig klarar av. Nämligen att fånga tittaren i ett järngrepp och aldrig släppa taget någon gång.

Tyvärr visste jag redan om att det här var en fejkad dokumentär innan jag såg den första gången vilket förtar lite av upplevelsen. Det hade säkert varit ännu häftigare att bli lika lurad som så många andra blev. Men trots att överraskningsmomentet är borta så är det en utomordentligt skickligt gjord dokumentär.

Handlingen är mycket intressant och man blir både intresserad och fascinerad av Colin McKenzie. Hur han var som människa, vad han åstadkom kom i livet, alla framgångar och motgångar. Medmänniskor som han träffade på under livets gång och som båda var på hans sida men även mot honom i många frågor.

Sedan är filmen väldigt fint gjord. Man har verkligen fått till alla dom äldre filmerna som man påstod att man hade hittat efter Colin McKenzie. Dom känns verkligen tidsenliga och skulle mycket väl kunna vara inspelade de årtal som man påstår att dom är inspelade i dokumentären.

Jag kan förstå att många Nya Zeeländare blev riktigt besvikna på Peter Jackson och kände sig lurade när det gick upp ett ljus om att allt bara var en stor bluff. Men jag kan även förstå tjusningen i det som så många andra faktiskt gjorde. Nu tror jag dock att dom flesta har förlåtit Peter Jackson för det han gjorde i och med Forgotten Silver, med tanke på vad han har gett Nya Zeeland och dess befolking efter denna dokumentär. Han har ju mer eller mindre satt landet på den stora kartan över lukerativa inspelningsplatser för film och tv-produktioner.

Edited by Cartman, 29 October 2009 - 17:59.

[Cartman]

The Blob (1988)

Filmen är en reamake av The Blob från 1958 och är, tillsammans med en handfull andra filmer, bland dom bättre remakes som jag har sett. Man har tagit allt som är bra från 1958-filmen, tagit bort allt dåligt. Ändrat om i handlingen där det behövdes och utvecklat filmen i den riktning som man ville ha den. I originalet så är det verkligen något som kommer från rymden, medans man i den här remaken leker med tanken att det är ett militäriskt experiment som har gått fel.

Det är faktiskt lite lättare för mig som ser filmen att relatera till experiment som går fel än något som trillar ner från rymden. Sedan passar det bättre in, helt enkelt. Tror inte alls att filmen hade blivit lika bra om man hade behållt den delen från originalfilmen. Sedan är filmen från 1958 rätt trist. Något ostrukturerad handling, slätstrukna skådespelare, oinspirerande scenografi och så vidare.

Den här filmen fungerar på så många olika plan. Man har verkligen fått till det mesta. Filmens "blob" är snyggt gjord och känns verkligen riktigt, riktigt hotfull. Filmens stad med dess omgivning känns karg och ogästvänlig, något som i flera scener återspeglas i stadens invånare. Karaktärerna i filmen känns riktigt mänskliga. Med både deras bra och mindre bra sidor. Handlingen är även den riktigt intressant och mycket välgjord.

Jag tycker att filmen är riktigt bra castad och man träffar nästan mitt i prick i huvudkaraktärerna. Bäst är ju utan tvekan Shawnee Smith, som inte bara är bra i den här filmen utan som även har gjort flera andra bra insatser som skådespelerska tidigare. Hon är en riktigt veteran inom skräckgenren. Mest känd i dessa dagar är hon nog för sin roll som Amanda i Saw-filmerna. Andra skådespelare som utmärker sig är bland andra Kevin Dillon i rollen som Brian Flagg, vars namn har någon form av koppling till den fiktiva karaktären Randall Flagg som ofta är återkommande i Stephen Kings böcker. Jag vet inte om det finns någon seriös koppling eller om det mer är frågan om en "homage" till den karaktären. Frank Darabont var ju med och skrev manus till den här filmen och han är ju känd för att filmatisera verk av Stephen King, så någon form av koppling finns det säkert. Sedan har vi även den alltid lika utmärkte Jeffrey DeMunn som har jobbat med Frank Darabont i flera Stephen King filmatiseringar tidigare. Samt Del Close som spelar filmens smått galna präst. Slutet med honom är riktigt bra och coolt. Öppnar upp för en uppföljare men det är nog bara bra att den aldrig blev av.

Nyss utannonserades det att Rob Zombie är påtänkt till att göra sin version av filmen. En bra och intressant regissör men jag tror trots det, att han kommer få svårt att överträffa den här filmen.

Som en liten bonus kan nämnas att det är svenska gruppen Alien som står för filmens ledmotiv. Lyssna på ledmotivet ("Brave New Love") på YouTube. Riktigt bra i min mening. Länkar även till filmens trailer. Filmen finns i en vettig svensk utgåva på dvd och brukar oftast återfinnas i diverse reabackar. Rekommenderas varmt!

