1027 replies to this topic

[Cartman]

Absolut, jag har sett nästan alla filmer av Isao Takahata. Only Yesterday är en riktigt fin liten dramafilm. Rekommenderas!

[Wylie Times]

Southland Tales
Ja vad ska man säga? Det är som Richard Kelly grävt fram nåt han skrev i gymnasiet och som från början var 5 timmar långt sen klippt ner och klistrat ihop det till en till stora delar obegriplig smörja. (Vad tusan vill karln säga med den här filmen?) Han tar i så att huvudet håller på explodera med grandiosa scener och i stort sätt bara kändisar i alla roller. "Less is more" är läxan att lära från den här filmen.

Förhoppningsvis har Kelly fått allt storhetsvanisinne ur kroppen och kan återgå till att göra bra filmer. Han verkar iaf redan ha gått vidare med kommande The Box vilket känns skönt för annars är det ju vanligt att regissörer går under jorden i x antal år efter ett sånt här fiasko.
3/10

[Spidde]

@ Cartman. Jag har bara sett "Eldflugornas grav". Han har ju gjort en hel del filmer och jag är sugen på någon bra anime (var ett tag sen sist). Vilka fler filmer av honom kan du rekommendera? Sett någon annan bra anime på sistone som du rekommendera (gärna långfilmer)?

@Wylie. Håller fullständigt med om Southland Tales men enligt mig är den inte ens värd 3/10

[Cartman]

@Spidde: Av Isao Takahata kan jag rekommendera allt mer eller mindre men ska jag välja ut något som är extra bra så får det bli Pomo Poko. Sed ur ett Tvättbjörns-perspektiv. En underbart film om hur människor exploaterar jorden med nya hus, köpcentra och så vidare. En film som är välidgt rolig men även med ett mycket bra och fint budskap. Synopsis från IMDb säger rätt mycket tycker jag och är väldigt passande sätt att beskriva filmen på.

"A community of magical shapeshifting raccoons desperately struggle to prevent their forest home from being destroyed by urban development".

Sedan kan jag även varmt rekommendera Only Yesterday. En fin dramafilm om en receptionist levandes i city som beslutar sig för att åka hem till landsbyggden för att hälsa på familjen. Hon börjar fundera på meningen med livet och i flaschbacks får man se hennes äventyr i livet från barn till där hon är idag. Den får en att själv tänka till hur ens eget liv har formats av både bra och mindre bra beslut. Väldigt vacker och ett lugnt och nästan meditativt tempo.

Samt My Neighbors the Yamadas som handlar om den knasiga familjen Yamada och deras vardag med olika äventyr. Den är animerad med en väldigt speciell stil (som vattenfärger) vilket jag älskar och tycker förhöjer filmen avsevärt mycket.

===

Bland nya filmer kan jag rekommendera följande filmer: Piano no Mori (Piano Forest: The Perfect World of Kai). Jag har skrivit lite om den här i tråden tidigare. En väldigt fin film om en pojke som flyttar till en nya stad med ambitioner att bli en bättre pianist. Där träffar han nya vänner och ovänner. En speciell kille blir han bästa vän och berättar om ett magiskt piano i skogen. Där börjar ett väldigt vackert och fint äventyr. En massa vacker klassiska musik utlovas som passar perfekt i filmen. Filmen finns t.ex. att se via crunchyroll.

5 Centimeters per Second. Ett gäng olika kortfilmer som länkas samman. Regisserad av Makoto Shinkai. Hans som började sin karriär med att göra kortfilmen Voices of a Distant Star på sin Mac, för att sedan bli riktigt stor och uppskattad för sina historier om människors livsöden. Rekommenderar även kortfilmen Voices of a Distant Star samt hans långfilm The Place Promised in Our Early Days.

Appleseed: Ex Machina. Uppföljare till 2004 års nytolkning av Masamune Shirow's klassiska manga. Precis som 2004 års film är det CGI animerat men jäkligt snyggt. Bra soundtrack. Jag gillar inte den musiken i vanliga fall men den passar bra till filmen. Intressant handling men man kanske får ut mer av Appleseed: Ex Machina om man först ser Appleseed från 2004. Jag har skrivit lite om Appleseed: Ex Machina tidigare här i tråden.

===

Sådär, det var några bra förslag från mig. Hoppas att du finner något av det bra.

Edited by Cartman, 04 April 2008 - 11:01.

[Wylie Times]

@Wylie. Håller fullständigt med om Southland Tales men enligt mig är den inte ens värd 3/10

Jag kände att jag måste ge lite props för att han faktiskt lyckas bra med det visuella. Inte för att jag skrev det men... jag gör det nu.

