975 replies to this topic

[Garm]

Flukt / Escape (2012) [NO]

 

Den där filmen fick jag upp ögonen på i veckan då den trillade in som import hos Discshop. Raka vägen från Norge ska sägas och med svensk text dessutom. Jag såg att en annan intressant film, Dunderland (dock utan svensk textning), kom in i samma sändning. Jag undrar om inte den senare av dom till och med är omnämnd här på forumet (Redigering: Jo, den har en egen tråd). Både två är i varje fall sådana filmer som jag skulle vilja se.

 

Flukt verkar ju avgjort intressant och det är kul att du, likt tankeöverföring, också blev sugen på att se den. Trevligt när du får vara testpatrull och sedan kunna rekommendera en riktigt vass film som du tycker att andra ska se. Tidsmässigt sätt så ligger ju filmens handling i en intressant epok. Även om den mer har digerdöden som bakgrund. Och Norge har ett bra "track record" när det gäller film, till skillnad från det vi gör här. Och jag gillar skarpt att man i Norge gör tighta filmer som är relativt korta i speltiden. 80 minuter är rätt vanligt förekommande och ofta så tycker jag att man lyckas väl med att berätta det man tänkt utan att man varken drar ut på det onödigt länge eller att det känns som att man springer igenom handlingen. Det är nog inte så lätt som man kan tro, så det tyder på skicklighet. Och jag känner igen namnet (Ingrid) för henne har jag sett tidigare i Fritt Vilt I & II.

 

Jag får lov att se den här filmen med, så jag återkommer med ett omdöme så snart jag är färdig.

 

 

***

 

Själv så har jag sett om ett par av Wes Andersons tidigare filmer. Först så letade jag upp hans kortfilm Bottle Rocket (1994) och såg den. Den var väl helt okej, men lämnar inget större avtryck. Efter det gick jag vidare till hans fullängdare Bottle Rocket (1996) och ja, ni gissade rätt. Här har Wes expanderat sina idéer från kortfilm och tagit steget fullt ut. Jag har sett båda filmerna tidigare, men det är länge sedan nu. Och långfilmen har jag alltid tyckt varit lite av Wes sämre filmer. Jag kan nog inte hålla med om det längre. Visst, den är knappast bättre än det han har gjort efteråt, men den är trots allt riktigt bra. Betydligt bättre än vad jag mindes den att vara. En härligt lekfull film med skön handling och häftiga karaktärer. Det märks redan här att Wes hade något stort på gång, med ett starkt manus tillsammans med Owen Wilson och en knivskarp regi. Jag är glad att jag gjorde ett återbesök med den här filmen för den förtjänade det. Och ännu gladare är jag över att den faktiskt var så bra. Efter den så avrundade jag med min absoluta favorit av Wes filmer (egentligen borde jag säga att alla filmer är det ), nämligen Rushmore (1998). Det är en sådan där film som man kan titta på under vilka omständigheter som helst och den är fortfarande alltid lika bra. Och det fina är att man aldrig tröttnar på att se om den här filmen. Det är ju väldigt få sådana filmer som man kan göra det med. För mig finns det nog bara ett tiotal sådana, vilket gör att man tycker om dom lite extra.

Edited by Garm, 05 August 2013 - 00:04.

[XC]

Flukt / Escape (2012) [NO]

Den där filmen fick jag upp ögonen på i veckan då den trillade in som import hos Discshop. Raka vägen från Norge ska sägas och med svensk text dessutom. Jag såg att en annan intressant film, Dunderland (dock utan svensk textning), kom in i samma sändning. Jag undrar om inte den senare av dom till och med är omnämnd här på forumet (Redigering: Jo, den har en egen tråd). Både två är i varje fall sådana filmer som jag skulle vilja se.
Och Norge har ett bra "track record" när det gäller film, till skillnad från det vi gör här. Och jag gillar skarpt att man i Norge gör tighta filmer som är relativt korta i speltiden. 80 minuter är rätt vanligt förekommande och ofta så tycker jag att man lyckas väl med att berätta det man tänkt utan att man varken drar ut på det onödigt länge eller att det känns som att man springer igenom handlingen. Det är nog inte så lätt som man kan tro, så det tyder på skicklighet. Och jag känner igen namnet (Ingrid) för henne har jag sett tidigare i Fritt Vilt I & II.

 

Dunderland ja, de har en del intressant på dvd hyllan grannarna. Jag gillar också att de är så duktiga på att korta ned speltiden utan att upplevelsen påverkas. Man är duktig på att berätta. Fritt Vilt (tror dem heter "Kallt Byte" på svenska) skulel jag gärna se. det står i eftertexterna på Flukt att man använt foto från Fritt Vilt 3.

 

Flukt verkar ju avgjort intressant och det är kul att du, likt tankeöverföring, också blev sugen på att se den. Trevligt när du får vara testpatrull och sedan kunna rekommendera en riktigt vass film som du tycker att andra ska se. Tidsmässigt sätt så ligger ju filmens handling i en intressant epok. Även om den mer har digerdöden som bakgrund.
Jag får lov att se den här filmen med, så jag återkommer med ett omdöme så snart jag är färdig.

Rekommenderar den varmt. Som du säger r det en intressant epok och historiskt så är den ju mer eller mindre gemensam med vår.
Ser fram emot att få läsa vad andra tycker, jag gillar den här skarpt.

 

***

 

Själv så har jag sett om ett par av Wes Andersons tidigare filmer. Först så letade jag upp hans kortfilm Bottle Rocket (1994), hans fullängdare Bottle Rocket (1996) och ja, ni gissade rätt, nämligen Rushmore (1998).

^ Gjorde ett aftonbladet-citat på ditt omdöme.
Kan ärligt säga att jag bara hört talas den sista, och då bara vid titel. Kollade upp dem och ingen av dem lockade direkt till att börja leta efter dem. Den sista påminde mig lite om att jag skulle kunna tänka mig se om "Döda Poeters Sällskap". Alltid något.

