35 replies to this topic

[Cartman]

Jag vet inte riktigt vad jag har skrivit tidigare, men jag vet att jag redan är lite spoilad kring filmen. Jag tänkte främst på att duke har skrivit något mer utförligt här ovan och det vågar jag inte läsa innan jag ser filmen. Någon måtta med spoilers får det allt vara om jag ska klara av min avgiftning och gå från spoilerjunkie till spoilerfri.

Edited by Cartman, 29 April 2010 - 13:30.

[Synon]

Skojade lite med dig Förstod att du tänkte på dukes rader om filmen. Och bra där, jag är med dig hela vägen till en spoilerfri Carty

[Cartman]

Jag förstod allt det.

Tack för ditt stöd. Jag har en känsla av att det kommer att behövas. Old habits die hard.

[Cartman]

Då har man äntligen sett den här filmen och jag tycker att den överträffar den första filmen.

Det jag gillar med filmen är hur bra man knyter den samman med den första. Det handlar om samma smarta lösningar som man är van vid att man tar till i Saw-filmerna. Filmen är snyggt filmad med en massa coola lösningar. Det finns en del scener som är hämtade från valfritt FPS och jag tycker det fungerar eftersom det ger en mer påtaglig känsla av det som händer karaktärerna i filmen.

Det SWAT-liknande team som i början av filmen, rycker ut till fastigheten som den första filmen (och uppföljaren) utspelar sig i, är utrustade med kameror på hjälmarna. Där får man under filmens gång, en del läckra scener med en "bild i bilden" så att säga och som är riktigt passande. Visst påminner det mycket om ett tv-spel i vissa scener, men det fungerar och passar. Sedan används det sparsamt tycker jag, då man i många scener kommer ifrån tv-spels känslan eftersom man är fullt upptagen med det som händer i filmen.

En sak som jag inte gillade med den första filmen är att den var så gapig och skrikig. Visst, helt klart hamnar man i panik om något sådant inträffar och spanjorer är ju ett erkänt temperamentsfullt folkslag. Men kom igen, att gapa och skrika sig igenom en hel film fungerar inte i längden. Inte för mig iaf. Inte ens om filmen klockar in på runt 1.10 med 5 minuters eftertexter. Det är precis vad jag klarade av. Så därför är det tråkigt och jobbigt att samma fenomen dyker upp även i uppföljaren. Som tur är det lite mindre påtagligt än i den första filmen.

Den andra biten som jag inte tyckte om med den första filmen var att man gick från att tro att det handlade om en form av smitta som bröt ut i huset. Till att kretsa kring besatthet. Någon som man spinner vidare på i uppföljaren. Det fungerar inte lika bra som en smitta, men får anses vara okej.

I övrigt så bjuds man på stabila insatser både framför som bakom kameran. Specialeffekterna är snäppet bättre och växlar mellan att vara äckligt effektiva, till att bara vara äckliga. Men allt är på en bra nivå tycker jag.

Jag tycker om slutet av filmen som öppnar upp för en uppföljare till. Nu visste jag redan om att man planerar inte bara en sådan, utan två. Och för första gången på länge så känns det berättigat och spännande att se vad som ska ske härnäst. Dessutom var det länge sedan jag såg en uppföljare som var bättre än den tidigare filmen.

En sista sak. Jag tycker det är befriande med den här typen av skräckfilmer som inte är så långa. Den första filmen klockar in på 1.10 plus 5 minuter eftertexter. Den här är 1.15 lång plus 5 minuter eftertexter. Man får två riktigt tighta och välspelade filmer där man går rakt på sak utan en massa krusiduller. Man lyckas även bibehålla en form av stabilitet i det hela, genom att man vare sig inte går för fort fram med för mycket intryckt på den korta speltiden och man har inte heller tagit bort för mycket så det känns som att man saknar något. Allt är precis välavvägt och det är skönt att man anammar det och inte känner att alla filmer måste vara 2.20 långa.

[XC]

Låter riktigt positivt. Jag är då avgjort mer intresserad av uppföljaren när du skriver så.

[Cartman]

Trevligt. Jag tyckte att det var värt att se filmen innan och agera testpatrull då vi var lite skeptiska till det hela och hade lite kritik mot den första filmen.

Jag känner mig rätt säker på att du kommer att uppskatta filmen lika mycket som mig. Vi har ju exakt samma uppfattning om den första filmen och kan du bara bortse från det som vi båda tyckte var den största bristen i den första filmen (som dessutom är mer nedtonad i den här filmen) så finner du en riktigt bra film.

Edited by Cartman, 17 August 2010 - 15:50.

[dukeofnewyork]

I must protest!

Nä, det måste jag inte, men jag är förvånad över Cartmans positiva recension faktiskt. Själv älskade jag ettan just för dess direkta, brutala, högljudda berättande och tycker tvåan är en utspädd variant som iofs smakar gott men inte alls är av samma kaliber som ettan. Helt ok film i sig, men klart svagare än ettan.

Tekniskt och bildmässigt är det bra och FPS-elementen funkar även för mig. Det är utan tvekan kompetenta filmmakare i farten, men jag vet inte, filmen saknar liksom nerv. Men jag skulle ju inte direkt avråda någon från att se den...