@Spidde: Av Isao Takahata kan jag rekommendera allt mer eller mindre men ska jag välja ut något som är extra bra så får det bli Pomo Poko. Sed ur ett Tvättbjörns-perspektiv. En underbart film om hur människor exploaterar jorden med nya hus, köpcentra och så vidare. En film som är välidgt rolig men även med ett mycket bra och fint budskap. Synopsis från IMDb säger rätt mycket tycker jag och är väldigt passande sätt att beskriva filmen på.

Jag har aldrig blivit speciellt sugen på att se den efter att ha sett trailern som brukar vara med på Studio Ghibli Collection utgåvorna. Men man kanske borde kolla upp den ändå.

Edited by Wylie Times, 04 April 2008 - 12:24.

[Cartman]

Ja, du ska inte döma en film utifrån en trailer IMO. En sådan säger ju egentligen ingeting om hurvida du kommer tycka att helheten är bra eller ej. Så ta en chansning och se filmen istället för att få en uppfattning.

[Wylie Times]

Jag tycker nog man kan avgöra ganska mycket från en trailer om det är en film som verkar intressant eller inte. Men det finns så klart bra och dåliga trailers som ger olika bra representationer av filmen.

[Cartman]

Hur kan man på allt från 1 minut till kanske 2 minuter och 30 sekunder avgöra om en film med en 2 timmar lång speltid är bra?

Personligen avgör jag gärna själv om filmen är bra eller dålig genom att se filmen och inte gå efter en trailer. Men alla har vi ju vårat eget tillvägagångssätt.

Edited by Cartman, 04 April 2008 - 13:50.

[Wylie Times]

Jag sa aldrig att man kan avgöra om en film är bra eller inte från en trailer utan om den verkar intressant eller inte och det går alldeles utmärkt på 1-2 minuter.

Edited by Wylie Times, 04 April 2008 - 14:23.

[Spidde]

Tack för alla tips Cartman

[Cartman]

Jag sa aldrig att man kan avgöra om en film är bra eller inte från en trailer utan om den verkar intressant eller inte och det går alldeles utmärkt på 1-2 minuter.

Nä det gjorde du ju visserligen inte. Fast bara för att du på 1-2 minuter kan avgöra om en film är intressant eller inte behöver ju inte betyda att du inte skulle tycka om filmen om du såg den. Kontentan av mitt inlägg är alltså att man ska se filmer även om en trailer inte väcker ens intresse.

Tack för alla tips Cartman

Det var så lite så. Hoppas att du hittar något guldkorn som du tycker om. Gör du det hoppas jag att du låter mig få veta det här i tråden.

[XC]

Hallowed Ground
När jag sprang över den här titeln så var det en sak och endast en sak som gjorde den intressant i mina ögon. Hudson Leick/ (aka "Callisto" i Xena). När jag slutligen fick tag på den så kastade jag mig över den formligen. Hudsons roll är inte en av de största, faktum är att hon dödas innan den första av de 3 halvtimmarna är slut , men jag är inte besviken över hennes prestation. Storyn då? Jag vet inte om den kan kallas originell men den funkar och bortsett från desillusionerade präster , sammansvurna (inavlade?) bybor och profetior uttalde med livets sista andetag så känns storyn inte allt för gammal. Skådespelarna är väl OK, men förutom Hudson (jag är lite partisk vad gäller henne ) så är det ingen som direkt imponerar. Det finns dock en del scener som jag faktiskt gillar. Sarahs dödscen och scenen då Liz och Sabrina liftar ut ur staden (helskönt citat) . Filmen är OK duger som underhållning men jag är rädd att den kanske inte når ända fram till målsnöret alla.

Edited by XC, 06 April 2008 - 19:27.

[Robert Jonsson]

Såg Säg att du älskar mig och den var inte lika bra som jag hoppades.
Såg Babylon 5 - The Lost Tales och den var inte lika bra som jag hoppades.

Jag har fler filmer att se men vet inte om jag vågar se dem...

[dukeofnewyork]

Cloverfield

JJ Abrams är den nya Spielberg. Och detta är hans Hajen. Trots en monumental ansamling klichéer, handhållen kamera, monster, en kärlekshistoria, militärer lyckas han leverera en timma och en kvart av underhållning. Det är ingen djuplodande film, lite eller ingenting förklaras det bara händer. Och allt som finns att göra är att fly. Det är ju lätt att dra paralleller till tidigare nämnda Spielbergs War of The Worlds, men där Spielberg förlorar sig i sentimentalitet och övertydlighet (alltid dessa sabla barn...) håller Abrams och hans team hårt i historien och formatet och låter publiken själva fylla i det som inte syns i kameran.