[Crusader]

Jag ber till gud att han inte ska förstöra The Blob. Personligen förstår jag inte varför så många hyllar honom och hans filmer. Personligen tycker jag att de stinker.

Re: Silent Hill

Jag har aldrig spelat Silent Hill. Men jag blev bra sugen att göra just det efter att ha sett filmen igår. Det var dock filmens enda bestående intryck, alltså att jag nog skulle vilja spela spelet istället. Manus var rörigt och väldigt oklart, flera gånger satt jag konfunderad och undrade lite vad som hände och varför. Lite whodoeswhatnow? Inte för att jag måste veta allt hela tiden, men problemet var att jag liksom inte alltid förstod varför folk agerade som de gjorde. Egentligen inte efter filmen heller. Själva grundstoryn var ok, jag gillade premissen med de olika manifestationer av protagonistern, men som är pinsamt tydligt i slutet måste de infoga långa sjok med "expository dialogue" för att sy ihop det hela. Med det sagt, filmen var inte dålig utan god underhållning och hade mycket ögongodis, då den visuellt sett inte sparar på krutet. Dock förstör CGI:n och ett tyvärr rätt svagt bildberättande helhetsintrycket och det blir ja, lite för mycket som ett tv-spel ibland. Med ett tightare och kortare manus och vassare foto hade filmen kunnat bli en riktig höjdare, men nu blev det varken hackat eller malet.

Jag måste fråga en sak, vad menar du med CGI:n? Varför jag undrar är att det är ett vanligt missförstånd att filmen har mycket CGI men faktum är att det ända i filmen som är CGI är dimman samt viss pustning. Alla monster var sminkade och utklädda skådespelare (mäst dansare för att vara exakt) som hade förmågan att gå, vrida och vika sig på de där underliga sätten.
När jag ändå håller på med lite fakta, all musiken i filmen var tagna från de första 4 spelen. Endast klippta och mixade, inte nyinspelade.
Kan lägga till om manuset att jag, liksom många andra, tycker snarare tvärt om att de klippte förmycket i manuset redan som det är och att det snarare är att delar fattas än borde tas bort. Orginal filmen var nästan 3 timmar lång innan den klipptes och där ska finnas över 1 timme med bortklippta scener som alla fans hoppas ska göras till en förlängd version som de har lovat ska komma inför 2:an.

Tycker deffinitivt att du ska testa spelen, Speciellt första som är nog det mäst skrämmande spelet någonsin trots att det har några år på nacken och inte världens bästa grafik. Men blev du förvirrad av filmens handling så räkna med att spelet är 10 gånger värre. Det diskuteras förtfarande vad som händer i första spelet och vad som inte händer så vänta dig att sitta och stirra på skärmen i ett försök att fatta vad det är som är på G.


The House of Seven Corpses (1974)

Ett filmteam ska göra en lågbudget skräckfilm i ett hus där i slutet på 1800-talet 7 medlemmar av det oculta familjen Beal blev mördade. De 7 ligger begravda i 7 gravar utanför huset men vem är begraven i den 8:e?
Filmens regisör, som betalar för filmen ur egen ficka, bestämmer sig för att använda en av de oculta böckerna i huset till sin film, trots protester till husets fastighetsskötare.
Men då börjar mystiska saker att hända och en Ghoul väcks till liv.

En B-skräckfilm om att göra en B-skräckfilm. Och nog är den här B så det räcker. Så pass att man undrar om det är meningen.
Skådespelarna är rätt OK men specialeffekterna är ur usla och sminket på Ghoulen är ännu sämre.
Dessutom tar det typ 1 timme innan något händer.
Men en sak måste jag ge filmen credit för. En helt oväntad twist där en ung man i filmteamet visar sig vara en medlem av familjen Beal som igentligen skulle ha dött för nästan 100 år sedan.
Men utöver det så var filmen i grunden skräp. Luckor i handlingen, dålig fart och sedan väldigt förutsägbar för det mästa.
Ingen jag vill se igen men den var inte helt usel så därför får den generöst betyg.
Den är dock 1000 gånger bättre än House of 1000 Corpses.

4/10

Edited by Crusader, 30 October 2009 - 23:11.

[super85]

Såg Zombieland på bio. Underhållande film med schysst skådespel och uppskattar alltid Woody Harrelson. Inte så att jag vred mig av garv under hela filmen men några riktigt roliga scener och gjort med tillräckligt mycket hjärta .

[Crusader]

House of Haunted Hill (1999)

Remake av en gammal bortglömd Vincent Price skräckfilm från 1959.
Stephen H. Price (en hyllning till legendariska skräckfilms skådespelaren Vincent Price) är en rik affärsman och ingenjör, känd som en mästare i skräck.
När hans fru fyller år så hyr han ett gammalt nedlagt mentalsjukhus med en hemsk bakgrundshistoria och bjuder en en liten grupp gäster på en tävling. Den, eller de, som vågar övernatta i huset vinner $1000000 var.
Men på något vis blir inbjudningslistan omskriven och 6 främlingar kommer istället till huset. Strax efter går ett gammalt säkerhetsystem igång och alla utgångar blokeras. Snart står det klart att frågan är inte om de vågar stanna utan om de kommer att överleva hela natten.


