Lace (1984) [US]
(Hörru Hortensia, kommer du ihåg det här?)
Chick-flicks när de är som allra bäst (trodde ni inte ni skulle få höra från mig va?).
Vanligtvis skyr jag drama som pesten, ibland lyckas Cartman eller Piranhaconda lura på mig en men det är inte helt ofta om man säger så. den här fick jag dock nöjet att tipsa dem om. Den här såg jag första gången på TV3 då i eran före internet tror jag bestämt. Andra gången den gick spelade jag in den.
Åh jag minns, då när vi var små * Höll ihop i vått och torrt vi tre * Åren de gick, vad vi höll igång * Ja ni vet vad tjejer pratar om * Men en dag så fanns hon bara där * Vände upp och ner på våran värld * Hon ville se vårat vänskapsband * Slås itu med en knuten hand...
Storyn är välskriven och balanserad. Trots att problemen hopar sig för tjejerna så känns det aldrig som om man radar upp dem som dominobrickor för att förlänga storyn. Slutet upphör faktiskt inte att slå an på nerverna på slutet fast man vet vem som "är skyldig". Sådant är trevligt. För även om man ser om den så finns det inga uppenbara spoilers för upplösningen tidigare i avsnitten. När man hör den där dörren långsamt öppnas så inser man att det kunde verkligen varit vem som helst av dem. Man klämmer in 3 decennium av händelser på lite mer än 3½h men utan att bli seg eller allt för komprimerad. Man har även lagt upp "nutid" kontra "dåtid" väldigt bra så det som sker i nutid långsamt rör sig mot den stora upplösningen.
Och med lögnerna försökte du att få * Någon av oss att bli din vän * Och allting kan ske i en galen värld * Allting det sker i en tokig värld * Lika barn, leka alltid bäst * Ändra stil, det vinner du på mest * Vad du än gör, lämna oss ifred * Innan vi går ska du få besked
Phoebe Cates gör en bra roll, här och där känns det som det förekommer aningen överspel i vissa scener, men det beror antagligen på att Cates spelar en skådespelerska som troligtvis överskattar sin egen talang. Bess Armstrong, Brooke Adams och Arielle Dombasle övertygar som inledningsvis vännerna som står starkare än de tre musketörerna och senare med skuldens kalla slöja för ögonen hålla fast vid den hemlighet som blev deras vänskaps förfall.
Sorgfyllda dagar har ju var och en * Då är det härligt att ha en riktig vän * Woh oh, Lilli, du har ingen chans* Starkare än nånsin tar vi vår revansch * Woh oh, Lilli, lögnerna du gav * Prövade vår vänskap * Ännu finns den kvar
Man har lyckats väldigt bra med makeupen. Det känns verkligen som om de tre tjejerna åldrats mellan "dåtid" och "nutid". Detta förstärks givetvis av skådespelerskorna själva.
Risken med en story som är så centrerad till visa tidsepoker är att den i efterhand kan upplevas som föråldrad och utdaterad. Det gör den inte, den är inte beroende egentligen av beståndsdelar som försätter en produktion i den sitsen. Den utspelar sig delvis på 80-talet mer än så är det helt enkelt inte.
Avslutningsvis måste jag nämna
soundtracket som jag gillar skarpt som verkligen gör sitt till för att förstärka känslan i varje scen.
--
Lite om DVD-utgåvan: Spartansk så det förslår, helt utan extramaterial (om det iöht existerat något sådant) och med en rätt gräslig kvalité på omslagsbilden. Men huvudsaken är väl att den givits ut, det är faktiskt inte en dag för tidigt. Översättningen är helt godkänd, men jag måste erkänna att där Maxines "sick and sin" här översättes till det bokstavliga "sjukt och syndigt" så föredrar jag nog TV3-versionens "smått och kort" eftersom det rimmar på "vått och torrt" som S&S gör på "thick and thin".
--
Varför citera Sound of Musics gamla melodifestivaldänga "Alexandra" här? Jo - någonstans under första avsnittet så började DJ:en i mitt huvud spela den på repeat... Efter det kunde jag helt enkelt inte låta bli. (Sedan passar den in i sammanhanget rätt bra).
Edited by XC, 05 June 2011 - 16:42.