[Garm]

Flukt (2012)
 
Vilken film! Jag säger bara det, att vi har tur som har en sådan underbart duktig lillebror i Norge som filmland, som kan erbjuda oss riktigt vass genrefilm som vi inte skulle få se gjord i vårat eget land. Det närmsta vi har gjort som ens känns vettigt att jämföra med är väl Arn-filmerna. Även om det är klasskillnad, där jag föredra filmer i stil med Flukt framför påkostade filmer som dom om Arn. Den här filmen är ett hantverk fyllt med kärlek, något annat kan man inte säga. Allt känns minimalistiskt gjort men storslaget att titta på. Och hur många lyckas egentligen med en sådan sak? Inte många, låt oss vara ärliga med det. Det visuella är underbart och det är ju inte för inte som Norge brukar kallas för nordens Nya Zeeland. Men inte bara miljöer är vackert att se på, utan även övrig rekvesita med. Det enda som jag tyckte kändes lite avvikande var dom där skinande skinnbyxorna som Dagmar har på sig. Men det är ju bara en petitess egentligen. Handlingsmässigt sätt så har man verkligen lyckats bra.

Spoiler

För filmen lever verkligen upp till sin titel där det är en flykt/jakt nästan hela vägen från start till slut. Jag gillar det faktum att Signe måste växa upp och det omedelbart, för världen som hon lever i är direkt livsfarlig. Början när henne mor, far och lillebror dör är nästan smärtsam att se. Trots att varken den scenen eller någon annan för den delen, är speciellt blodiga och våldamma av sig. Och det är en annan sak som jag uppskattar med den här filmen, att man har sparat in på sådant och istället presenterat något som är mer avskalat och därmed mer trovärdigt. Och scenen i börjar är smärtsam just för att man vet att Signe kommer att få det tufft om hon ska överleva. Och jag tycker att det var ett intressant grepp att början inte bara var en vanlig plundring utan att det utvecklade sig till en kidnappning med. Eller hur man bäst ska beskriva det. Ser man till skådespelarna så är dom väldigt bra. Isabel Christine Andreasen gör Signe levande och man bryr sig verkligen om den karaktären. Hon är sårbar samtidigt som hon inser vad som behöver göras för att överleva. Och det faktum att hon i slutet av filmen hämnas sin familjs död känns helt motiverat efter Dagmar troligtvis inte skulle ge sig i första taget. Och Ingrid Bolsø Berdal gör Dagmar väldigt bra. Jag uppskattar verkligen att dom tar vara på möjligheten att göra en intressant kvinna för den tiden, utan att måla upp henne som ett kuttersmycke alternativt krigarprinsessa. Hon känns lika enkel, stark och levande som alla andra karaktärer i filmen gör, bara att hon har ledarskaper och utnyttjar dom. Och när vi en bit in i filmen får lite mer om hennes bakgrund så känner man starkt även för henne, trots att man inte godtar den nuvarande agendan. Det där med "vattenprovet" tror jag att jag har stött på i något annat sammanhang. Undrar om inte det var vanligt förr när man trodde att man hade upptäckt en häxa? Milla Olin är tacksamt nog en barnskådespelare som faktiskt är riktigt bra. Nu tycker jag förvisso att vi i norden är bättre på att få fram lovande och duktiga barnskådespelare än många andra länder är, men det gör det inte mindre roligt att Milla är så trovärdig och bra i sin roll som Frigg. Männen i filmen är bra, men jag tycker nästan att dom får ta ett steg tillbaka i filmen, och det fungerar riktigt bra. Han den där mannen i huset (minns inte om dom nämner ett namn på honom) är en viktig roll eftersom han hjälper Signe att inse att hon kan mer än vad hon tror, samt att hon får användning av det mannen lär ut om att jaga björn. Även om hon fäller ett helt annat villebråd. Jag gillar slutet på filmen, hur Signe har förlorat en familj, men samtidigt fått en ny i Frigg. Och det var väldigt vackert när hon kan göra en grav åt sin bror, placerar smycket (äntligen får vi se en Odalruna i ett positivt sammanhang istället för en symbol för nynazismen) där samt den fina häst som Frigg har karvat till själv.

Slutligen måste jag även berömma den som har skapat musiken. Den känns väldigt typisk för den här typen av film och i eftertexterna framgår det att man delvis har använt sig av instrument man ofta förknippar med den tiden. Och det var även lyckat att bryta av det i eftertexterna med låten Aldri av Bendik. Lysande, helt enkelt. Och hatten av även för arbetet med manus och regi. Som vi ofta är inne på så kan man det här med att göra en bra film i Norge. Jag gillar att man kan få till en sådan här bra film och klocka in det på 80 minuter. Det är ett tecken på ett samansvetsat team och folk som tror på dessa och ger dom allt stöd som kan tänkas behövas. Här i landet måste allt dras i långbänk först, via finansiärer samt Svenska Filminstitutet och så vida du inte har en ny Beck/Wallander/Whatever-deckare eller ett riktigt gråtmildt prettodrama med dig, så är det genast uppförsbacke. Saken är den, att jag tror att vi har duktigt folk ute i landet som skulle kunna göra lika bra film som den här, men att det hela falerar för att ingen vill eller vågar att backa upp. Så tills det sker en förändring lär Norge stå i topp. Och inte mig emot, för vi har blivit förärade att kunna ta del av deras filmer och det är bara att vara tacksam över.
 
Tack XC för det smått fantastiska tipset!

Edited by Garm, 05 August 2013 - 15:37.

[XC]

Vägvisaren / Veiviseren / Ofelas (1987) [NO]
I KORTHET: Han ser sin familj bli brutalt slaktad av en grupp "Tjuder", själv blir han snart tillfångatagen och tvingad leda vägen till nästa by. Men för den som känner terrängen erbjuds många fällor...
DET BRA: En stark historia som förstärks av sina miljöer och grundmurade förankring i Samisk mytologi. Till skillnad från den amerikanska remaken som kom 30 år senare så är detta inte en historia om outsidern som måste bevisa sin plats i klanen. Det handlar om att göra det enda rätta, kosta vad det kosta vill. Det här är inte heller ett barn av Hollywoods väloljade actionmaskin, med rätta så litar man på att filmens berättelse skapar sin egen stämning och engagemang för karaktärerna. de få actionscenerna som finns är kanske inte övertygande alla gånger - men det innebär inte att de inte gör sitt jobb. det är en tight och mestadels välklippt historia på 80minuter.
DET DÅLIGA: Den här filmen finns inte i Svensk DVD/BR-utgåva och det är ju synd, norrmännen är tillräckligt egoistiska att enbart erbjuda sin med Norska (och på BR även engelska) undertexter. Men filmen är väl värd att tugga norska (alt. engelska) undertexter för. Här och där har man tagit en del udda beslut - t.ex. en scen mellan Aigin och Sahve som känns felplacerad (man får intrycket av att det sker efter att byborna lämnat byn). Men det är ett av de få misstag man gör.
SOM HELHET: Välkänd som den bästa norska filmen genom tiderna, och mindre känd som en av mina favoritfilmer från tonåren. Jag mindes den dock som längre, något som fick mig att frukta att den skulle vara seg som sirap för mig idag. Men den var minst lika bra som jag mindes den.
PS: Helgi Skúlason (som vi känner igen från Korpen Flyger) gör den stora skurkrollen, något han gör utan att yttra en enda replik. Troligtvis för att han är inte snackar Samiska.
 