Mycket bra film. Och kuslig (iallafall första gången jag såg den) om än en aning tokig.
Men visst har den lite fel. En underlig och konstig, samt ologisk, sido historia med karaktärer som verkar mer skapade för att överaska än att vara bra uppbyggda. Ta Evelyn t ex som mördar och styckar sin älskare för att sätta dit sin make när hennes plan är att få någon annan att döda hennes make då hon inte vill göra det själv. Det kändes inte alls trovärdigt.
Men allt som allt en bra skräckfilm även om den ibland kändes som en parodi på skräckfilmer med sina extremt skruvade karaktärer och överdrivna sidohandling sopm tar lite förmycket plats IMO.

8,5/10

[Crusader]

The Mummy/Mumien Vaknar (1932)

En oförsiktig ung arkeolog öppnar en förbjuden skista och läser från ett gammalt pargament. Resultatet blir att mumien av översteprästen Im-Ho-Tep släpps fri, arkeologen blir galen och hans mentor Sir Joseph Whemple lämnar Egyptien.
11 år senare kommer den mystiske Egyptiske professorn Ardath Bey för att erbjuda Frank Whemple och en grupp arkeologer hjälp att hitta prinsessan Anck-es-en-Amon's grav.
Samtidigt vantrivs den unga Helen Grosvenor i det moderna samhället och dagdrömmer om det gammla Egyptien. En dag hamnar hon i en mystisk trans och börjar rabbla ett namn: Im-Ho-Tep.

Jag fortsätter mitt klassiska monsterfilmtittande med The Mummy filmerna.
Första filmen givetvis den om översteprästen Im-Ho-Tep som blev levande begravd.
En sorglig historia om en överstepräst som inte klarade av att kvinnan han älskade dog och försökte att återuppliva henne. Hans far, som var faro, dömde honom till att bli levande begravd utan att ha rätt till ett liv efter döden. Alla med känndom av var han begravdes blev dödade för att inte kunna ge honom en korrekt begravning.
Man tycker synd om Im-Ho-Tep och känner aldrig att han är ond utan bara att han kämpar för att få återse sin älskade. Och nästan 4000 år av plåga är en bra förklaring för att inte ha någon större sympati för andra och villig att döda för vad han vill ha. Men han dödar inte i onödan ändå utan bara de han måste för sitt ändamål. Men i slutändan så vill inte hans prinsessa dö med honom eller döda Helen och hans kärlek blir till besatthet istället där han ska tvinga prinsessan att dö med honom. Tillsist ber prinsessan till gudarna att förgöra Im-Ho-Tep.
Remaken från 90-talet har i grunden samma story men uppdelad i 2 filmer istället och där begår Im-Ho-Tep självmord när prinsessan vägrar att dö med honom. En mer slutgilltig avslutning men båda är väldigt passande.
Coolt med cat-gudinnan Bast som dödar en hund även om man inte fick se det.
Ovanligt gore-ig för den här tiden och ovanligt lättklädd. Och jag tror att folk blir förvånade när de ser den över hur intelligent den är och det faktum att mumien inte vandrar omkring inlindad i trasor med utsträckta händer som många säkert tror var fallet i orginalet.
Mycket bra även om den känns en aning klippt i slutet.
Och Boris Karloff är som vanligt fantastisk.

9,5/10

Gör som med tidigare och säter nummerordning på filmerna.

The Mummy's Hand (1940)
[Mummy 2]

ca 1000 år före Kristus. Prins Kharis, bror till Im-Ho-Tep, sörjer sin Prinsessas död och bestämmer sig för att använda de förbjudna löven för att återuppliva henne. Som straff blir han levande begravd som en Mumie och varje fullmånes natt så används de förbjudna löven för att hålla honom vid liv för evigt.
På 1930-talet söker en lyckosökande Arkeolog och hans komiska kompanjon, tillsammans med en showbiz Trollkarl och hans dotter, Prinsessans grav medans översteprästen gör allt för att hindra dem och förbereder att använda de förbjudna löven för att väcka Kharis så att han kan hämnas skändningen av graven.

Semi-remake och fristående uppföljare av första filmen som skamligt nog använder scener från orginalet i filmen. Inga av karaktärerna från första filmen är med utom Faraon som dömmer både Kharis och Im-Ho-Tep att begravas levande. Därav att vissa anser Kharis vara bror till Im-Ho-Tep även då det inte sägs i filmen, eftersom de har samma far.
Bra film. Bättre än väntad. Mycket spännande. Det ända igentligen dåliga var en handlings twist som kändes dit tvingad mot slutet att översteprästen plötsligt ville göra sig själv och Trollkarlens dotter odödliga.

9,5/10

Edited by Crusader, 31 October 2009 - 03:33.

