18 replies to this topic

[Ned Flandiddelianders]

Man hör ofta om "mästerregissören" eller andra geniförklarade filmskapare. Men vad är det egentligen som geniförklarar dem? Det finns gamla klyschor som säger att gränsen mellan geni och galenskap är hårfin, och möjligtvis där börjar jag förstå vad som krävs för att tituleras ett geni.

Men ett geni är väl i slutändan ändå en människa som jobbar oerhört hårt med sin grej, och har en stor dos talang och färdigheter för just sitt projekt. Utan att för den delen fått en gudomlig eller övernaturlig gåva...

Av de regissörer jag skulle vilja geniförklara är först och främst David Lynch, som gång på gång trollbinder tittarna vid en helt egen värld, en genomsyrande mystik och en känsla om att något större alltid ligger bakom händelserna i hans filmer.

Även Lars von Trier håller jag oerhört högt, och möjligen Kubrick. Ridley Scott och Francis Ford Coppola hade det på 70-talet, men vem är jag att geniförklara någon?

Vad säger ni om saken? Vilka filmregissörer håller ni högst?

[Kermit]

Kubrick och Lynch, egensinniga visionärer som har gjort de filmer jag brukar betrakta som mina favoriter. Ridley Scott har några meriter på sin lista, som Blade Runner, men han har legat av sig lite, är åtminstone inte lika spännande.

George Lucas, en fantastisk visionär, med kanske lite sämre regiegenskaper. Steven Spielberg, inom sitt område/sin genre, en absolut mästare på sitt "hantverke".

Men för mig står Stanley Kubrick väldigt högt upp. Säregen stil på filmerna, en vision han höll fast vid, på det viset att man definitivt kan skilja en Kubrick-film från mängden. Enbart den långa scenen i början av the Shining, där kameran följer bilen till sin destination är underbart vacker att skåda, för att ta ett exempel på "storheten".

[Robert Jonsson]

Vad säger ni om saken? Vilka filmregissörer håller ni högst?

Just geniförklaringar och mästerregissörer är ju beroende på vem man ställer frågan till. Inom filmvetenskapen så är det ju främst auteurerna som är de högst hyllade, men även senare personer har kommit att knytas an som mästerregissörer t.ex. Kubrick. Mycket av det här kommer från en teknisk kvalité som det bedöms på. För mer intresserade personer rekomenderar jag Film Art - an Introduction (för insikt i vad som är teknisk kvalité) och Film History för en mer djup igång på regissörer, auteurer och vad som knyter dem samman med ovanstående. Båda böckerna är skrivna av David Bordwell och Kristin Thompson och är grundläggande för många filmvetenskapliga utbildningar.

Med det sagt, så är en mästerregissör för mig något helt annat. En mästerregissör är en person som får mig att ryckas med i filmen och det betyder inte att den måste vara kvalitétsmässigt bra. Ofta är det tvärtom faktiskt. Jag har svårt för de pretton som för filmtekniskt skickliga filmer. De får mig inte att känna filmen - den distanserar mig, Därför har jag svårt att se t.ex. Kubrick som ett geni, för även om han gör ett skickligt hantverk så är det inte vad som film handlar om för mig. En film ska jag inte se - den skall få mig att uppleva den istället. Därför dras jag istället till "fulkultur" som det brukar kallas - och antagligen också varför min filmfavoritgenrer är skräckfilmer. Jag ser inte dem, jag upplever dem istället.

Ett exempel på en filmregissör som jag håller bland de högsta är den ultimata hackoffret bland regissörer. Och jag håller helt med i dem då man ifråga ser till kvalitétsmässigt hantverk. Men han får mig i alla fall att uppleva filmerna istället för att bli distanserad. Vem jag talar om? Ultimata popcornsskräckactionregissören Paul W.S. Anderson.

Om jag däremot skall se till kvalitétsmässigt bra regissörer får jag faktiskt komma dragande med en gammal stöt (Bergman) och en ny stöt (Quentin Tarantino), som båda bygger upp sina filmer på ett sätt som onekligen har det som kan betecknas som filmtekniskt kunnande.

[Kermit]

Då är det ju en fråga om tycke och smak vilka filmer som helt enkelt engagerar en. T. ex drog Barry Lyndon och Eyes wide shut in mig ganska så rejält. Många av Steven Spielbergs filmer har gjort det och åtminstone fyra av sex Star Wars-filmer. Det är exempel på regissörer och filmer som får mig att uppleva saker, till skillnad från Paul WS Anderson, där jag verkligen blir distanserad direkt. Köper ingenting av vad som sker i de filmerna, utan sitter mest och ogillar hur han har valt att visa det.

[Robert Jonsson]

Absolut, vilket var en av mina poänger också. Jag säger verkligen inte att Anderson är en bra regisssör. Jag säger jag tycker att han är bra för han får mig indragna i filmen. Många går igång på filmtekniskt kunnande (som t.ex. Kubrick är väldigt bra på) och då stämmer ju smaken överrens med det. Så det som drar in mig i Andersons filmer är t.ex. troligt många andra som blir distanserade över, precis som för dig Grodan.

Det ena är inte mer rätt än det andra om vi talar om smak, vilket jag tolkade frågan "Vilka filmregissörer håller ni högst?" som.

[Hofling]

Uwe Boll är en jävligt het regissör

Edited by Hofling, 22 July 2006 - 14:47.

[Robert Jonsson]

Folk säger det... Not.