*

@Garm: Oj. Vilken matig recension. Hör'ni, jag tror Garm är kär. Väldigt kul att se att filmen föll i så pass god jord. Ett rent nöje att läsa. Jag håller med att pojkarna får stå tillbaka i filmen till förmån för kvinnotriangeln: Signe, Dagmar & Frigg. Och de bär verkligen upp filmen snyggt också. Slutet med Frigg vid graven tyckte jag också var fin. Och jag håller helt med att budget inte är allt. Förutom att jag håller Flukt/Escape som en av de bästa filmerna jag sett hitintills i år så lär jag dessutom se om den innan jag orkar mig igenom Arn (igen).

Jag tror också vi har potential i det här landet - vi måste våga satsa och framför allt måste folk släppa fördomar om "icke renodlade slice of life draman". I väntan på att mirakel sker så får vi helt enkelt trösta oss med att Norge är så pass duktiga redan.

[Garm]

@XC: Tack för dom vänliga orden. Riktig trevligt att mitt omdöme uppskattades så mycket. Det återspeglar hur bra jag tycker att filmen är och hur trevligt det var att se ett så bra filmtips. Jag kom i efterhand på att jag hade en del stavfel och så glömde jag lägga till något här och där, men eftersom jag inte litar på forumets editor så vågade jag inte gå in och peta för mycket i omdömet. Bland annat skulle jag säga att det där med en lyckad film á 80 minuter inte bara är tack vare ett sammansvetsat team, utan det är ju som du redan var inne på, att dom vet hur man ska berätta en historia. Det är väl framförallt på manusstadiet och sedan jobbet bakom kameran och i klipprummet som gör att filmen gör det den ska utan att behöva bre' ut sig över 2½ timme. Sedan kan jag passa på att säga att även norrmännen kanske får dra saker i längbänk precis som oss, att det kanske inte alltid är så lätt att göra en viss film som man skulle kunna tro. Men samtidigt kan man konstatera att det är enklare än här. Något görs ju uppenbarligen rätt. Jag håller med om att det är en av dom bästa filmerna som man har sett i år. Utan tvekan. Och jag är inne på samma som dig, att man säkerligen lär återvända till den här framför en omtitt av Arn. Inte så att dom är direkt dåliga, men dom kan inte direkt utmana Flukt när man vill se en film av den här kalibern. Och som du säger, det finns potential här i landet med, men man måste helt klart bort med skygglapparna och få in lite sunt förnuft i tankegången. Bergmans arvtagare behöver nödvändigtvis inte göra samma typ av film som demonregissören själv, så in med sagor, fantastik, sci-fi och spektakulär filmskapande. Jag förväntar mig att man i grannlandet fortsätter att leverera film till oss svultna tills miraklet uppenbarar sig.

 

Och trevligt att du har sett Vägvisaren nu. Jag visste inte om att det var lite av en favoritfilm för dig i tonåren. Trevligt att veta om det. Och är det inte häftigt när man sedan ser om en sådan film efter bra många år (hur länge sedan kan det vara sedan du såg den?) och upptäcka att den är lika bra. Kanske till och med bättre (apropå det där med speltiden). Spännande där med Helgi Skúlason och hans roll. Det krävs ju lite att göra en sådan trovärdig utan att yppa ett enda ord. Men jag får känslan i ditt omdöme av att han lyckas. Jag håller med om utgåvan, dels lite besynnerligt att man i den norska inte tar med textning för samtliga skandinaviska länder, men främst så undrar man lite varför den inte ens är utgiven här i landet. Jag lekte lite med tanken på att mejla SF för att fråga, men jag hittade ingen vettig mejladress.

 

Detta är avgjort en film som jag ska ta mig an endera dagen. Jag var så sugen redan innan, men ditt fina omdöme hjälper så klart till med en extra knuff i rätt riktning.

[Garm]

Death Proof (2007)

 

För mig är det här egentligen två filmer. Den ena, den som startar direkt när man trycker play och som håller på tills räkneverket står på 48 minuter är rätt tråkig måste jag säga. Höjdpunkterna är Kurt Russell som Stuntman Mike, Eli Roth i en mindre roll samt Quentin Tarantino själv i en liten större roll. Men bortsett från det så finns det inte mycket som är underhållande. Det är först när räkneverket står på 63 minuter som det blir riktigt bra, vi är då en liten bit in i den andra delen av filmen och det andra tjejgänget har precis hämtat upp Zoë Bell på flygplatsen. Efter det så bjuds vi på en rejäl åktur, där handlingen kanske inte är så mycket bättre än i den första delen av filmen, men den är om inte annat betydligt mer händelserik. Och just Zoë Bell lyfter hela den här filmen. Sedan är det hur coolt som helst att hon gör alla sina stunts själv i den här filmen. Åkturen på bilens motorhuv ser inte bara vågad och farlig ut, den var säkert det i verkligheten med. Som helhet är filmen inte på långa vägar Quentin Tarantinos bästa. Den är aningen svårbedömd alltså, just för att den lyfter mot slutet och räddar den från att bli totalt intetsägande. Men jag måste säga att den trots sina brister är bättre än vad Robert Rodriguez inlägg, Planet Terror, är i deras gemensamma Grindhouse projekt.

[XC]

@XC: Sedan kan jag passa på att säga att även norrmännen kanske får dra saker i längbänk precis som oss, att det kanske inte alltid är så lätt att göra en viss film som man skulle kunna tro. Men samtidigt kan man konstatera att det är enklare än här. Något görs ju uppenbarligen rätt.

Absolut. Och så länge norrmännen fortsätter släppa intressant film så får vi stötta norsk filmindustri.

 

Bergmans arvtagare behöver nödvändigtvis inte göra samma typ av film som demonregissören själv, så in med sagor, fantastik, sci-fi och spektakulär filmskapande. Jag förväntar mig att man i grannlandet fortsätter att leverera film till oss svultna tills miraklet uppenbarar sig.