[Forever Xena]

Driven to Kill med Steven Seagal, LOL , nogot B

[Crusader]

Jag ser fram mot att få höra vad för filmer som Georgia och Synon har sett under helgen, imorgon eller på måndag.


H20: Halloween 20 Years Later

20 år har gått sedan Michael Myers försökte mörda sin syster, Laurie Strode. Under namnet Keri Tate lever hon nu ett skyddat liv som rektor på en skola, tillsammans med hennes son John Tate.
Men Michael Myers är inte död, och nu beger han sig efter sin syster och sin systerson för att döda de sista överlevande av hans familj.

Bra fortsättning på Halloween om än alldeles för kort med aldeles förlite handling (eller dödande för den delen) men det problemet hade även första filmen. Räknar man bort Prelogen och Epilogen så är själva filmen bara typ 1 timme lång.
En mysig slasher helt enkelt.

7,5/10


The Ninth Gate (1999)

Bokexperten Dean Corso anlitas av Boris Balkan, sammlare av sataniska böcker, för att undersöka om hans exemplar av boken "The Ninth Gate", som säggs ha skrivits med sammarbete av djävulen själv, är den äkta genom att leta upp de 2 andra existerande böckerna.
Men Corso upptäcker snart att det hela är mycket farligare än det verkar då folk blir mördade runt böckerna.

En ocult deckare och en ok sådan. Även om den lider av samma fel som de flesta filmer av den här typen gör, att den inte vet när den ska sluta för den fortsätter 10 minuter efter där den igentligen borde ha slutat och det gör slutet bara dåligt. Det hade varit så mycket bättre om filmen hade slutat med Balkans död och att sidorna brann upp och lämnat det där som ett mysterium. Nu blev slutet istället dåligt och kändes oavslutat.
Och den mystsiska flickan, LCF? , kunde ha tonats ned en del.

6/10


Stephen King's Firestarter/Eldfödd (1984)

Andy och hans dotter Charlie är på flykt undan "The Chop", en hemlig orginisation som exprimenterar med att ge människor övernaturliga krafter. Andy och hans fru var med i ett av exprimenten under deras ungdom och var de ända som inte blev galna av det. Nu har deras dotter också fått en kraft: Kraften att skapa eld med bara tanken.

Klassiker med en massa kända skådespelare. Rätt bra för det mästa. Jag fann den mycket bättre den här gången än förra gången.
Väldigt sorglig.
Drew Barrymore är en liten guldklimp som hon alltid har varit.

7/10

Edited by Crusader, 01 November 2009 - 03:52.

[dukeofnewyork]

Jag måste fråga en sak, vad menar du med CGI:n? Varför jag undrar är att det är ett vanligt missförstånd att filmen har mycket CGI men faktum är att det ända i filmen som är CGI är dimman samt viss pustning.

Ok, så dimman var CGI? Det missade jag. Eller i vart fall reagerade jag inte på det. Det jag mest reagerade på var övergångarna till "darkness" och en del i miljöerna. Det var främst i vissa sekvenser som också vara lite tv-spelsmässiga och det kan hända att jag blandade ihop CGI med känslan av tv-spel. Kan ju varit kamerafilter och vanliga FX.

Angående Drag Me To Hell så har väl till och med Sam Raimi sagt att det inte är en seriös skräckfilm utan en "spook-a-blast" som han själv uttryckte det, där han med minimal budget ville återvända till sina rötter. Och ingen av hans tidigare filmer kan väl egentligen räknas som seriösa skräckfilmer? Så jag har tolkat det som så att man inte ska ta Drag Me To Hell på allvar. Har dock inte sett den än så känslan kanske ändras efter att jag har gjort det.

Spook-a-blast var ordet sa Bull.

Nej, för den som sett Raimis exkursioner i skräck tidigare kan väl knappast begå misstaget att ta filmerna som skräckfilmer i klassisk mening. Men du vet, folk har så kort minne och kidsen idag har ingen koll på Evil Dead och dylikt. Det bara stör mig när folk kritiserar DMTH för något den inte är. Med det sagt, finns det rena skräcksekvenser, men alltid med en Raimisk twist.


---

Eden lake (2008)

Efter att ha sett den här filmen var jag ytterst omskakad och tagen. Jag fick ta mig en stund i total tystnad och bara smälta filmen och den rent fysiska och psykiska ansträngningen. Det tog ärligt talat mig ett par dagar att återhämta mig helt från filmen och kunna tänka och skriva om den utan att känslorna tog över.

Eden Lake är bland det mest obehagliga jag sett. Det är en fullkomligt hänsynslös film. En klaustrofobisk film som inte ger dig en enda chans att andas, att fly. Du hålls i ett järngrepp och det finns inga säkerhetsventiler, inga utvägar, bara återvändsgränder. Varje försök att ta sig ur våldsspiralen som görs i filmen slutar endast med att vi fastnar ännu mer och att våldet eskalerar.

