32 replies to this topic

[Walker]

Många här på forumet och övriga världen känner starkt för Zombiefilmer. Även profesionella filmtyckare som Orvar Sävström och Göran Everdahl får något lyriskt i blicken när de pratar om tittlar innehållande "..of the dead" osv. Filmtidningarna gör stora uppslag om att äntligen kommer de italienska/spanska (eller vad det var?) splatter/zombie-klassikerna på DVD.

Själv skrattade som tonåring gott åt Braindead och uppskattade 28 dagar senare. Men efter det har jag inte lockats av zombie-splatter i videobutiken, trots ett stort utbutd.

Så kan någon förklara Zombie-gengrens storhet? Vad är det som fascinerar över alla dessa blodiga "dead-filmer"?

[Hofling]

Det är en väldigt bra fråga. Jag är ett fan av Zombie-gengren, helt klart, och jag älskar de gamla filmerna. Men jag kan inte riktigt förklara vad det är som facinerar mig med dem. Jag är nästan säker på att under den tid jag tar mig på att skriva detta inlägg så har Sentinel of Dreams redan postat ett utförligt svar

Men kanske är det en del av att zombie-filmer ofta innefattar att hela världen gått åt h-e? Jag har alltid gillat apokalyptiska filmer.
Jag älskar alltid hur man får följa de överlevande när de flyr från zombier, och springer ifrån dem samtidigt som de hela tiden kastar ett öga över axeln för att se så de inte är några bakom dem och sedan slutar med att springa rakt in en andra zombier. Att man aldrig kan komma undan, trots att de bara hasar sig fram (Detta är något jag inte gillade med RE3, för övrigt )

Det är i alla fall delar avdet jag älskar med zombiefilmer.

[Robert Jonsson]

Nä, det hade jag inte.

Jag kan bara tala för mig själv, men det finns två huvudrag. En del av charmen ligger givetvis i mängden som Hoffe talar om - en är inte farlig, men dem tar aldrig slut utan är ett malande hot som aldrig går att komma ifrån. Sedan är det ju förknippat med postapokalyptisksa världar vilket också är trevligt att uppleva.

För mig finns det även ett tertiärt område och det uppstår i en filmsvit, som ...of the Dead-filmerna och Resident Evil-filmerna. Nämligen evilutionen (pun intended ) hos zombierna och hur de blir något mer, någonting värre. Det är ett av skälen jag inte håller med Hoffe om RE3.

[Walker]

Postapokalyps, evolution och en permanent hotstämning. Hade väl hoppats på lite mer utförligare svar, men jag kan förstå att det är svårt att sätta orden på pränt.

Det här malande hotet med Zombier som ständigt jagar hjältarna, blir inte det lite tjatigt i längden...eller är det en del av charmen?!

[Peak]

Det beror ju lite på varifrån de kommer också.

Romeros fyrologi (femologi snart efter Diary, antar jag) är ju klassikerna. Innehåller mycket samhällskritik och Night... innebar väl starten för den moderna Zombien.

De italienska är rätt så annorlunda. Där kan man träffa på allt från Nazi-zombier till zombies som slåss mot hajar. Det mesta är skräp, även om även de är bra.

Sett några japanska Zombie-filmer också, vilka jag gillar.

Om du inte har gjort det så rekommenderar jag zombiepodcasten som finns på siten..

Det går väl inte att komma ifrån att sånt här är COOLT:

http://www.gorehoundinc.com/promo.html

[Walker]

Hur är de med Jaimaicanska Zombiefilmer då?! Så mycket vet jag i allafall att Zombier har sitt egentliga ursprung från woodo-kulturen. Eller är "Live n let die" det närmaste vi kan komma en film med vissa urvattnade men likväl karibiskt influerade zombie-inslag?

[Peak]

Det finns massvis med filmer om "riktiga" Zombies (Haiti, för övrigt, väl). Men då får man nog kika på lite tidigare filmer, som till exempel http://www.imdb.com/title/tt0023694/

[Walker]

Visst är det Haiti, blandade ihop öarna. Skummade visserligen bara igenom Wikipedia, men det verkar som massanfall av zombies inte verkar vara så vanligt förekommande i historien...men vad gör man inte inte för att få bra effekter i filmerna

Får väl lyssna igenom din podcast för att få lite mer övergripande info, när kommer nästa podcast föresten...eller är det projektet nedlagt?

[Peak]

Projektet är inte nerlagt, men ligger på is medan jag inte har nån "co-host"... Är det nån som vill snacka om nåt ämne är jag dock redo. Dock så lägger jag ner stället som podcasten ligger på nu, eftersom det kostar för mycket för vad det är värt (dock så behåller de de gamla, vilket är tacksamt).