Och naturligtvis är jag klart sugen på uppföljarna...

[Cartman]

Jag har inget emot att en skräckis av den här kalibern (och även ettan med för den delen) är högljudd. Men när det pågår nästan oavbrutet genom hela filmen så blir det för mycket även för den "bäste". Annars gillar jag att man kastas rakt in i handlingen och att den är både ärlig och rakt på sak. Det är först mot slutet av den första filmen som det börjar svaja i handlingen och det följer även med in i den här filmen. Men det är kanske bara jag som känner så, då jag hade förväntat mig att hotet i filmerna skulle vara något annat än vad det är. Men det ska bli intressant att se vilken väg som dom går i och med uppföljarna. Det känns ju lovande so far efter dessa två filmer.

[Synon]

Filmen flyter bra ihop med första och ger mer känslan av en film som blivit uppdelad i två delar.

Börjar bra redan med insatsstyrkan som förbereder sig i bilen och småpratar om vardagliga saker med varandra medan de pysslar om sina vapen. De ska eskortera en läkare in i byggnaden och väl inne börjar naturligtvis saker hända...
Gillar sättet de visar att även väldrillade soldater fortfarande är människor genom paniken som utbryter då en av deras egna blir en av otäckingarna. Faktum är att jag tycker soldaterna var bäst i den här filmen konstigt nog. Annars brukar det vara tvärtom, men det är nog för att de visar sina känslor här istället för att vara stöpta i mallen machomän som är alltför vanligt. (Och kanske för att det inte är en amerikansk film...) Och scenen med Larra som kommer ifrån de andra och blir instängd i en annan lägenhet... Wow, intensiviteten och tempot som genomsyrar den scenen. En favorit.

Storyn med ungdomarna som tar sig in i byggnaden vävs ihop på ett snyggt sätt med den första storyn. Riktigt bra filmat med skakig kamera och där ljudet ibland försämras eller helt försvinner då mikrofonen täcks över av något eller blir skadad. Känns väldigt verklighetstroget. Och att variera vilken persons kamera vi ser genom funkar väldigt bra. Gillar även hur de använder sig av "bild i bilden" som Cartman beskriver det. Bra skådespelare som hjälper till att förmedla paniken och kaoset som uppstår. Dock med viss reservation för den unga tjejen, Mire, som hade en tendens att gå över gränsen vad gällde gnäll och skrik.

Förklaringen till smittan känns dock sådär. Jag är inte helt såld på den förklaringen, utan hade föredragit mer mystik där. Allting måste inte ha en förklaring. Slutet var inte heller så värst överraskande, men helt ok.

Summa kardemumma: riktigt bra film för att vara en uppföljare. I klass med den första som jag gillade. Not bad at all.

[Wylie Times]

Jag måste faktiskt säga att det här var bättre än den första filmen som jag iofs inte var speciellt förtjust i. För det först är är jag urbota less på "kameran som karaktär" gimmicken. Här störde den faktiskt inte lika mycket, kanske för att jag var beredd på det. Kanske för att dom växlade lite vilket var välkommet och fungerade bra eller så har jag bara vant mig. Kameramannen framstår alltmer för mig som en ofrivilligt komisk karaktär som är helt handlingsförlamad och måste filma allt. Till slut måste man skratta åt det. Mest skrattade jag dock när tjejen av misstag sköt brandmannen i huvudet istället för den besatta SWAT killen.

Så långt så negativt. Men jag gillar att det här trots att det följer samma mall som förra filmen utan blir något annat när det inte längre är en zombie film utan en variant på Exorcisten. Det är nåt man väldigt sällan ser, speciellt i den här typen av film och jag applåderar att utveckla temat på det sättet. Inget hade varit tråkigare än mer smittade människor som i ettan och här blir det befriande lite av den varan. Visst kan man ifrågasätta varför Vatikanen tar in ett litet lokalt SWAT team istället för en lite större elitstyrka om dom nu har såna stora befogenheter (som dom uppenbarligen har) Men skitsamma, det fungerar ändå. Dessutom gillade jag verkligen sättet att utnyttja nightvision delarna som en blick in i en annan värld istället för att bara ha nightvision för sakens skull. Snyggt. Och twisten på slutet var också väldigt bra tycker jag. Inget jag hade väntat mig. Jag funderade såklart över hur hon hade klarat sig men sen kollade dom hennes ögon (så att hon inte var smittad) så jag antog att hon var ok. Vilket den helmysiga slutscenen förklarade.

Edited by Wylie Times, 19 September 2010 - 11:28.

[Georgia]

Inte lika bra som första filmen men som det slutade så antar jag att det blir en fortsättning (och det blir det visst) och den ska bli intressant att se.
Det som sänkte filmen var delen med ungdomarna som smet in i huset, visst bra utfyllnad för annars hade det blivit en väldigt utdragen (eller kort) film.

Intressant tvist att det egentligen inte var vanliga zombies som blivit smittade utan en demon/djävulen/fallen ängel som som tagit över kropparna och det där med att se annat medan de har nattkameran på var suveränt. Har inget minne av att jag sett det tidigare i någon annan film.