VI dras in i detta med små steg, steg som i sig är obehagligt realistiska tills vi hamnar i ett rent helvete där den enda vägen framåt är att ännu mer våld. Och våldet är något helt annat än de vanliga skräckfilmsvåldet det är ett iskallt, naket, realistiskt våld.

Filmens verklighet är en verklighet som ligger otäckt nära verkligheten och som visar hur fort små konflikter kan eskalera till ett våld bortom fattning och inte minst att detta våld begås av människor av kött och blod, vanliga människor, och inte av "onda avvikare" (som så ofta i amerikansk genrefilm). Även en dagisfröken kan drivas till att mörda ett barn.

Det är hopplösheten och hänsysnlösheten som gör denna film till något utöver det vanliga. Den har ett slut som är så jävla fruktansvärt, så tungt att det inte finns ord för det. Flera gånger mot slutet önskade jag inget hellre än att Jenny skulle begå självmord bara så vi skulle slippa detta helvete. Men ingen sådan förlösning ges, ingen pardon utan det blir bara värre. Hennes skrik i slutet är bland det värsta jag upplevt på film.

Här finns inga överflödiga sexscener, inga whedoneska kick-ass-scener, ingenting som distraherar från hänsynslösheten, det är bara mörker och helvete. Faktiskt så är det tydligt att regissören mycket medvetet undviker att sexualisera den kvinnliga huvudpersonen, Jenny. Kärlekscener, i den mån de finns, är lågmälda och vardagliga. Vilket helt klart gagnar filmen.

Det är svårt att skriva om filmen utan att känslorna av obehag kommer tillbaka. Jag vet inte vad jag ska säga om filmen egentligen, det är en fruktansvärd film, en ren prövning, samtidigt som det är därför den är bra. Jag vet inte om jag kan rekommendera den egentligen, den är inte för alla. Den kräver mycket av sin tittare men är du beredd att utstå prövningen kommer du få dig en upplevelse utöver det vanliga. Ta dig gott om tid och ägna filmen den tankekraft den förtjänar och var redo på att efteråt leva med filmen ett bra tag. Det är inte en film att bara avverka, det är en film att verkligen se. Det är inte en film att skrämma en eventuell flickvännen med istället lär du vilja krama din eventuella flickvän mer och hårdare än någonsin efter att ha sett denna film.

Det blir trots allt mycket känslor kring Eden Lake, det går liksom inte att undvika. Det ska dock sägas om filmen som film att visst finns där brister, manus är inte hundraprocentigt eller särskilt unikt (ibland halkar det till betänkligt), fotot är stabilt men inte något speciellt. Det är Kelly Reillys starka insats som Jenny och likaså Jackie O'Connells dito som Brett som tillsammans med den råa hänsynslösheten (som regissören aldrig viker av ifrån) som verkligen lyfter filmen till något mer än ännu en genrefilm i mängden.


Martyrs (2008)

Mes amis français de film, ce qui sont vous faisant à vos jeunes femmes?

Med reservation för min franska, så känns det som en berättigad fråga efter att ha sett Martyrs (och även Haute Tension, A l'Interieur etc). Kvinnor och särskilt unga kvinnor har i för sig alltid varit ett vanligt inslag i skräckfilm, med några av filmhistoriens bästa kvinnoporträtt som följd, men sällan har de utsatts för så utstuderad brutalitet och förnedring som i franska skräckfilmer. Giallo-genrens utstuderade kvinnomord i alla ära, men få av dem uppnår den nerv och intensitet som fransmännen uppnår.

Martyrs är en säregen film. På gott och ont. Som noterats i princip alla recensioner jag läst är det nästan två filmer i en, då filmens första och andra del är helt olika. Även om de båda hänger ihop i samma berättelse. Det är svårt att återge filmen då så mycket av den ligger i det visuella, och själva grundhistorien är relativt enkel. Inte i negativ mening, utan snarare kondenserad och det är egentligen karaktärerna själva som utgör berättelsen.

Det är en mycket utstuderat våldsam film, men inte alls av samma slag som till exempel Eden Lake. Det är grafiskt så det förslår (med klara inslag av asiatisk skräck), men våldet är på något sätt snarare en fråga om estetik än skrämsel. Någonstans lämnar våldet liksom verkligheten och blir estetik, vilket helt är i linje med filmens så kallade budskap. Det är inte den typ av vansinnigt våld som vi sett i Motorsågsmassakern, Haute Tension eller A l'interieur. Eller det brutala, realistiskt nakna våldet i Eden Lake. Våldet i Martyrs är närmast kirurgiskt precist och så likaså förnedringen. Våldet blir nästan en karaktär i sig som alla i filmens så att säga spelar mot.