[SwedishSuperhero]

Vet att jag kommer in lite sent i diskussionen, men jag vill bara dela med mig av varför jag gillar zombies. Jag kan inte föreställa mig något obehagligare än att bli en sådan. Även fast kroppen rör sig, så är den bara ett tomt skal, en skugga av ens forna jag. Vampyrer och varulvar har åtminstone kvar från de personer de var innan de blivit sired, men en zombie är bara ett lik som rör sig. Det kan liknas vid att drabbas av en åkomma som apati eller demens.
Och vem som helst kan bli en; ens granne, ens bästa kompis, till och med ens närmaste släktingar.

Och så är det ju det att de inte går att hejda. Visst kan man skjuta sönder skallen på dem så är det kirrat, men man kan inte vädja till dem eller försöka resonera med dem eftersom det inte finns något av dem att kommunicera med.

[Peak]

Bra zombiefilmer:

[Wylie Times]

För mig handlar det egentligen inte så mycket om zombies i sig. Dom bästa zombie filmerna är imo dom som egentligen inte handlar så mycket om zombies utan där människorna ställs i centrum. Vad händer med människor när dom blir isolerade i en värld där samhällets alla regler och värderingar sätts ur spel och allt ställs på sin spets. Vad är man villig att göra för att överleva och hur väl kan människor egentligen samarbeta i såna situationer? Hur förändras man? Zombierna finns där alltid som ett ständigt hot och en påminnelse om att vi lever i en ny värld där inget är som det var men främst handlar det om mänskliga relationer.

Romeros filmer, 28 dagar/veckor senare och serietidningen The Walking Dead är mycket bra exempel på det här.

[Hofling]

Peak.. länkade du kanske fel med den tredje filmen?
Den gav mig då verkligen inte något intryck av att vara en zombiefilm.

[Peak]

Haha. Njä, trailern gör väl inte det, men...



Tyvärr dubbad av nån idiotisk anledning..

[Cartman]

Lucio Fulci har gjort flera bra filmer. Jag gillar speciellt hans Zombie 2 som tråkigt nog har fått den något träiga titeln Zombie Flesh Eaters. Den startade mitt intresse för genren och efter det har det bara gått utför...

Jag tycker att det är rätt svårt att precisera exakta vad det är som gör filmerna bra. För mig är det helheten som räknas och i den är det rätt mycket som vägs in. När jag började se denna typ av film var jag en liten effektnörd (vilket jag till viss del fortfarande är) och det var mest dessa som var drivkraften. Något som sedan blev mer sekundärt och handling/karaktärer hamnade i fokus.

Men jag gillar om filmer inom denna genre har ett budskap. Extra bra blir det i t.ex. Land of the Dead av Romero. Där han väver in sin handling i en form av "Gated community" mentalitet.

Men för att återgå till Zombi 2. Det som gör just den filmen bram är sätter som dessa Zombies agerar på i olika situationer, hur dom mer eller mindre sprider sig som en löpeld och bara tar för sig och ödelägger allt som kommer i deras väg.

Men som sagt, jag gillar genren, men känner att jag inte kan precisera mig bättre än att det är helheten i dessa filmer som gör dom bra och att det är många aspekter som måste vävas in i detta.

Edit: typo

Edited by Cartman, 05 June 2010 - 15:34.

[Crusader]

Jag tror nog att SwedishSuperhero skrev rätt mycket vad jag känner ang. Zombies. De är så jäkla kusliga och speciellt när de hasar sig fram (jag är inte så galen i de springande).
Men jag tycker inte om alla Zombie filmnerna. Jag har t ex svårt för de tyska Zombie-komedierna med fjantig cartoon-humor. Jag föredrar de mer alvarliga kusliga filmerna.

Första Zombiefilmen jag såg var en jag såg när jag var liten. Jag har absolut ingen idé vad den hette (jag trodde det var Night of the Living Dead tills jag såg den) men den var i färg och började med att kemiskt avfall från någon kärnreaktor eller liknande hamnade i en kyrkogård och väcker de döda som sedan börjar invadera en stad. Jag minns att en av huvudrollerna var en man med en Shotgun (vilket startade min kärlek till det vapnet) som i en scen flydder, tillsammans med en tjej, upp för en trappa i ett våningshus medans Zombies sakta kom efter.
Minns inte riktigt säkert men jag tror att den slutade med att alla dog. Någon som vet vilken det kan vara? Kan det ha varit remaken av Night of the Living Dead?

[Walker]

Podcasten gav lite mer info om fenomenet. Romeros filmer låter klart sevärda, förstår att det sociala spelet kan vara rätt intressant under en sådan extrem situation. Men de momentet behöver väl inte nödvändigtvis Zombier för att vara intressant, skulle likaväl fungera med t ex en pest/ebola-pandemi, krig, naturkatastrofer osv.