Bergman var väl inte så vansinnigt avig mot det okända heller? Använde inte han till och med en del grepp som vi idag främst associerar mer skräck?

 

Och trevligt att du har sett Vägvisaren nu. Jag visste inte om att det var lite av en favoritfilm för dig i tonåren. Trevligt att veta om det. Och är det inte häftigt när man sedan ser om en sådan film efter bra många år (hur länge sedan kan det vara sedan du såg den?) och upptäcka att den är lika bra. Kanske till och med bättre (apropå det där med speltiden).

Det är kanske inget som jag talat högt om... Och visst är det kul när man återvänder till en film 1 (om inte 1½) decennium och konstaterar att den fortfarande är sevärd.
 
 

Detta är avgjort en film som jag ska ta mig an endera dagen. Jag var så sugen redan innan, men ditt fina omdöme hjälper så klart till med en extra knuff i rätt riktning.

Jag tror du kommer tycka om den.

 

Death Proof (2007) 
För mig är det här egentligen två filmer. Den ena, den som startar direkt när man trycker play och som håller på tills räkneverket står på 48 minuter är rätt tråkig måste jag säga. Höjdpunkterna är Kurt Russell som Stuntman Mike, Eli Roth i en mindre roll samt Quentin Tarantino själv i en liten större roll. Men bortsett från det så finns det inte mycket som är underhållande. Det är först när räkneverket står på 63 minuter som det blir riktigt bra, vi är då en liten bit in i den andra delen av filmen och det andra tjejgänget har precis hämtat upp Zoë Bell på flygplatsen. Efter det så bjuds vi på en rejäl åktur, där handlingen kanske inte är så mycket bättre än i den första delen av filmen, men den är om inte annat betydligt mer händelserik. Och just Zoë Bell lyfter hela den här filmen. Sedan är det hur coolt som helst att hon gör alla sina stunts själv i den här filmen. Åkturen på bilens motorhuv ser inte bara vågad och farlig ut, den var säkert det i verkligheten med. Som helhet är filmen inte på långa vägar Quentin Tarantinos bästa. Den är aningen svårbedömd alltså, just för att den lyfter mot slutet och räddar den från att bli totalt intetsägande. Men jag måste säga att den trots sina brister är bättre än vad Robert Rodriguez inlägg, Planet Terror, är i deras gemensamma Grindhouse projekt.

Man hade med lätthet kunnat skippa hela den första delen och förlängt Zoës del med 20 minuter istället.

Och jag håller med om att trots sina brister så är den mycket bättre än Planet Terror.

[Garm]

Bergman var väl inte så vansinnigt avig mot det okända heller? Använde inte han till och med en del grepp som vi idag främst associerar mer skräck?

 
Det stämmer bra. Hans filmer ställer ofta frågor utan att ge några självklara svar. En film som jag tycker står ut lite mer än andra i frågan om att använda element som man mer associerar med skräck är Vargtimmen från 1968.

[XC]

Var väl det jag hade för mig. Bergman var nog rätt mäsnklig - det är hans arv som är lite ... isigare.

[XC]

Stargate (1994) [FR/US]
I KORTHET: Det som göms i snö ... kommer fram vid tö. Även i Egyptens heta sand verkar det som. Daniel Jackson rekryteras till att dechiffrera/översätta ett gäng okända hieroglyfer, som visar sig vara nyckeln till en annan planet.
DET BRA: Jag har inte sett den här sedan ... typ jag skaffade DVD. Och på det hela taget är det ett trevligt återbesök i en av min ungdoms favoritfilmer. Jag tycker fortfarande om storyn även om den är lite tunn här och där och hoppar över förklaringar till en del saker som är intressanta. (Å andra sidan så grundar just dem luckorna rätt bra för SG1 senare). Visuellt så är den riktigt snygg fortfarande även om filmen ibland är lite "tom" rekvisita mässigt - speciellt ombord på rymdskeppet. Jaye Davidson gör en riktigt bra "Ra" och jag gillar den smått androgyna framtoningen Ra har i filmen. Dock så tror jag det var första gången som jag upplevde att det fanns en viss "spänning" mellan Ra och Daniel. Kanske beror det på att jag fick för mig att se filmen utan undertexter och att delar av dialogen var obegriplig för mig.
DET DÅLIGA: Man besvarar en del av luckorna (som t.ex. hur utvecklingen kan ha stått still sedan urminnes tider), men inte hur det kommer sig att Jorden "tappades bort" efter att porten grävdes ned - jag menar någon måste ju ha kommit hit och rest den till att börja med? Sedan hade det kanske varit på plats med ett förtydligande om det dör med att läsa/skriva, med tanke på att Sha'uri uppenbarligen fortfarande kan det. Hon vet iaf vad vissa hieroglyfer betyder... Iofs, att förbjuda det behöver inte betyda att kunskapen försvinner, men en liten störande lucka blir det ändå.
SOM HELHET: En äventyrs film som underhåller fortfarande, med vissa luckor och kanske inte helt perfekt. Dock så är den planet som vi senare skulle få veta heter Abydos avgjort intressant. Det var med viss humor f.ö. som jag konstaterade att Kurt Russel är den som står för 'ögongodiset' filmen igenom så går han omkring i en tight, svart, t-shirt. Liten kompensation för avsaknaden av kvinnor i filmen kanske?
PS: Och trots de efterföljande serierna SG1, SGA och SGU skulle jag inte ha något emot en uppföljare. Jag ser det inte ens som ett krav att ta hänsyn till TV-Serierna.

[Crusader]

Death Proof (2007)
 
För mig är det här egentligen två filmer. Den ena, den som startar direkt när man trycker play och som håller på tills räkneverket står på 48 minuter är rätt tråkig måste jag säga. Höjdpunkterna är Kurt Russell som Stuntman Mike, Eli Roth i en mindre roll samt Quentin Tarantino själv i en liten större roll. Men bortsett från det så finns det inte mycket som är underhållande. Det är först när räkneverket står på 63 minuter som det blir riktigt bra, vi är då en liten bit in i den andra delen av filmen och det andra tjejgänget har precis hämtat upp Zoë Bell på flygplatsen. Efter det så bjuds vi på en rejäl åktur, där handlingen kanske inte är så mycket bättre än i den första delen av filmen, men den är om inte annat betydligt mer händelserik. Och just Zoë Bell lyfter hela den här filmen. Sedan är det hur coolt som helst att hon gör alla sina stunts själv i den här filmen. Åkturen på bilens motorhuv ser inte bara vågad och farlig ut, den var säkert det i verkligheten med. Som helhet är filmen inte på långa vägar Quentin Tarantinos bästa. Den är aningen svårbedömd alltså, just för att den lyfter mot slutet och räddar den från att bli totalt intetsägande. Men jag måste säga att den trots sina brister är bättre än vad Robert Rodriguez inlägg, Planet Terror, är i deras gemensamma Grindhouse projekt.