Filmen är tekniskt sett välgjord, fotot är riktigt bra, skådespeleriet av hög klass, särskilt av filmens protagonist som dessutom pålagts att bära hela filmen. Ett något fragmentariskt bildberättande ställer sig dock i vägen ibland samtidigt som det ibland fungerar riktigt bra särskilt i filmens senare delar. Filmens första del är ibland onödigt rörig och vissa scener i filmen dras ut lite för länge för att de ska vara effektiva och vissa scener känns obefogade. Men det är småsaker, för överlag är detta en bra film, väl värd att se.

Det som väsentligen räddar filmen från att endast bli en orgie i våld och jävelskap och som ger dessa inslag den nödvändiga nerven är den kärlekshistoria som löper genom hela filmen och som dessutom ger ett par av filmens absoluta bästa och mest berörande scener. Inte minst en av de mest hjärtskärande och bästa filmkyssar jag sett. Mitt ibland allt blod och äckel och jävelskap ser vi en glimtar av en vacker och underbar kärlek med såväl dess värme som dess smärta. Det är kärleken som räddar filmen, den visar att det finns godhet, det finns en utväg, det finns saker inte ens det mest fruktansvärda våld och förnedring kan förstöra. Det finns en alldeles hjärtskärande men samtidigt underbar scen i filmens andra del, när protagonisten fängslad och halvt ihjälslagen gestaltar kärleken till sin döda kärlek.

Till skillnad från den klaustrofobiska hopplösheten i Eden Lake lämnar den här filmen en med tron på att det finns hopp även i helvetets förgård.


Frontiére(s) (2007)

I'm going out the country, babe don't you wanna go...

Unga kvinnor ska inte åka ut på franska landsbygden ty där bliva de rov för illivilliga krafter. Och får blod på kläderna och en stapplande gång. Nej, ok, allvar nu. Frontiére(s) är en blodig film och har fått en NC-17 rating i USA. Det stämmer ju till viss försiktighet, särskilt som tidigare franska filmer med dylik rating varit mer än lovligt våldsamma och blodiga. Men ärlig talat, även om filmen är blodig, är den inte särskilt skrämmande. Det är en rätt rörig film, men blodiga scener staplade på varandra, en rätt tunn grundhistoria som lånar friskt från andra skräckfilmer. Det är dessutom väsentligen är en exploitation-film, men utan den charm eller gränslöshet som dessa ofta präglas av. Ett stort problem är att karaktärerna i filmen är så hårt karikerade stereotyper att man inte bryr sig ett jota om någon. Det bli liksom bara freakshow utan nerv och känsla och protagonisten är dessutom vansinnigt irriterande i längden.

Filmen ser bra ut fotomässigt, även om det ibland skakas väl mycket med kameran, vilket istället för att öka intensiteten bara är irriterande. Skådespelarna sköter sig, men karaktärerna är så platta att det blir lätt fånigt till slut. Manus är ett hopkok i högt tempo och lätt förvirrat, många trådar kastas ut men få reds någonsin ut. Folk mördas brutalt till höger och vänster men mer en axelryckning blir det inte, då man knappt kommer ihåg vem det var som dog. Det ska sägas att effekterna var av hög klass (inte minst på grund av avsaknaden av CGI), något för amerikanska skräckfilmsmakare att ta fasta på.

I korthet kan man säga att detta är en en fransk uppdaterad exploitation-version av Motorsågmassakern men utan den filmens nerv och vansinne. Jag hade önskat de hade vidareutvecklat exploitationsspåret och slängt in lite obefogade scener med naket och humor, det hade filmen mått bra av. Nu känns det som den tar sig själv på för stort allvar. Eller så gick humorn mig helt förbi.

Men den duger som underhållning för stunden och det är ju uppfriskande med galna nazister istället för galna rednecks. Den står sig dock slätt mot sina franska konkurrenter i genren. Det känns som om Xavier Gens ville för mycket och tog sig vatten över huvudet. Men det innebär inte att du inte ska se den, om inte annat för att bilda dig en egen uppfattning. Det är ingen dålig film den är bara inte så bra som den kunde varit. Om inte annat kan det ju vara uppfriskande att se en film på franska och se en film som inte snålar med blodet.

Edited by dukeofnewyork, 01 November 2009 - 14:13.

[Synon]

För din skull, Crusader, här kommer en liten rapport om helgens filmer
Vi hade nog kunnat klämma in några till, men vi hade ju så mycket att prata om

Kort sammanfattning:


Breathing Room (2008/I)
Naken, inslängd i ett kalt rum tillsammans med tretton, för henne okända människor blir Tonya varse att hon är den sista deltagaren i en livsfarlig lek.

Låter bekant? Ja, storyn är ju inte direkt nydanande kan man ju inte påstå. Tycker såna här upplägg kan vara intressanta, att få se hur långt en människa är beredd att gå för att överleva. Dock blev denna film en stor besvikelse. Tråkiga skådespelare, slarvigt manus, fruktansvärt irriterande ologiska scener (ni lär nog förstå vilka jag menar om ni nu får för er att se filmen) och ja, helt enkelt en tråkig film. Den slipper ett streck i protokollet tack vare att den faktiskt lockade mig till skratt: när ljuset släcktes så badade rummet i rött ljus och jag trodde det skulle vara så innan jag insåg att det var för vår skull för egentligen var det kolmörkt. Låter inte så roligt när jag läser mina egna ord här men jag tyckte det var ganska komiskt när jag såg det.

