Fullt upp inför Oscarsgalan, men här kommer några korta omdömen om (Oscars)filmer jag sett:
Wreck it Ralph
Jag kan uppskatta idén att basera en film på tv-spel, men tror att de som har den bakgrunden får ut mer av filmen än jag. Lyckat resultat att integrera tv-spelsvärlden i filmvärlden tycker jag ändå, både berättarmässigt (trots att vi inte bjöds på några större överraskningar) och tekniskt sett. En trevlig parentes i filmbiblioteket.
Beast of the Southern Wild
Många har visat sin uppskattning över filmen vilket fick mig att undra vad jag missade när jag såg den för jag lämnades förvånansvärt oberörd under filmens gång. Den snudd på dokumentära stilen gillade jag och lilltjejen imponerade stort. Men berättelsen fångade mig aldrig vilket naturligtvis är till filmens nackdel.
Mirror, mirror
Sagan om Snövit i modern tappning, ja om inte modern så ändå ganska fräsch version av sagan. Skön humor, bra skådespelare, kreativa kostymer och ett manus som inte dröp av Disneys käcka signum. Filmen underhöll mig och det gillas. Det som var mindre bra var till viss del cgi:n och skådespelaren Armie Hammer som inte kändes klockren i rollen som prinsen.
Brave
Mycket snyggt animerat, men hade inte väntat mig annat då Pixar ligger bakom. Berättelsen är snudd på klassisk Disney, men jag får ge dem lite ära för att de åtminstone försökte ransonera sockret och gav oss en prinsessa med skinn på näsan.
Argo
En film som vunnit många priser och en het Oscars-kandidat och jag förstår varför. Mycket kompetent produktion med bra skådespelare, snyggt foto och kostymer som andas 70-80-tal. Osäker många gånger om det var riktigt foto eller iscensatt för filmen vilket ger ett bra betyg till de ansvariga. Stort plus att de fattat att trovärdigheten ökar om man använder modersmålet hos de inblandade i stället för att låta dem prata fånig engelska med brytning. Innebär även att vi åskådare blir delaktiga i historien då vi förstår lika lite som huvudpersonerna vad som sägs i vissa scener. Spännande historia där de lyckas hålla mitt intresse uppe hela vägen förutom slutet som jag i och för sig förstår men kände var lite onödigt. Gillar eftertexterna där de placerat bilder från verkligheten med filmens version.
Moonrise Kingdom
Jag gillade "Fantastic mr Fox" från 2009, däremot var jag mindre imponerad av Wes Andersons genombrottsfilm, "The Royal Tenenbaums" och "Moonrise Kingdom" var mer lik den senare.
Vackert foto, men ack så tråkig. Visst kan jag uppskatta skruvade filmer, men den här nådde inte fram hos mig. Trots namnkunniga skådespelare så gjorde de inte så stort intryck hos mig.
Lincoln
Gäspade mig igenom en ca 2 timmar och 30 minuter lång berättelse om amerikansk politik på 1800-talet där inte ens den namnkunniga rollistan lyckades fånga mitt intresse. Inget spektakulärt heller med fotot och scenografin som fick upp mina trötta ögon. Och Spielberg kan som vanligt inte låta bli att ha ett barn i fokus i känslomässiga scener. Gäsp. Men jag får väl ge Daniel Day-Lewis ett litet plus för godkänt skådespeleri och för att han hölls i strama tyglar och inte fick fritt spelrum. (Läs: There Will Be Blood.)
The Pirates! Band of Misfits
Mycket snygg leverans från Aardman och Sony Animations och en godkänd historia som säkerligen bjöd många på skratt, men ej undertecknad som ansåg humorn var… ja, inte rolig. Undertecknad fann mest nöje i de läckra animationerna och miljöerna som var fantastiskt uppbyggda. Märklig musik dock.
Silver Linings Playbook
Gillar den sköna rytmen som genomsyrade filmen till en början och mötet mellan Pat och Tiffany. De galna situationerna som uppstår, inte bara mellan dem utan andra karaktärer i filmen. Robert De Niro kör på av ren rutin, men gör det bra. Bradley Cooper förvånar mig genom att göra en bra prestation vilket Jennifer Lawrence inte gör. Förvånar mig alltså. Tyvärr tappar filmen rejält mot slutet och blir en film i mängden.
Kon-Tiki
En godkänd film med vackert foto och finstämd musik som berättar om Thor Heyerdahls plan att bevisa att de första människorna kom till Polynesien från Sydamerika och inte från Asien som påstods. Tydligen så följer de inte de verkliga händelserna utan tar sig egna friheter med historien, men blir någon förvånad?
Amour
Med Hanekes "Pianisten" och "Det vita bandet" för evigt etsat i minnet så blev jag lite förvånad när jag såg denna film. Lågmält berättat om hur livet fortsätter för det äldre paret Georges och Anne när den senare drabbas av en stroke. Fin historia, men tyvärr så fångades jag inte helt. Något som fattades för att det skulle nå ända fram: skådespeleriet? personregin? Inte för att de spelade dåligt, men kan tänkas att Anne hade krävt en något kraftfullare gestaltning?
Något Haneke är bra på det är att låta scenen tala för sig själv utan uppbackning av musik. Det gillas skarpt. En godkänd film som helt klart är sevärd, men jag hade väntat mig lite mer skärpa i den.