Som jga brukar så slänger jag in mitt eget tycke från vad jag tyckte när jag själv såg filmen. Åter igen så är det från före Senast Sedda Film (hur klarade vi oss innan?) Men jag skrev vad jag tyckte i Årets Film!
Det hela är ett svar på ett inlägg som vår tidigare onda Admin Sentinel of Dreams skrev (som för någon anledning har hållt sig borta från forumet i över 1,5 år nu) så ni vet vem det är jag svarar.
 

Jag håller lite med dig där. Speciellt ang. Planet Terror. Att den kändes som att filmakaren var lat och att han satsade mer på att göra den billig än att göra den charmig för ärligt talat, bortsett från de dåliga specialeffekterna så är det inget med filmen som säger 70-tals skräckfilm. Måmnga verkar föredra Planet Terror men personligen så föredrar jag Death Proof då Tarentino lyckades bättre med vad de skulle göra och hans film hade bättre kvalitet och hade en del av 70-tals charmigheten (hur tråkig introt än är så hör det till och ger en viss charm) men med slutet håller jag verkligen med. Så otroligt dåligt och bara för att han skulle göra som på 70-talet så betyder det inte att han medvetet måste göra det dåligt med.
Det är den största kritiken jag har mot Grindhouse, att båda regissörerna har tyckt att det var tvunget att ha med allt dåligt från den epokens filmer och göra att deras filmer ibland var riktigt usla, med vilje.
I slutändan blir det hela som en dokumentär om hur man gjorde usla filmer på 70-talet än faktisk underhållning. Kolla bara på Planet Terror där de plötsligt skippar 15 minuter av storryn mitt i. Sånt kan bara irritera. Likaså slutet av Death Proof som är så jäkla ologiskt.
Jag tycker att ett mer tidtypiskt slut hade varit att Death Proof-bilen hade åkt ned för ett stup och att Mike, ironiskt nog, överlevt och hade fått sitta fastspänd där utan att komma ut och sakta dö. Att Death Proof-bilen hade blivit det som orsakade honom smärta istället.
De misslyckas med det viktiga: att vara underhållning.

Iallafall, även om jag inte tycker att de är riktigt lika usla du verkar tycka att de är så tycker jag det är uppfriskande att någon annan kan se de dåliga delarna med filmerna och inte hyllar dem till skyarna som så många andra.

 Bait (2012)
 
En Tsunami fångar en grupp människor instängda i ett underjordiskt köpcenter. Föredetta livvakten Josh tar snabbt komandot för att leda dem att hitta en väg ut men de kämpar mot klockan. Vattnet stiger samtidigt som en Vithaj simmar omkring i affären.
 
Hur ska man annars fira Shark Week om inte med att se en hajfilm?
Och 3 Australienska favoriter i samma film. Julian McMahon, Phoebe Tonkin och Cariba Heine.
En plothole var att hajen jagade dem när där var minst ett tjugotal kroppar i vattnet. En haj kräver inte levande byte och de jagar bara om de är hungriga. Där var minst sagt tillräkligt med mat redan. Men det hade varit en tråkig film. Fast filmen har en ovanligt låg bodycount för den här typen av filmer, om man inte räknar de tusentals som dog i Tsunamin dvs. Fast filmens tema var lite att sammarbeta och överleva så det passade.
 
En mycket bra och spännande katastrof/haj film. Klart en av de bättre. Bra skådespelare, CGI och specialeffekter.  En film jag klart kan rekomendera alla som gillar hajfilmer.
 
Betyg: Mycket Bra

Edited by Crusader, 08 August 2013 - 00:21.

[XC]

Bait låter som en intressant film Cruz. Få se om jag kan få för mig att se den någon gång.
 

*

Red Cliff (2008) [CN/US/HK/JP/TW/KR]
I KORTHET: "Min fiendes fiende är min vän", tänkte furst Liu Bei i Kinas södra krokar och formerar en allians med furstarna Zhou Yu och Sun Quan för att skydda södern mot premiärminister Cao Caos framryckning. De är underlägsna hans 800 tusen man starka armé men de har allt att vinna och väldigt lite att förlora...
DET BRA:  Bra berättad historia och man märker knappt av att den är nedklippt om jag skall vara ärlig. Stora grandiosa actionscener och bjuder även på en del humor. Den är väldigt stilig och övertygande visuellt och det är ett gedigert arebte som ligger bakom. Det hela kröns med riktigt trevlig musik.
DET DÅLIGA: Storyn och dess karaktärer är på det hela taget aningen oengagerade och drama-delarna mellan actionscenerna känns bitvis som transportsträckor. Jag brukar inte vara den som klankar ned på special effekter - men det finns två cgi-scener där man ser PM Cao Caos flotta ur ett fågelperspektiv, där floden ser ut att vara av is snarare än vatten.
SOM HELHET: Gillar man actiondraman mot en exotisk fond gillar man det här. Den är snyggt klippt och trevligt berättad. Om än med sina små skavanker.
PS: I Kina var det här ett tvådelat epos på hela 292 minuter. John Woo klippte personligen ned det hela till en 141 minuter lång internationell version.

[Garm]

The Manson Family (2003)

 

Den här har jag bara sett ett par gånger tidigare men alltid tyckt att det har varit något visst med den, vilket gjort att jag har återkommit med att se om den. Det ska sägas direkt att det här inte är en film för alla. Den är väldigt speciell och skulle nog uppfattas av en del andra som "riktigt dålig", "riktigt sjuk", "riktigt suspekt", osv. Och jag förstår det. Själv gillar jag den för att den är så egen, så speciell. Nästan lite av en art film. En blandning av spelfilm och dokumentär. Sedan gillar jag hur filmen har varit lite av ett livsverk av regissören som sägs ha jobbat med den här sedan sent 1980-tal / tidigt 1990-tal. Han visade den som ett "work in progress" på filmfestivaler och kunde slutföra filmen först 2003 när distributören Dark Sky Films klev in med mer pengar. Det formade hela det här projektet så att filmen blev så bra, det är i varje fall så jag känner. Och för den som ej gjorde kopplingen genom filmtiteln så handlar den mycket riktigt om Charles Manson och hans "familj" med andra följeslagare.

