1001 replies to this topic

[Kermit]

Glömmer du inte bort Jeremy Irons hysteriska överspel nu?

[XC]

Jag störde mig mer på Snails han var enerverande hela tiden (i den scener han var med i)... Jememy Irons går ju inte riktigt bananas förrän på slutet.

Edited by XC, 01 March 2011 - 22:52.

[Kermit]

Det var nog både Snails och Jeremy Irons karaktär som jag störde mig på. Och visst blir han helt bananas på slutet, men han är rätt konstig redan i öppningsscenen å andra sidan.

[Rick Hunter]

Jag minns Dungeons and Dragons som riktigt dålig, var dock många år sen jag såg den. Nån som har sett uppföljaren förresten?

[XC]

@Kermit: Jeremy Irons är som du säger lite av en besvikelse, han brukar vara bättre än så här.

@Rick: Har bara hört tals om den.

[super85]

Den här recensionen avslöjar lite grejer från filmen.


The Resident.
Regi: Antti Jokinen. I rollerna: Hilary Swank, Jeffrey Dean Morgan, Christopher Lee.


Den här "Hammer"-filmen valde jag att se nästan enbart för att jag hade sett lite positivt snack om den på olika websidor (som aintitcool.com) och för att jag gillar skådespelarna i den. Hade ingen aning att den var regisserad av finländaren Antti Jokinen. Hilary Swank spelar en kirurg,Juliet, som nyss gjort slut med sin kille, och letar nu efter en lägenhet i New York. Hon hittar en till ett bra pris, och hyresvärden (Jeffrey Dean Morgan) verkar också vara en charmig och trevlig kille, enda konstiga verkar vara hyresvärdens lite läbbiga farfar(Christopher Lee) som står och stirrar i korridoren samtidigt som dramatisk musik(av John Ottman) spelas.

"The Resident" är en väldigt klichéfylld film som inte bjuder på några överraskningar alls. Man kan gissa sig fram till allt, och eftersom filmen har såpass få skådisar så är det inte heller svårt att luska ut vem som är snäll och vem som är elak. Regissören Jokinen som tidigare gjort MTV-grejer och second unit regi på "Exorcist: The Begining" åt Renny Harlin (Harlin, tillsammans med Hilary Swank är en av filmens producenter) erbjuder väldigt lite nytt till den här filmen. Han har väldigt bra skådespelare att jobba med, och de är alla rätt bra i filmen, Christopher Lee spelar en gamling med mentala problem och rollen ger inte speciellt mycket för honom att jobba med, men det lilla han får göra, gör han tillräckligt bra. Mest udda miner och några riktigt elaka repliker. Jag undrar vart Swanks (som vunnit två Oscar-statyetter) intresse för rollen kom i från?, var det för att hon fick producera? eller för att hon ville jobba med de andra skådisarna? filmen är ju den typen av B-thriller med "jumpscares" och lite halvnaket som skulle kunna ha en cast med totalt okända skådespelare och gömmas undan i DVD-hyllan på bensinmackar eller visas sent på kabel-tv. Swank gör dock sitt jobb väldigt bra, och det är skönt att hon aldrig görs till inkompetent eller nån typisk skrämd kvinna som tar dumma beslut.

Jeffrey Dean Morgan är riktigt bra som hyresvärden Max. Till början en charmig man, men som vi snart får veta, en trasig människa med hemska minnen. Troligtvis lider han som resten av männen i sin familj av mentalsjukdomar. Max är ju ett pervo, han har hemliga titthål och grejer i byggnaden så att han kan stirra på unga tjejer som ligger i badet eller byter om. Sen så småningom så börjar han smyga in sig i Juliets lägenhet och häller starka mediciner/droger i hennes vin, så att han kan stå bredvid hennes säng när hon är medvetslös och ruska tupp med besatt min samtidigt som han smeker Juliet med andra handen. Ja , även hans perversioner är rätt klyschiga. Morgan gör ändå jobbet som en besatt kille och rubbad kille som då och då försöker vara trevlig och charmig riktigt bra. Man ser liksom smärtan i hans ögon när Juliet vid något tillfälle säger att hon inte har så mycket intresse av att vara ihop med någon.

En klichéfylld b-thriller som har bra skådespelare och snyggt foto av Guillermo Navarro. Allt ser ju väldigt snyggt och välproducerat ut men förutom skådespeleriet så finns det inte så mycket att berätta om. En intressant detalj är kanske att filmen inte har några speciellt sympatiska män. Antingen är de elaka och mentalsjuka, eller så kan man nämna Juliets ex Jack (Lee Pace) vars försök att återförenas med Juliet (efter att han haft sex med en annan tjej i Juliets säng) känns mest som att han är pilsk och vill ligga. Så det kanske är lite nyskapande att istället för att ha en massa kvinnor som är antingen helt värdelösa eller förrädiska, så har man bara rätt jobbiga karlar i den och kvinnan är den enda man kan riktigt digga.