De jag har hört sett något av Uwe Boll säger att Anderson framstår som Bergman Själv har jag inte sett något av hans filmer ås jag kan inte kommentera det. Men efter att hört han sälja BloodRayne i en intervju kan man ju vara skeptiskt (vad han i korta ord sa var att skälet man skulle se den var för att Kristanna Loken blev "banged hard" för att säga det snällt... Om man vill ha sådant tycker jag ju att det finns andra filmer som bättre passar för det syftet )

[Hofling]

Hans filmatisering av spelet House of the Dead var ju... bra.

[Robban]

Geniförklarade regissörer är en svår fråga. Det är beror nog på vem man frågar. Frågar man mig men skulle jag nämna Kubrick, Lynch och Spielberg givetvis. Lucas också eftersom han har fantastiska visioner även om manus varierar i kvalitet. Ett annat geni som verkligen fötts med den där gåvan att skriva bra dialog och ha en alldeles speciell stil på filmerna är ju Quentin Tarantino, jag håller nog honom högst som favoritregissör. Bergman måste man ju givetvis nämna också men jag har inte sett så värst mycket av honom I'm afraid. Andra visionärer som jag skulle vilja kalla genier är också Bryan Singer, David Fincher och Coppolla. Just det, också Jean-Pierre Jeunet, vars filmer är så snyggt filmade med mycket speciella färger. Mycket användande av rött, grönt och brunt. Härligt!

Edited by Robban, 22 July 2006 - 15:49.

[Kermit]

Sam Raimi! Sam Raimi!!

[Marie Morot]

Akira Kurosawa, Ang Lee.

[Robert Jonsson]

Akiro Kursawa är inte förvånande nog en av de stora auteurerna enligt filmvetenskapen

[Ned Flandiddelianders]

Just det, också Jean-Pierre Jeunet, vars filmer är så snyggt filmade med mycket speciella färger. Mycket användande av rött, grönt och brunt. Härligt!

Dito, hur fasen kunde jag glömma honom!? En stor favorit, med ett alldeles eget bildspråk och fantastiska historier.
Angående färger... skulle vilja se en film i White Stripes färger, dvs mina favoritfärger svart, rött och vitt, oerhört läcker färgkombination.

Kom också att tänka på Bergmans Viskningar och rop, a.k.a. den röda filmen. Fruktansvärt bra film, i allt från story, bild, skådespeleri till regi! Bergman är en favorit också för mig, men jag gillar långtifrån allt han gjort.

Edited by Ned Flandiddelianders, 22 July 2006 - 17:24.

[Kizmiaz]

Till listan av ovanstående får man väl tillägga Sergio Leone.
Här har vi filmer som tar sin tid utan att bli tråkiga för det.

[SavedByZero]

En film ska jag inte se - den skall få mig att uppleva den istället.

Huvudet på spiken där, då har regissören hittat rätt. Det är därför jag gillar dessa stämningsfilmer/regissörer som får mej att sjunka in i dessa. Har inget som helst emot "fulkultur" för det, tvärtom...
Därför vill jag nämna Andrej Tarkovskij. Solaris och Stalker är höjdare om man vill uppleva film

[Peak]

Mina två val (av de som inte verkar nämnts än), som båda tyvärr har blivit sämre på senare år: John Carpenter och Dario Argento.

Är allmänt allergisk mot sånt som "skall vara genialiskt" och tycker mest det är tråkigt. Därav min apati mot Bergman, Orson Welles med mera. Hitchcock är däremot helt ok (även om hans bästa film är Psycho).

[Mjolnir]

M. Night Shyamalan har ju sina anhängare som anser honom vara "nästa Hitchcock" men själv tycker jag att hans rullar är intetsägande pekoral som låtsas vara något helt annat.

[Robert Jonsson]

Huvudet på spiken där, då har regissören hittat rätt. Det är därför jag gillar dessa stämningsfilmer/regissörer som får mej att sjunka in i dessa.

Mm... Men se du, det där har ingenting att göra med hur "tekniskt bra" en film är. Det har med smak att göra, vilket är oerhört individuellt. Därför blir ofta filmar som man byggt enligt alla regler ändå floppar, trots att allt säger det borde bli en succé. Du kan ha världens bästa film, men ingen som ser den.

Så det är därför, om jag drar en parallell till den andra tråden, som 2001 inte är "bra" för mig. Den lyckas inte etablera någon upplevelse hos mig. Jag ser filmen istället, eftersom den för mig distanserar mig till förloppet.

Är allmänt allergisk mot sånt som "skall vara genialiskt" och tycker mest det är tråkigt.

Och jag håller egentligen med dig. Genialiskt antyder ofta ett filmtekniskt kunnande, men att masturbera i kunnande gör inte en bra film för mig. Jag blir också uttråkad och tycker filmen är dåligt. Men det är ju smaken som sagt

[Ned Flandiddelianders]

M. Night Shyamalan har ju sina anhängare som anser honom vara "nästa Hitchcock" men själv tycker jag att hans rullar är intetsägande pekoral som låtsas vara något helt annat.

Håller fullständigt med, denne överskattade regissör överträffar sig själv i dumhet för varje ny film.
Jag tyckte om hans Sjätte sinnet vid en första tittning, blev skeptisk med The unbreakable, skakade på huvudet åt Signs och skrattade åt den fåniga The village. Killen tar sig själv på allt för stort allvar.