28 replies to this topic

[Synon]

Skriven och regisserad av JJ Abrams och en ren hyllning till producenten Spielbergs klassiska filmer som "Close Encounters of the third kind" och "E.T- The Extra Terrestrial". Men även hämtat från Abrams egna barndom där han växte upp på 70-talet med vänner som var lika filmintresserade som han. Som Larry Fong, som var filmfotograf i denna film, och Matt Reeves som regisserade "Cloverfield" och "Let Me In".

Min spontana tanke när jag såg filmen är att nu har Spielberg funnit sin arvtagare. För visst finns känslan av Spielbergs filmer med här: barnen, karaktärerna, utomjordingen…. Fokus ligger, precis som i Spielbergs filmer, på familjen och vi får ta del av händelserna genom barns ögon. Och lyckad casting av barnskådespelarna förutom Riley Griffiths (Charles) som fick kämpa för att hitta formen på sin karaktär vilket han med nöd och näppe lyckades med mot slutet. Ron Eldard hade förvisso utseendet för sin karaktär (den argsinte fyllbulten Louis Dainard), men övertygade inte med sitt skådespel.

Gillar hur de lyckades få fram 70-talet utan att för den delen köra med urvattnade färger och halvtaskig kvalitet på filmen. Precis som Abrams sa i en intervju: "I didn't want the film to look like it was made in 1979. I wanted it to look the way we remember films looking from 1979." Dock uppskattade jag inte deras förkärlek för ljusreflektionerna som fanns med i tid och otid.

Med tanke på den - med Hollywood mätt - låga budgeten så är specialeffekterna bra gjorda. Jag önskar bara att handlingen knorrats till några extra snäpp för att undvika att inte inte bli en ren kopia av Spielbergs familjevänliga filmer.

[Garm]

En bra och underhållande film, men som i mitt tycke inte är i närheten så bra som dem festa påstod att den skulle vara. Bland skådespelarna så är det ju praktisk taget bara Elle Fanning och Joel Courtney som är bra, resterande har svårt att leverera en karaktär som man kommer att minnas långt efter att man har sett filmen. Ser man till handlingen så var den lite för tillrättalagd och barnvänlig för min smak. Egentligen så behöver inte det vara en dålig sak, för göra man det bara rätt så kan det bli bra. Här så kunde man dock gott ha tagit ut svängarna lite mer än vad man gör. Och alla dessa jämförelser till andra filmer må vara oundvikliga, men ack så onödiga och intetsägande.

[Crusader]

Super 8 (2011)

Året är 1979. Joe Lamb har precis förlorat sin mamma i en hemsk olycka och bor nu med sin pappa, en tuff polis som sällan är hemma. Joe och hans vänner håller på att göra en zombiefilm för att delta i en filmfestival. Men en kväll när de filmar en viktig scen så blir de vittne till en tågolycka. Dagen efter börjar underliga saker hända i den lilla staden. Varför orsakade bilisten tågolyckan, varför vill millitären tysta ner olyckan och vad var det som Joe såg bryta sig ut ur en av tågvagnarna?

Mycket bra sci-fi film. Som en actionpackad alvarligare och grymmare E.T. och meningen med filmen var just att göra en "Modern E.T." samt en hyllning till alla som gjorde egna filmer som barn.
Jag hade hört att många tycker filmen föll mycket mot slutet men där håller jag inte med. Jag tycker den var bra rakt igenom och väldigt stabil.
Måste jag erkänna att jag var förvånad över att de svor så mycket i filmen. Väldigt modigt gjort eftersom de trots det lyckades få en PG-13 rating.
En av de intresantaste delarna är Joe och Alice lilla romans och Elle Fanning är verkligen mycket bra i sin roll. Likadant med Joel Courtney med tanke på att det här faktiskt är hans debut.

"I need this film developed as soon as possible. Can you do it over night?"
"Asshole, no one can do it over night. Do you want to buy som pot?"


Jag kan bara starkt rekomendera alla att se den här filmen!

9,5/10

[Fiskrens]

Visst, filmen är underhållande men någon ny Stand By Me/E.T. var det verkligen inte. En sak som saknas är modet att gå långsamt framåt; filmen brakar på i ett rätt hårt tempo vilket lite tar udden av de stämningsfulla scenerna med kamratgänget. Den är inte heller gjord helt med ungdomarnas perspektiv som de den jämförs med utan har lite mer avståndstagande överblick-perspektiv på det hela. Det och att ungdomarna inte riktigt känns som tonåringar utan som unga vuxna tar bort mycket av mitt engagemang i filmen. Tänker mest på hur de beter sig: hela tiden lite mer moget än de borde, t ex i "romansen" mellan Joe och Alice; inte ett gram tonårsfumlighet där inte. Med det sagt är det stämningsfullt och rätt spännande genom i stort sett hela filmen. Och jag gillar att skådespelarna, som i princip alla är okända, spelar med närvaro och får en att tro på det som händer.

Men slutet!? Jag hade hört varningssignaler om det men att det skulle vara så uselt? Det här är ju ett sånt där slut som vänder upp och ned på hela filmen och tar udden av allt som tidigare hänt. Någon då här dålig vändning har jag nog inte sett sedan Avgrunden. Nä du Abrams, någon Spielberg blir du inte.

Betyg: Antingen Dålig+ eller Bra-, kan inte riktigt bestämma mig.