Utomjordingar – som kanske finns
Forskare om hur rymdvarelser skulle kunna se ut
Från syradrypande Alienmonster till gulliga ET.
Hittills har science fictionförfattarna och Hollywoods filmskapare haft monopol på Utomjordingen.
Nu utmanas bilden - av forskarna.
Det dinosaurieliknande rovdjuret "Klunksvinet" (Gulphog), den växtliknande "Stingfjädern" (Stinger fan) och det flygande sjöodjuret "Himlavalen" (Skywhale).
Det är några av de varelser som besökarna kommer att möta på en utställning som ger forskarnas bild av hur rymdvarelser faktiskt skulle kunna se ut.
"The science of aliens" är namnet på utställningen, som öppnar den 14 oktober på Science museum i London.
En grupp forskare, bland andra paleotologen Simon Conway Morris vid universitetet i Cambridge, har tittat på förutsättningarna på två olika planeter, och utformat modeller för vilka livsformer det skulle kunna ge upphov till.
I beräkningarna har man tagit hänsyn till planeternas gravitationsförhållanden, atmosfäriska förutsättningar, kemi och biologi.
Två olika planeter
- Problemet är att de (rymdvarelserna) är så avlägsna att vi inte kan upptäcka dem. Men det bör inte stoppa oss från att spekulera i hur dessa världar och varelserna skulle kunna se ut. Och det är vad vi gjort, säger Stephen Foulger, utställningens intendent, till brittiska Daily Telegraph.
Som utgångspunkt har man tagit planeten Aurella respektive Blue Star, två planeter med vitt skilda förhållanden för liv.
Aurella ligger i ett solsystem vars stjärna är svalare än vår sol, en så kallad röd dvärgstjärna. Den ligger låst i sin rotationsbana - så att den ena sidan konstant är vänd mot stärnan, medan den andra alltid är vänd utåt.
På Aurella existerar inga årstider eller dygnscykler.
Här håller Klunksvinet till, med sina kraftiga benmuskler, långa halsar och små huvuden.
Aurella är också hemvist åt "Stingfjädern", ett djur av kött och blod som använder sina blomliknande tentakler för att absorbera solljus.
Blue Moon är en planet av Jupiters storlek, med en atmosfär så tät att även stora djur kan flyga. Där bor "Himlavalen" som tar sig fram genom träd som är 2 700 meter höga.
Dess enda naturliga fiende är ett örnliknade rovdjur.
Forskarna bakom utställningen säger till Daily Telegraph att varelserna kanske kan verka konstiga, men faktiskt bara är en konsekvens av det naturliga urvalet, samma process som ligger till grund för utvecklingen på jorden.
Konceptet inte nytt
Lars Werdelin, paleontolog på Naturhistoriska riksmuséet, säger att konceptet egentligen inte är så nytt, även om utställningen nog är den första i sitt slag.
- Det finns en koppling mellan paleontologi och astrobiologi. Man använder sig av samma metoder för att upptäcka organiskt liv, säger han.
-Vi har ju kommit så långt att vi faktiskt känner till så pass mycket om planetfysik att det går att göra beräkningar utifrån ett visst spektrum av möjligheter. Även om det mest är en sorts kvalificerade gissningar.
- Hittills har ju utomjordingar mest förekommit inom science-fictionlitteraturen, så det här är väl ett sätt att föra ner det på en mer vetenskaplig nivå.
- Den mångfald som finns på jorden i dag är ju bara ett urval av den mångfald som fanns en gång i tiden, säger Lars Werdelin.
Länk till utställningen.