Historien är enkel, ja rent av banal, men samtidigt närmast primal så att jag gärna sväljer den. We got to go back... är en välanvänd klyscha men här funkar den. Fotot är snyggt och konsekvent, ett objektivt öga som samtidigt lyckas bli en berättare i sig. Det framkallar faktiskt ett lätt illamående ibland men intensiteten växlar, och det finns lugna skevenser, vilket behövs för att jag som publik ska kunna andas lite och ta in allt som händer. Skådespeleriet glänser inte direkt men är avskalat och adekvat. Inga karaktärer fäster riktigt men det gör inte så mycket då kameran, som faktiskt bli närmast en karaktär i sig, blir den jag identifierar sig med. Jag kunde varit den som höll i kameran, eller om jag var med är det här vad jag skulle se. En point-of-view som klart funkar.

Så i korthet, en liten karamell från JJ Abrams och hasn team som levererar underhållning, spänning och gör det med den äran. Han lyckas undvika fallgroparna och skapa en intressant film utifrån B-filmens alla klichéer, med ett fräscht grepp som faktiskt funkar. Klart sevärd.

Plus: Kameran, den klart bästa karaktären, och filmens förmenta enkelhet. Och specialeffekterna.
Minus: Lite platt skådespeleri, manuset är väldigt tunnt och ibland spricker det nästan. Men bara nästan.

Edited by dukeofnewyork, 07 April 2008 - 09:21.

[Spidde]

Var på bio och ikväll och såg Scorses Rolling Stones film. Helt OK, om man gillar stones vill säga. Kommentar från filmtipset:

Det här är långt ifrån lika bra som Scorseses andra konsertfilm, The Last Waltz med The Band. Men Scorsese är alltid Scorsese och Stones är alltid Stones. Det är en otroligt snygg konsertfilm och jag imponeras av att dessa gamla gubbar orkar rocka så jävla hårt som de faktiskt gör. Särskilt Mick Jagger studsar omkring på ett helt fantastiskt sätt, och det är svårt att hålla sig för skratt den första halvtimmen när Keith dyker upp i bild. Han ser helt enkelt jävligt lustig ut. Gästartisterna är hyfsade och bidrar med lite trevlig variation. Arkivmaterialet och de kortare intervjusnuttarna är också kul att se. Däremot får jag aldrig några wow-känslor av själva musiken. Det är ingen höjdar-versioner av låtarna vi får här, och låtlistan är lite småtråkig. Men man är mest imponerad av att de orkar överhuvudtaget. Hela Clinton-grejen känns också lite fel. Kort och gott skulle man kunna säga att om du gillar Stones kommer du gilla den här filmen. Om du inte gillar Stones har du alltså inte mycket att hämta här.

Betyg: 6/10

Jag har sett några hyfsade filmer på sistone och några mindre bra. Jag orkar dock inte skriva något om alla filmer jag ser i den här tråden. Istället kan ni gå in och kolla min profil på filmtipset (länk i signaturen) och kolla under "kommenterade filmer". Om någon skulle ha lust med det vill säga...och det är väl väldigt tveksamt om någon faktiskt har?

[XC]

Stargate: The Ark of Truth (2008) (V)
Bygger vidare på den sista säsongen av Stargate SG-1 och det märks. Ligger helt i fas med serien och Ori-intrigen får äntligen ett riktigt slut. Det känns inte om ett dubbelavsnitt taget ur sista säsongen utan jag tycker det märks att man satsat på att göra film här. Skådespelarna gör vad de ska och faktum är de 50 åren som förflöt i sista avsnittet av SG1 märks på Teal'c. En bra film om man sett serien, men för StarGate novisen är den nog mer förvirrade än givande. Nu ser jag främst fram emot den andra filmen Continuum och se vad man hittar på för kul där.

[XC]

Gabriel
Har haft den liggandes ett tag. Kom mig äntligen för och se den. Synopsis. Mellan Himmel och Helvete finns staden Purgatory. Där samlas de själar som avväntar sin dom. Här utspelar sig en evig kamp mellan ljusets ärkeänglar och de som fallit till mörkret. Intressant story med en välkänt mytologi som förlaga. Lite förutsägar upplösning men det är väl bara naturligt i det här sammanhanget. Special Effekter som smälter samman med filmen - kanske ingen wow-känsla men man stör sig inte på dem heller. Ganska trevlig musik, även om den inte sticker ut. Inga direkt kända ansikten (iaf inte för mig). Kanke lite för lång (1:54) men jag kan inte peka ut någon del i historien som kändes direkt överflödig. -- OK.

[dukeofnewyork]

Day of The Dead (2008)

Oj oj oj.. vad var det här? Ja, inte var det en romeresque zombiefilm i varje fall. Snarare en action som tagit lite Resident Evil, lite 28-serien, ett uns Romero och blandat med en stor skopa klicheér. Stulna ideér ihopsatta med klichéer. Och det är ganska underhållande, en adekvat film både vad gäller foto, regi, skådespeleri och manus. Men inget mer. En stabil B-film, eller njae, snarare en C-film med stor budget.