 

 

***

 

@Crusader: Tack för att du citerade ditt omdöme av Death Proof / Planet Terror / Grindhouse. Det var intressant att läsa, även om jag inte håller med dig om riktigt allt. Och den där andra filmen som du har sett, Bait, verkar sevärd. Jag gillar film från Australien, så den här blir det nog till att se framöver.

 

 

@XC: Stargate minns jag som en bra film. Jag såg den till och med på bio när det begav sig. Nu har jag inte sett den på väldigt många år, kanske främst för att jag inte har den. Så en omtitt framöver känns motiverad. Och Red Cliff, detta mastodontverk. Jag har inte sett den än. Eller dom kanske jag ska säga. Jag har filmens båda delar samt den nedsaxade versionen. Alla inhandlade billigt lite här och där. Tror att speltiden har skrämt iväg mig lite ibland, när jag velat se den. Men det är nog inte hela sanningen, för jag har nog lite av en svacka när det gäller asiatisk film, sedan ett tag tillbaka. Men det vänder väl förr eller senare, så då hoppas jag kunna se någon version i alla fall. För den verkar bra.

[XC]

Mmm. Stargate har jag gillat sedan jag såg den första gången - dock så tror jag att jag såg den på TV.

 

Jag är inne i en period nu när jag behöver peppa mig själv för att se längre filmer - igår grundade jag med att dra på soundtracket till Kingdom of the Winds. Jag har också haft Red Cliff legandes rätt länge. Skönt att äntligen få bort den ur högen med osedda filmer.

[Garm]

HeHe. Jag skulle behöva peppa mig själv lite med. Så nu kan man lugnt anta att det lär dröja ett tag innan du ser om Red Cliff med andra ord? Jag har Hobbit liggandes, den tänkte jag ta en regnig dag (vilket det varit gott om senaste tiden) men speltiden känns lite småjobbig. Man får nästan två 90 minuters filmer på samma tid. Funderar på att dela upp den, så att jag inte behöver se den i en sittning (vilket jag helst skulle föredra till den), utan kan göra någon paus när det behövs. Gjorde ju ofta så förr när det var en lite längre film man ville se.

[XC]

Cleopatra (1963) [UK/US/CH]
I KORTHET: Väl insatt i naturvetenskap och matematik och hon talar sju språk flytande. Var hon inte en kvinna man skulle hon vara en intellektuell.
DET BRA: Storslagen produktion som övertygar, scenerna är välfyllda med små detaljer som får varje rum att se bebott ut på riktigt. Svulstig och välkomponerad musik.
DET DÅLIGA: Aptråkig story, med högtravande och långrandig dialog, som inte riktigt vill ta fyr och lyfta. Större delen av dialogen är svulstig och högtravande och levererad mer som utantilläxor än med något äkta engagemang. Ingen av skådespelarna gör egentligen ett dåligt jobb, även om Burton framstår som lätt bakfull i några av sina scener. Den enda som utstrålar riktig karisma är Liz Taylor - och hon är instängd i en karaktär bunden av den bild vi ärvt av männen i rom som en gång nedtecknade originalet till den här storyn. Vi får se förförerskan och intrigmakerskan men inget av hur hon var som härskare. Filmen bär hennes namn, inte för att den centreras kring henne (eller ens finner henne intressant) utan för att hon är det tjusiga man hänger upp två av världens en gång mäktigaste män på[1].
SOM HELHET: Skall man nu prompt se en film om Kleopatra så kan man lika gärna se Hallmarks miniserie från 1999. Den är rappare och med mer glöd och bättre balans; plus att man spar in en timme. Det märks inte att det här är ett 6h projekt nedklippt till 4h, men tanken på att förlänga transportsträckan till slutskylten med 2h är lite skrämmande. Prisa gud; vem av dem som än väljer att lyssna.
PS: Intressant nog så delas Hallmarks miniserie på samma ställe som den här - jag såg 4h versionen - mellan Caesars mord och vedergällningskriget Octavius och Antonius för mot de skyldiga senatorerna.
[1]: Denna bild förstärks givetvis av titlarna till de två filmerna vi egentligen skulle fått: 'Caesar and Cleopatra' and 'Antony and Cleopatra'.

[Crusader]

Sharknado (2013)
 
En kraftfull tornado suger upp tusentals migrerande hajar ur havet och jagar de andra mot Californiens kust som översvämmas av vatten och hajar. Fast i tornadon ger sig de nu väldigt agresiva hajarna på alla de kommer åt.
 
Är det Shark Week, så är det. Med bla. Ian Ziering, Tara Reid och John Heard.
Igentligen lite opassande film att se under Shark Week (som handlar om att uppmärksamma hajarna så att de inte utrotas) då den här rätt mycket handlar om att hata hajar och döda så många av dem som möjligt då de bara är blodtörstiga monster.
 
En väldigt ologisk film från början till slut. Redan innan tornadon kommer med. Vanliga stormar brukar visst kasta upp hajar på land som sedan äter folk då det första de gör när de ser stormen är att beväpna sig för att kunna slåss mot hajarna. Och en haj som klättrar i rep?
Och hajar som simmar på gatan och anfaller de körande bilarna? En 3 meter lång haj behöver mer än 20 centimeter vatten att simma i så att man bara ser fenorna på dem är väldigt löjligt. Det här är verkligen en film man inte ska tänka när man ser.
Det hade varit mer logiskt med en film där det regnar så kraftigt att hajar simmar i regnet, än den här filmen.
Och hade man kunnat stoppa en tornado med att slänga bomber (hur kommer det sig att de vet hur man gör tidsinställda bomber?) i dem så hade nog folk gjort det innan. Och flyga runt en tornado i en helikopter?
 