2.5 stjärnor av 5.

Edited by super85, 02 March 2011 - 20:31.

[Wylie Times]

Waste Land

Brasilianske konstnären Vik Muniz gör sin konst på ett väldigt speciellt sätt. Han tar material som förknippas med motivet och använder det i sina porträtt. Efter att ha levt ett framgångsrikt liv som konstnär i USA återvänder han till Brasilien för att hjälpa och portättera fattiga människor som plocka återvinningsbart skräp på den största soptippen i Rio. Genom filmens gång får vi lära känna dom objekt som Vik väljer för projektet och hur dom lever. Inledningsvis är det lite segt men ju mer man lär känna människoran dess då mer gripnade blir det. Även Vik blir påtagligt påverkad över dom liv han förändrar, något som han inte alls hade ränkat med. I slutändan blir det en mycket rörande och vacker film om att ge tillbaka till samhället genom konst och att väcka hopp hos människor.

Måste säga att det var skönt med en utländsk dokumentär bland allt det amerikanska i årets Oscars nominerade dokumentärfilmer.

4,5/5

Edited by Wylie Times, 03 March 2011 - 02:57.

[Synon]

Har du sett alla dokumentärer som var Oscarsnominerade nu? Bra betyg till Waste Land, favoriten i gänget? Eller är det Banksy?

[Wylie Times]

Jepp, nu har jag sett alla. Det är ganska jämnt mellan den här, Exit through the gift shop och Gasland.

[Wylie Times]

Los abrazos rotos (Brustna omfamningar)

Fint berättat drama om den olycklig kärleksaffär. Redan från början vet man att det inte har slutat lyckligt eftersom filmen berättas i återblickar men man vet inte hur eller varför. Det får man istället långsamt berättat genom filmens gång. I början av filmen sker tidshoppen utan något återberättande vilket är lite förvirrande först eftersom man inte förstår kopplingen då men allt får sin förklaring. Och jag tycker inte att det stör heller att Almodovar tar sig såna friheter. Almodovars go to girl Penelope Cruz är väldigt bra som vanligt liksom övriga skådisar som jag inte riktigt kunde placera men kände igen. Inte Almodovars bästa men långt ifrån hans sämsta.

Extra kul är att filmen som dom spelar in i filmen är en sorts remake på Almodovars egna "Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott". Jag blev väldigt sugen på att se om den nu.

4/5

[Synon]

En film jag inte sett. Än. Men det blir väl av förr eller senare att jag ser den. Aha, kan vi vänta oss en liten recension av "Kvinnor på gränsen till sammanbrott" nästa gång? Kanske lutar åt en Almodovar helg t.o.m?

[Wylie Times]

Det tog väldigt lång tid innan jag såg den själv. Har haft den liggandes i ungefär ett år.

En Almodovar helg blir det nog inte men det kommer säkert någon gång framöver.

[Synon]

Känner igen det: har en hel drös med osedda filmer att se. Sa häromdan till en kollega att man kanske skulle ta tjänstledigt ett år för att se film. Mm, vore härligt!

[XC]

Trubbel i Sagoland / Happily N'Ever After (2006) @MZ
Jag gillar när man tar de gamla klassiska sagorna och rör om i grytan ordentligt en av anledningarna till att jag blev nyfiken på den här. Rätt bra story även om jag kan tycka den är lite för tillrättalagd och barnvänlig. Gillar hur man tagit grundstoryn med Askungen och givit den en ny spinn och hur det hela hanteras. Slutet är kanske lite over-the-top men funkar... Det är ju en saga trots allt. Animeringen är godkänd men känns lite off mesta delen av tiden - det är som om man försökt använda en teknik som man dels inte behärskar och dels inte är riktigt mogen... Men när man vant sig vid att det inte är Pixar-klass på animeringen funkar den aldeles utmärkt. Den är på sina ställen nästan extremt färgglad men det passar in i filmen på något vis. OK musik.


Trubbel i Sagoland 2 / Happily N'Ever After 2 (2008)
I uppföljaren går man lös på den klassiska sagan om Snövit, och lyckas riktigt bra. Den går inte helt hand i hand med den första filmen men vad gör det när man nästan lyckas med en bättre stopry här än i ettan? Viuellt har man behållit animeringen som den ser ut i ettan, vet inte om man gjort det för kontinualitet men eftersom rörelserna inte är så mjuka som de borde vara tippar jag på att man inte har kapacitet för mer än så här. Bristerna i animeringen går att leva med - utan tvekan. Trevlig musik, aningen för barnslig för att nå riktigt ända fram till mig men låten "Can You Keep Up?" (tror den hette så iaf) har ett giftigt beat.