Efter att vi sett filmen så sa vi "Kan ju inte bli sämre efter det här bottennappet". Tänk så fel man kan ha...


Feed (2005)
Phillip Jackson arbetar framgångsrikt som polis, och undersöker kriminella sidor på internet. Bland porr och pedofili hittar han en mystisk webbsajt om "feeders" och "gainers" - och upptäcker en sjuk värld, där män besatta av feta kvinnor träffas på internet.

Bara att läsa om vad filmen handlar om ger mig olustkänsla då jag vet att det förekommer ju i verkligheten.
Själva filmen tyckte jag var mycket bra: riktigt obehagliga scener, bra flyt i storyn och jag satt som fastnaglad vid rutan från början till slut.


My Bloody Valentine (2009)
För 10 år sedan skedde en tragedi i gruvsamfundet Harmony. En oerfaren kolgruvearbetar orsakar en olycka i en tunnel som dödar fem män. En man överlever, Harry Warden, men han hamnar i koma. Ett år efter olyckan, på Valentine´s Day, vaknar Harry ur koman och mördar brutalt 22 människor som hämnd. Efter många fredliga år kommer ondskan från Harmonys mörka tid tillbaka. Med en gruvarbetares mask och utrustad med en hacka är en ostoppbar mördare lös.

Måste först börja med att säga att vi började med att se 3D versionen av denna DVD, men blev rejält besvikna. Bildkvaliteten har verkligen fått ta stryk för att ge plats åt några detaljer som är gjorda för att få en 3D effekt. Mesta tiden satt vi och såg dubbelt så vi blev nästan illamående och själva storyn gled förbi i bakgrunden då vi hade fullt upp med att värja oss mot dubbelseende och samtidigt få ta del av effekterna, som faktiskt fanns där. Vi avbröt tidigt och gick över till den vanliga versionen istället. Skrattade och sa att vi iaf sett otroligt läckra kugghjul i 3D - sen att de hörde ihop med Lions Gate var väl en annan sak...

Filmen då? Ja, den fungerade faktiskt ganska bra som underhållning för stunden. Inte världens bästa, men inte heller den sämsta. De gav bort ganska tidigt vem mördaren var så det förtog ju lite av spänningen. Bäst tycker jag följande tack i eftertexten var: "Melanie Farmer for letting us get Todd naked" -
Kan tillägga att Todd Farmer hade en väldigt naken roll i början på filmen så...*fnissar lite*


Friday the 13th (2009)
Som ni förstår handlar det om nyinspelningen och jag tror en synopsis är överflödig?

Några hyfsade skådespelare, några..eh..mindre bra. De första 50 min innehöll några bra och ruggiga scener, men sen hafsades filmen ihop och blev ointressant.


Slayer (2006)
De gamla soldatbröderna Hawks och Grives leder en grupp elitsoldater på uppdrag i den Sydamerikanska regnskogen, när de blir överfallna av blodtörstiga vampyrer.

Kunde varit intressant upplägg, men OMG, vilken dynga! Helgens bottennapp nummer 1: kan ju inte bli sämre än så här.
Töntigt ihopsatt handling, usla skådespelare och ja, en riktigt medioker film helt enkelt.


Trick 'r Treat (2008)
Fyra sammanflätade berättelser som alla utspelar sig under Halloween. Rektorn på en gymnasieskola extraknäcker som ondsint seriemördare, jakten på en ung oskuld tar en fasansfull vänding, ett gäng tonåringar spelar någon ett grymt spratt med katastrofala följder och en grälsjuk gammal man slåss mot en elak demon som härjar under Halloween-natten.

Vilken positiv överraskning! Jag tycker den här filmen var helt underbar: riktig rolig underhållning och jag bara älskar Dylan Barker som rektorn! Fruktansvärt roliga scener med honom. Alla händelser knyts ihop på ett bra sätt. Visst finns det några mindre bra scener, men de kan jag ha överseende med då helheten var så pass bra. Snygga förtexter som var gjorda som en serie. Startskottet gick redan i början då filmen satte fart med en gång.


Kaw (2007)
Clyde var den förste som märkte fåglarnas aggressiva beteende. Men då han förlorat allt anseende och respekt i stan är det ingen som vill lyssna på honom.

Början var faktiskt bättre än vad jag trodde. Jag vet, jag hade vissa fördomar mot denna film...Behållningen berodde till stor del på att de fick till känslan av landsort både med miljöer men även karaktärer. Här gjorde Stephen McHattie ett bra jobb som en småbutter ensling. Vad gäller inklippning av fåglarna och så...well, ganska uselt gjort... Föga upphetsande film med ett givet slut.