 
En väldigt dåligt gjord film. Jag blir så totalt utmattad av att se den. Och då väntade jag mig ändå en dålig film. Visst, det var uppenbart meningen från början att göra en lite dålig och super cheesy film men den här är inte bra alls. De försökte inte ens förklara saker. Och hela grejen med hajar som simmar på gatorna så att bara fenorna syns samtidigt som folk springer där och blir knappt torra om skorna... eller kör med bilen och hajarna simmar under bilen. Jag har aldrig gillat filmer där de medvetet gör dem så dåliga de bara kan. Det var lite charmigt med klassiska lågbudget filmer som Evil Dead där det inte var riktigt meningen och blev så pga dåligt med tid och pengar men när man medvetet gör en film ologisk och dålig så blir allt bara skräp. Och filmen var inte ens rolig. Ingen humor eller så. Allt "roliga" gick ut på att man skulle skratta åt hur dålig filmen var samt lite dåliga hajskämt och usla one-liners.
Jag är oftast förlåtande med filmer, vilket de flesta som brukar lära mina omdömmen vet, men det här var bara uselt och utan någon godtaglig ursäkt för att vara usel.
Hade de bara försökt göra filmen bra, försökt få scenerna att stämma med varandra, så hade det här varit en väldigt underhållande cheesy film men det här är bara pinsamt uselt. Att filmen sedan annars har nästan OK specialeffekter (fast tornadon var verkligen dåligt gjord) och bra skådespelare som desperat försöker spela bra (men som förutom en eller två totalt misslyckas med att får något djup alls) hjälper inte.
Så vad ska man skylla på? Manusförfattaren eller regisören? Tja, manusförfattaren skriver bara manuset så hur det sedan ser ut är inte hans grej men han kunde ha skrivit in lite humor i filmen för att göra den mer komisk för den var aldeles för seriös samtidigt som den var cheesy som bara den. Och regisören kunde iallafall ha försökt göra bra scener av ett troligen omöjligt manus att arbeta med och sattsat mindre på att den digitala biten ska lösa allt. Hela filmen är från början till slut en ända stor ologisk dålig soppa. Filmer som Sand Sharks driver ju iallafall med sig själva och försöker vara roliga och dåliga utan att göras dåligt men det här är bara dåligt.
 
En film jag verkligen inte kan rekomendera någon såvidar ni inte gillar filmer som är medvetet usla och vill gråta över hur dåligt det är.
 
Betyg: Usel

[Garm]

@XC: Ajdå, det var ju inget kul att Cleopatra inte var bra. Den är ju lite speciell måste jag säga. Själv har jag inte sett den på ett bra tag, men minns att jag gillade den. Men det kan ju också ha ändrats sedan dess. Undrar hur jag skulle uppfatta speltiden idag. Tror jag skulle ha svårt för att ens se filmen om jag ska vara ärlig.

 

 

@Crusader: Härlig sågning! Den där filmen har det talats mycket om den senaste tiden. Så lite nyfiken blir man på att se den själv. Och filmen verkar ju vara riktigt underhållande utifrån din sågning. Kanske inte riktigt vad du hade tänkt dig eftersom du inte rekommenderar den.

Edited by Garm, 10 August 2013 - 00:51.

[XC]

@Garm: det kan ju vara så att jag helt enkelt inte är upplagd för den typen av film. Men skall jag vara ärlig så lär vi aldrig få reda på vilket - har svårt att se att jag någonsin kommer se om den här.

 

*

 

Sharknado (2013)
Det hade varit mer logiskt med en film där det regnar så kraftigt att hajar simmar i regnet, än den här filmen.
Betyg: Usel

Tack Cruz, den fniss attacken behövde jag.

 

Det mest underliga med den här filmen är att jag tror det är den enda av Syfy Originalen som jag tror jag läst om i de större tidningarna här hemma. Både AB och DN skrev om filmen [Nyhetsportalen.se], som f.ö. kommer få en uppföljare: Sharknado: Jaws of Destruction (tror jag det var den skulle heta).

[XC]

Trolljägaren / Trolljegeren (2010) [NO]
I KORTHET: en grupp studenter ger sig ut på skoluppgift att bevaka en serie björnrov i byn. Väl på plats grumsar björnjägarna över den mystiske "Hans" som dyker upp överallt...
DET BRA: Den bjuder kanske inte på så mycket nytt vad gäller det grundläggande berättandet utan styrkan i storyn ligger just att det är här, och med våra sagor. Det är skådespelare av blandad kompott med som ger en genomgående stabil insats. Och det är med bravur Jespersen levererar vissa repliker helt seriöst. Men det innebär givetvis inte att filmen inte är rolig - den bjuder på flera välavvägda fniss utan att det blir fånigt eller löjligt. Cinema Vérité är inte ett format som direkt skriker "skyhög budget" men man har använt sina pengar väl och special effekterna är riktigt snygga och trollen mer eller mindre övertygande.
DET DÅLIGA: I början är man jagar Trasselsudden^[1], upptäcker kamerakillen nattfilmningsläget men fortsätter filma till större delen utan; ett beslut som är aningen ologiskt och magstarkt. Jag hade också gärna velat höra hur man förklarade att man behövde en ny kameraman (-kvinna) förutom ny kamera. Dödsfall brukar kunna åstadkomma en viss turbulens, utom här. Annars är det väl kanske det där med 'kristet blod' som är filmens riktigt svaga punkt, den detaljen har jag svårt att ta till mig.
SOM HELHET: Helt klart en trevlig film som tar till vara på vår nordiska folktro, snyggt producerad är den också med små homage till kända sagor infällda. Kanske kan man vara mer än lovligt nyfiken var man skaffar fram 2 liter kristet blod från, men lite mysterium måste väl lämnas för fantasin också?
PS: SVTs Kobra hade förra månaden ett inslag om troll och intresset Hollywood börjar visa för vår nordiska mytologi. Det finns uppe 3 dagar till, jag rekommenderar avsnittet starkt.

PPS: Därmed har jag klockat in på min 3e norska film den här månaden. Slå det ni.
[1]: Jaja. Trasselludd, navelludd eller nattsudd – orkar inte googla upp rätt namn just nu.

Edited by XC, 10 August 2013 - 17:17.

[Garm]

Jag förstår dig. Har man väl tråcklat sig igenom Cleopatra en gång och haft en sådan upplevelse, då lär man inte göra om det i första taget. Men man kan samtidigt inte se om alla filmer, speciellt dom som man inte tycker är speciellt bra. Du har ju fått se filmen nu och det är ju huvudsaken.