[Fiskrens]

Rango

Synd att det verkar som om det bara är Pixar som kan väva samman bra historia med knäppa infall och bra action.

Betyg: OK-

[Wylie Times]

Battle for Haditha

Brittisk krigsfilm baserat på verkliga händelser. En bomb planteras av motståndare till Ameriaknarna och en marinsoldat dör. Amerikanrana överreagerar våldsamt och dödar 24 irakier varav de flesta oskyldiga. Nick Broomfield är främst känd som dokumentärfilmare och det märks väldigt tydligt. Filmen har en vädigt dokummentär stil i både hur den är filmad och hur den är berättad. Broomfield tar en väldigt neutral och distanserad ingång till händelserna där man får följa såväl soldater, bombmän och offer under filmens gång utan att vinkla det mot något håll vilket känns väldigt uppfriskande. Alla amerikanska krigsfilmer oavsett vad dom har för budskap skildras alltid ur amerikanarnas ögon. Här framställs de amerikanska soldaterna lika illa som dom som planerade dådet för att vända folket mot amerikanarna. De enda oskyldiga som man verkligen sympatiserar med är de civila irakierna som hamnar emellan där det inte finns någon utväg. Broomfield ger ändå ingen nidbild av vare sig Ramirez som förde befälet bland marinsoldaterna som utförde massakern eller mannen som planterar bomben. Istället framställs dom som vilsna av sina egna övertygelser. Skådespelarna i filmen är samtliga okända och dialogen är till stor del improviserad vilket märks, men på ett bra sätt. Det känns mer autentiskt vilket passar in på den dokumentära känslan.

Filmens distans och dramadokumentära stil gör dock att det tar lång tid att komma in i filmen som känns något förvirrande i början som om den inte riktigt vet vad den vill. Så trots en mycket stark avslutning når filmen inte riktigt upp till en fyra.

3,5/5

[Wylie Times]

The Duchess

Tragiskt kärleksdrama om Gerogina som gifter sig med tidernas träbock the Duke of Devonshire men är förälskad i den unge politikern Charles Grey. Det blir tyvärr mest stelt och trist men det serväldigt snyggt ut. Kostymfilmer är ju engelsmännens varumärke och Kiera Knightley som spelar en stor stilikon för sin tid får har på sig en myriad av spektakulära kreationer. Tacka fan att filmen vann en Oscar för bästa kostym. Bra musik också men i slutändan blir det tyvärr mest långtråkigt. Fast jag måste nästan ge en eloge till Ralph Fiennes som verkligen lyckas med att spela den mest tråkiga karl som en kvinna kan ha oturen att gifta sig med.

2,5/5

[Synon]

Ja, Ralph Fiennes är perfekt i den rollen - han behöver ju inte ens spela!

[XC]

Legend of Suriyothai (2001) [TH]
Den här bygger på en verklig person, men som det finns väldigt lite information om (wikipedia talar om att det finns hela 3 rader text om henne); sålunda handlar det här mer eller mindre ren fiktion. Det är uppenbart att Suriyothai själv inte räcker till för att fylla en hel film, inte den här versionen iaf. Men storyn är annars rätt bra om man gillar kostymdrama, och som en bonus handlar det om ett Siam där intrigerna kokar under den bräckliga freden som invaderas av Burma. Bra skådespelare rakt igenom. Visuellt är det en fin film - känns väldigt lugn och harmonisk och trots att Francis Ford Coppola klippt den här versionen känns den inte sönderklippt. Det bidrar till det visuella att filmen backats upp av den thailändska kungliga familjen, där man tydligen fått filmen på annars rätt otillgängliga platser. (Tydligen fick Thailändska armén och marinen rycka in som statister dessutom, kul att man vågat köra på med äkta vara och inte utöka bakgrundsgallerierna med cgi). Bra musik. Intressant rakt igenom, även om det är väldigt mycket story som är mer bakgrundsfakta till den sista halvtimmen än något annat.

[Wylie Times]

Man on Wire

Fascinerande dokumentär om en man med en passion. Phillipe Petit har drömt om att gå på lina mellan WTC tornen sen han var liten och först hörde talas om på planerna på att bygga dom. Filmen är intressant nog uppbyggd som en heist film. Börjar i mitten sen kommer bakgrunden och hur dom planerade allt det berättas med rafflande spänning samtidigt som man inte kan låta bli att förundras över Petits passion att gå på lina. Det enda som är synd är att det inte finns några rörliga bilder från själva övergången. Hela filmen bygger upp mot det som är klimaxet också finns det bara stillbilder. Trist, när det finns så mycket filmat från förberedelserna. Det gör dock faktiskt inte så mycket när resten av filmen är så fängslande.