The Last House on the Left (2009)
Nyinspelning av film med samma namn.
Mari och hennes vän kidnappas av en förrymd fånge och hans kumpaner. Livrädda, brutalt överfallna och lämnade att dö är Maris enda tanke att ta sig tillbaka till sina föräldrar. Som av en slump söker de brutala kidnapparna skydd på samma ställe...

Samma råa brutalitet och galenskap fanns med även i denna version. Våldtäktsscenen är en av de brutalaste och hemskaste jag någonsin sett, fruktansvärd att se. Utdragen, rå och tystnaden efteråt...Ryser bara jag tänker på den.
Mycket bra spel av alla inblandade och många starka scener.


The Hills Run Red (2009)
Alla har hört talas om den - den blodigaste gore-filmen genom tiderna, som spelades in på 80-talet och sedan försvann under mystiska omständigheter. Ett gäng skräckfilmsfantaster bestämmer sig för att leta upp den - omedvetna om vad som väntar dem...

"It´s not real until you shoot it". Gillar den här filmen: alltid roligt med en film som handlar om film , spännande handling, några riktigt bra scener (favorit: Tyler sitter fastspänd i rullstol i en biosalong och får se äntligen se filmen) . Största bristen är väl valet av skådespelare, framförallt Sophie Monk som inte gjorde en alltför minnesvärd insats.


The Descent (2005)
Ett tjejgäng ger sig iväg ut i skogen för att leta upp en grotta att utforska. Då vägen ut blockeras av ett stenras så får de leta efter en alternativ väg. Snart märker de att de ej är ensamma där.

Tredje gången gillt för mig: en gång på bio (upplevde en riktigt obehaglig klaustrofobisk känsla när jag såg den) + två gånger på DVD.
Håller fortfarande, gillar den skarpt. Den obehagliga känslan när de kryper i mini-mini tunnlarna (OMG), skådespelarna, karaktärerna, handlingen, spänningen och slutet - Love it


All the Boys Love Mandy Lane (2006)
Skolans hetaste tjej är utan tvekan Mandy Lane. Killarna vill vara med henne, tjejerna vill vara henne. En weekend på en ranch blir en oförglömlig helg för alla inblandade.

Tråkig film som var föga överraskande. Gav tidigt bort ledtråden till vem som är den skyldige, vem är egentligen Mandy Lane, så avslöjandet som senare kom mottogs endast med en gäsp.


The Exorcism of Emily Rose (2005)
Baserad på en verklig händelse. Emily Rose var en vanlig flicka som blev besatt av en demon som slutligen helt tog över hennes liv.

Välgjord film med bra spel av Laura Linney och Jennifer Carpenter. Fokus på rättegången. Bra uppbyggd handling. Mitt stora problem dock är vetskapen att den är baserad på en verklig händelse för lite av tjusningen försvinner då det gnager i mitt bakhuvud: Är det sant?


Georgia: du får fylla på det jag missat här i min korta sammanfattning

Edited by Synon, 01 November 2009 - 20:36.

[Crusader]

Intresant läsning. Och jag blev intreserad av ett par av filmerna. Tack.



Return to House on Haunted Hill (2007)

Tidningsredaktören Ariel Wolfe får en dag ett telefonsamtal om att hennes syster, en av de få överlevande från Haunted Hill masakern, har blivit skjuten till döds. Det hela leder tillbaka till det där gammla övergivna mentalsjukhuset på kullen.
Tillsammans med en Professor i Arkeologi, som letar övernaturliga skatter, en fotograf från hennes tidning och hennes systers mördare blir hon dragen till huset för svar, men frågan är om hon någonsin kommer kunna lämna huset eller besegra den ondska som ännu lever kvar där.

Överaskande bra uppföljare som jag var rätt skeptisk till. Bra tempo och kändes inte ofärdig trots att den bara var 1h17min lång. Jag trodde det skulle vara samma sak som innan men blev förvånad över det mer inteligenta Lovecroftiga handlingen som var mer åt skräck-äventyrs-deckare hållet.
Bra skådespelare, bra musik och specialeffekter, bra atmosvär och lite småkuslig ibland men mäst spännande.
Som vanligt med skräckfilmer så är där lite onödiga nakenscener men en av dem kändes iallafall något intelligent då homosexualitet var en mentalsjukdom på den tiden då mentalsjukhuset var och jag gillade att de visade att de 2 stackars tjejerna blev torterade pga att de var lesbiska.
Man undrar lite varför husmonstret från ettan inte var med men det förklarades sedan i slutet att medans första filmen handlade om att huset ville hämnas på de som kom undan så ville huset i 2:an bara bli fri ondskan och därför försökte inte döda dem.
Iallafall, bra film. Mer tempo, handling, spöken och ond bråd död än i första filmen och betydligt mer logisk. Men ettan hade ändå en charm och mer skräckinriktning än den här.

8/10