 

Jag såg din kommentar om att se om Trolljägaren i ett annat inlägg och tänkte göra samma sak. Men du hann före ser jag. En film som, till skillnad från föregående film, tål att ses fler gånger. Jag skriver väl under på det du säger, och får se vad jag kan tillföra efter att ha sett om filmen. Det där med "kristet blod" minns jag från förra gången. Jag hade också svårt för det. Instämmer för övrigt i att avsnittet av Kobra var riktigt sevärt. Det borde fler se medans chansen finns.

 

Och bra jobbat där, med att se tre norska filmer nästan efter varandra. Så varför inte höja ribban och se några till? Hihi.

[Garm]

The War of the Worlds (1952)

 

Ett riktigt sömnpiller. Vad jag kan minnas så har jag nog inte sett den här filmen tidigare. Faktum är att jag nog bara har sett Spielbergs version från 2005 när jag tänker efter. Jag har även fått för mig att den här filmen inte är speciellt trogen Wells originaltext. Den här filmen lider väl lite av att vara gjord på 1950-talet då det mesta som man kunde störa sig på i den tidens film även finns representerat här. Det jag ogillar mest av allt är det typiska kvinnoporträttet, där filmens enda kvinnliga karaktär, Sylivia, inte är annat än ett kuttersmycke. Istället för att göra något intressant, så serverar hon männen kaffe, lagar man åt kärleksintresset efter att han har bett om det, skriker hysteriskt och slänger sig i hans armar när något är otäckt, och så vidare. Inte speciellt intressant med andra ord. Och männen är så macho att man önskar att alla ska stryka med innan filmen är slut. Filmens specialeffekter är väl en av filmen behållning. Dom är kanske inte perfekta, men dom är avgjort välgjorda för den här tidens filmer. Men det räcker så klart inte för att göra den här filmen bra.

[XC]

Bait (2012) [AU/SG] ¤Omdöme dedicerat till Crusader.
I KORTHET: Josh och hans ex-flickvän Tina ingår i en stor grupp livrädda människor som blir fångade i ett snabbköp efter att en mäktig tsunami dragit in över den lilla staden. Josh är den förste som inser att vattnet döljer något skräckinjagande och omänskligt. Deras överlevnad är helt beroende av viljan att samarbeta - men är det möjligt? Allt eftersom får förnuftet stiga åt sidan till förmån för fruktan och Josh börjar undra vad som skrämmer honom mest - varelserna nedanför eller människorna vid hans sida?^[1]
DET BRA: Hajskräck har väl aldrig riktigt blivit lika bra som i Hajen från 1975 - en film serie jag och min kusin var riktigt besatta av en sommar på nittiotalet. Men här överraskar man med en välskriven och tight liten story som bjuder på en del spartanskt spännande scener. Mycket av filmen bärs upp av duktiga skådespelare och att det utspelar sig på en begränsad yta (vilket bidrar till den klaustrofobiska stämningen). Man lyckas få till en stämning mellan karaktärerna där man sneglar lite på varann för att sedan växa sig till en ömsesidig överlevnadsinstinkt.
DET DÅLIGA: Jag är all in för att fälla in ett litet homage till hajen i början av filmen genom livräddaren som dödas av en haj. Rly. Men f.ö. så bidrar inte Josh/Tina-intrigen till något vettigt. Filmen tjänar inte heller mycket på "den trasiga människan som möter sina rädslor".
SOM HELHET: »En mycket bra och spännande katastrof/haj film. Klart en av de bättre. Bra skådespelare, CGI och specialeffekter. En film jag klart kan rekomendera alla som gillar hajfilmer.« - Crusader i Senast Sedda Film #6; amen.
PS: Den här filmen spelade bara in futtiga $775k i hemlandet Australien men får en uppföljare ändå då den vart en succé utomlands och cashade in $20M bara i kina.
[1]: Lånad synopsis, moddad en aning för att passa in på sammanhanget. Guldstjärna till den som listar ut vilken film den är lånad från.

Edited by XC, 13 August 2013 - 16:25.

[Garm]

DET BRA: Hajskräck har väl aldrig riktigt blivit lika bra som i Hajen från 1975 - en film serie jag och min kusin var riktigt besatta av en sommar på nittiotalet.

Sant. Den filmen är i en klass för sig. Jag gillar den skarpt och det är en av få filmen som i vissa scener skrämde skiten ur mig när jag såg den som ung. Uppföljarna minns jag knappt, men egentligen är det dags att se om samtliga vid något tillfälle. Om inte annat originalet för att den är så bra. Fortfarande, det är jag övertygad om.

 

Men här överraskar man med en välskriven och tight liten story som bjuder på en del spartanskt spännande scener. Mycket av filmen bärs upp av duktiga skådespelare och att det utspelar sig på en begränsad yta (vilket bidrar till den klaustrofobiska stämningen). Man lyckas få till en stämning mellan karaktärerna där man sneglar lite på varann för att sedan växa sig till en ömsesidig överlevnadsinstinkt.

Det är påtagligt likt filmen The Reef (2010) som jag tyckte var väldigt bra. Och jag kan varmt rekommendera den till dig för jag tror att du skulle gilla den. Även den filmen är från Australien. Dessutom är den lite löst baserad på verkliga händelser.

 

[1]: Lånad synopsis, moddad en aning för att passa in på sammanhanget. Guldstjärna till den som listar ut vilken film den är lånad från.

Jag tycker att den beskrivningen även passar bra in på filmen The Mist (2007).

Bait är för övrigt en film som numera finns på min lista över sådant som jag vill se.

[Crusader]

Bait (2012) [AU/SG] ¤Omdöme dedicerat till Crusader.

Aww, tack!   Vad kul att du tyckte om den.

 

Ang. var synopsisen är tagen från så gissar jag också The Mist. Fast jag kan inte minnas någon dimma i Bait.

 

 

DET BRA: Hajskräck har väl aldrig riktigt blivit lika bra som i Hajen från 1975 - en film serie jag och min kusin var riktigt besatta av en sommar på nittiotalet.

Sant. Den filmen är i en klass för sig. Jag gillar den skarpt och det är en av få filmen som i vissa scener skrämde skiten ur mig när jag såg den som ung. Uppföljarna minns jag knappt, men egentligen är det dags att se om samtliga vid något tillfälle. Om inte annat originalet för att den är så bra. Fortfarande, det är jag övertygad om.

 

Jag har själv varit grymt sugen på att se om Hajen-filmerna så om intresset finns för en liten filmfest så hänger jag gärna på. Alltid roligare att diskutera filmer som alla samtidigt har sett.

Edited by Crusader, 12 August 2013 - 23:26.