Ska försöka hitta "Deadfilmerna" på nätet, men jag kommer knappast bli ett zombie-fan. De må vara skrämmande, men jag ser dom inte som några intressanta filmskurkar. Det går inte att i viss mån identifiera sig med dom, det går inte att förstå deras motiv. De saknar karisma och slagkraftiga repliker som t ex deras skräcksläkting vampyren och andra filmskurkar har. Men något sådant ska man kanske inte förvänta sig från gengren, så jag lämnar den ifred åt er konnässörer av Zombiefilmer.

För övrigt; hur gick det för den s.k Mr.Z i podcasten? Något hände när han öppnade dörren i slutet på sändningen...
Förstår att Peak har överlevt med hur gick det för Z...som jag förmodar är medlem här?!

Edited by Walker, 05 February 2008 - 15:15.

[Peak]

Nix, Mr. Z är inte medlem här... Han törs inte.

Ja, eller var... Han reinkarnerades som Mr. S i Tokusatsu-podcasten, för övrigt.

Night of the Living dead ligger här, för övrigt: http://www.archive.o...the_living_dead

[Cartman]

Jag skulle vilja se den här versionen av Night of the Living Dead. Dock har jag ingen lust att betala 99:- för det eftersom jag ogillar när man färglägger svart vita filmer.

Edit: typo

Edited by Cartman, 05 June 2010 - 15:30.

[Crusader]

Ska försöka hitta "Deadfilmerna" på nätet, men jag kommer knappast bli ett zombie-fan. De må vara skrämmande, men jag ser dom inte som några intressanta filmskurkar. Det går inte att i viss mån identifiera sig med dom, det går inte att förstå deras motiv. De saknar karisma och slagkraftiga repliker som t ex deras skräcksläkting vampyren och andra filmskurkar har. Men något sådant ska man kanske inte förvänta sig från gengren, så jag lämnar den ifred åt er konnässörer av Zombiefilmer.

Det är just det som är poängen. De går inte att prata med eller resonera med, har ingen intelligens och säger inget mer än jämrar sig. De är helt enkelt helt döda utan själ eller personligheter. Det är vad som gör dem så kusliga och speciella.

[Robert Jonsson]

Det här är inte ofta jag säger, men jag hålkler helt med Crusader i allt han säger i ovanstående inlägg.

[Walker]

Ska försöka hitta "Deadfilmerna" på nätet, men jag kommer knappast bli ett zombie-fan. De må vara skrämmande, men jag ser dom inte som några intressanta filmskurkar. Det går inte att i viss mån identifiera sig med dom, det går inte att förstå deras motiv. De saknar karisma och slagkraftiga repliker som t ex deras skräcksläkting vampyren och andra filmskurkar har. Men något sådant ska man kanske inte förvänta sig från gengren, så jag lämnar den ifred åt er konnässörer av Zombiefilmer.

Det är just det som är poängen. De går inte att prata med eller resonera med, har ingen intelligens och säger inget mer än jämrar sig. De är helt enkelt helt döda utan själ eller personligheter. Det är vad som gör dem så kusliga och speciella.

Jag förstår att det speciella ligger i detta, men inte min kopp te. Fast å andra sidan gillade jag 28 dagar senare..men den var visst inte en zombiefilm enligt skaparna

Man ska inte jämföra äpplen och päron men av nyfikenhet..

..är det någon av er hardcore-fans som faktiskt föredrar dessa zombie- filmskurkar framför den klassiska karismatiska skurken t ex Dr Lecter, Sheriffen i Nottingham för gripa några ur luften?

Edited by Walker, 05 February 2008 - 19:32.

[Robert Jonsson]

Strunta i vad de säger - det är zombier i syfte och mening, även om det kanske inte "biologiskt" är så. Jag har haft en diskussion med Hoffe om just det här. Det är en sak, även om man kallar det för något annat.

Och ja, jag föredrar dem framför de exempel du anger och, framför allt, den tråkiga romantiserade versionen av en vampyr.

[SwedishSuperhero]

Jag ser inte zombies som skurkar, eftersom de inte kan rå för vad de gör. De lider av en sjukdom som gör dem till hjärndöda varelser som gör att de drivs av en överdimensionerad instinkt att äta. Därmed inte sagt att det finns skurkar. Se bara Day of The Dead och 28 Dagar Senare, där finns det riktigt otrevliga människor som man inte tycker alltför synd om ifall de käkas upp av en levande död.

Edited by SwedishSuperhero, 06 February 2008 - 14:38.

[Fiskrens]

..är det någon av er hardcore-fans som faktiskt föredrar dessa zombie- filmskurkar framför den klassiska karismatiska skurken t ex Dr Lecter, Sheriffen i Nottingham för gripa några ur luften?

Bli lite som att jämföra äpplen och apelsiner tycker jag. Jag vill i alla fall inte behöva välja mellan dem.