4/5

[Synon]

Du har verkligen fått blodad tand vad gäller dokumentärer, Wylie. Hm, så Man on Wire är så pass bra? Tycker det låter så tråkigt, men skenet kan ju bedra. Låter trist att det bara blev stillbilder av det som filmen egentligen handlar om. Visst vann den en Oscar?

[Wylie Times]

Hehe. Jo, jag har kommit in i en dokumentär period. Man inser ju att man verkligen legat på latsidan där. Vissst, det låter kanske inte så spääande om en hel film om en man som går på lina mellan två hus. (Även om det är två väldigt höga hus) men det funkar väldigt bra.

Den vann en Oscar för bästa dokumentär 2009. Jag skulle egentligen ha sett The Cove också men jag har så svårt för såna filmer.

[XC]

För en tid sedan så snackade jag och Carty om divisionen skräpfilmer - Alexander (2004) kom helt naturligt upp i den diskussionen; jag förundrades (nästan imponerades) över att han lyckades ta sig igenom den skräpfilmen två gånger. Något jag inte kunde tänka mig klara av…jag har sett det näst "bästa"…två gånger:

Kampen om Gallien / Druids (2001) @MZ, [FR]
Bland det första som man känner av är hur slående illa den här är skriven. Visst finns det ett sammanhang i storyn (som på koncept stadiet är både intressant och lockande) och en genomgående röd tråd. Men konceptet har gestaltats väldigt illa. Och scenerna hastas förbi till förmån för nästa, det är som om man konstant inte haft motivation att slutföra scenerna ordentligt. Uppe på detta får vi dessutom en fantastiskt felcastad Christopher Lambert. Manus och Chris Lambert arbetar ihop i en underbar symbios för att göra en så ointressant huvudroll som möjligt. Övriga skådespelare är faktiskt godkända och Max von Sydow är väl aldrig dålig? Ljuspunkten är musiken som bitvis är så bra att den är det enda som förhindrar en att verkligen slå av.
Den här filmen är faktiskt så dålig att när jag köpte den på dvd för (typ) många år sedan så gav jag bort den tämligen omgående. (Enda gången det hänt tror jag med en film jag köpt åt mig själv). Och lyckades nu köpa den en gång till på second hand av ren ouppmärksamhet. När jag gav bort den var det med avsikten att aldrig se den mer igen…DVD-film (R1) bortskänkes…

[Synon]

Jag skulle egentligen ha sett The Cove också men jag har så svårt för såna filmer.

Jag lyckades ta mig igenom den filmen som är fruktansvärd att se. Vetskapen att det händer på riktigt får en att bli riktigt illamående och lämnar (förhoppningsvis) ingen oberörd. Själv var jag helt matt och tagen efter att ha sett den. Kommer aldrig förstå hur människor kan göra så här mot försvarslösa djur, övergår mitt förstånd totalt. Avtrubbade hjärnor är enda förklaringen jag har till grymheter som förekommer i dokumentären. Hoppas du kan samla kraft och se den någon dag för det är bara bra om fler får upp ögonen på vad som försiggår på vårt jordklot.

[XC]

Merlin (1998) @RHI, @MZ, #Carty
Hyfsad tolkning av den gamla Arthur-legenden (som jag aldrig brytt mig om att sätta mig in i på riktigt). Storymässigt är det en gedigen historia, om än stundtals lite seg. Vet inte om det beror på det faktum att Merlin, bokstavligen, slarvar sig igenom legenden eller något annat. RHI Entertainmet (eller Hallmark Entertainment som bolaget hette då) gör normalt bra och underhållande fantasy. Här missar man fullpoängaren en aning dock. Man har fångat in en del bra skådespelare, tex Rutger Hauer som gör en riktigt bra insats och Miranda Richardson en rolltolkning av Mab som dröjer kvar hos en. (Tror f.ö. att Claire Standfield sagt vid något tillfälle att hon inspirerades av Miranda som Mab när hon gjorde rollen som Alti i Xena. Sam Neill känns dock inte helt 100% i sin roll, vet inte varför men han är lite blek filmen igenom. Bra men anonym musik. Visuellt är det tudelade känslor, dels så är special effekterna fortfarande riktigt bra. Cgin är kanske inte helt övertygande men den funkar och ser inte allt för anskrämlig ut. Samtidigt så är det en ljussättning i filmen som gör att man har en nästan konstant känsla av att det är på väg att börja regna eller snöa. Inte ens Mabs lilla värld hon skapade åt Nimue och Merlin känns riktigt varm. Dock är filmen sevärd - trots sina brister.