Jag är lite kluven till filmen, som en remake av Day of The Dead är den en ren förolämpning mot originalet, som skräckfilm är den för actionorienterad (och oblodig), men om man bortser från detta är det en stabil genreprodukt.

För purister, liksom jag, bör det nämnas att det egentligen inte är en zombiefilm per se överhuvudtaget, inga döda reser sig, snarast är det en variant av 28-seriens rage-virus (men nu luftburet) som skapar antagonisterna. Men i den här filmen springer de inte bara, de klättrar även i taket.

En intressant sak är att Mena Suvari (i militärkläder!) spelar huvudrollen och lyckas lyfta filmen en aning. Men hon borde nog byta agent innan hon helt förlorar sig och sin karriär i sådana här filmer. Hon flankeras naturligtvis av en färgad skådespelare (Nick Cannon) som sig bör i genren.

Sammanfattningsvis, om du är ett verkligt Romerofan, undvik filmen. Vill du ha en lagom actionskräckis att fördriva tiden med, varsågod! Och inte minst, för aficiniadon finns det gott om referenser (stölder?) till andra genrefilmer som kan vara kul att hitta.

Plus: Mena Suvari, inte bara för att hon är snygg i militärkläder, utan för att hon faktiskt kan spela.
Minus: Noll, och jag menar verkligen noll stämning, i filmen. Och filmens totala ooriginalitet.

Se hellre: Resident Evil: Extinction (snyggare, bättre och blodigare).

Edited by dukeofnewyork, 08 April 2008 - 20:07.

[Robert Jonsson]

Såg Chronicles of Riddick igen - och den bröt trenden. Iofs. visste jag att den var bra så det var kanske fusk. I alla fall, Christina Cox...

Såg därefter Hot Fuzz. Den var faktiskt helt okej. Gillade den lätta humorn därinne och det var härligt befriande i slutet då Hömnden blir ljuv! Totalt orealistiskt, men härlig!

Såg xXx i dag, en film som alla jag hört uttala sig om filmen sagt att dne är rysligt kass. Jag fann den givetvis bra (för sin genren). Det är en helt okej actionfilm med sina kickar och dess flört med Bond är lyckad (och bättre än träliga och tråkiga Bod-filmerna i sig). Jag har upptäckt att Vin Diesel är en skådis som faktiskt får mig att vilja se en film. Kul med insikter!

[SwedishSuperhero]

Såg om Superman IV The Quest for Peace efter att den kom i brevlådan förra veckan. När man sett den nyligen och vet vad man har att vänta sig är det inte lika chockartat. Visst är specialeffekterna hemska och flera korkade saker händer, som att Stålis lagar Kina-muren med blicken, en vanlig människa andas i rymden och Lex Luthors brorson Lenny. Men bakom allt det hittade jag några tillstymmelser till en bra story och ett fint budskap. Även om det här är den sämsta Superman-filmen någonsin och Stålmannen förtjänar bättre så är det skönt att slippa hata den så mycket.

[Wylie Times]

Bottoms Up
Riktigt kass komedi med Jason Mewes och Paris Hilton i huvudrollerna. Inte så överaskande att det är dåligt med tanke på den senare. Jag ville se den mest för Mewes och Kevin Smith som har en liten roll. Mewes höll dessutom på att spela in filmen när Kev började skriva sin blogg (som senare blev boken My Boring-Ass Life som jag håller på läsa nu) Så det är kul på så sätt att ha sett filmen. Han nämner andra filmer i boken som man också blir sugen på att se t.ex. Oh, What a Lovely Tea Party (En nära tre timmar(!) lång dokumentärfilm om inspelningen av Jay and Silent Bob Strikes Back) som tyvärr aldrig släppts på DVD.

Hur som helst är filmen i övrigt inte mycket att skriva hem om. David Keith är rolig men inte så mycket mer. Mest som sagt av intresse om för View Askewniverse entusiaster.
2/10

Edited by Wylie Times, 08 April 2008 - 23:40.

[Crusader]

John Rambo
(Jag vet att namnet ändrades till bara Rambo men i filmen är titlen John Rambo)
Riktigt jäkla bra film. Garanterat en av de bästa Rambo-filmerna. Och det synns inte ett dugg på honom att han är gammal heller.
Och brutal, grym och hård... fy fasiken. Nog den grymmaste krigsskilldring jag sett.
Den drar sig en hel del från de gammla, mer PopCorn-aktiga, filmerna. Mycket alvarligare, grymmare. Det hemaskaste är ju att man vet att såna hemskheter existerar i världen på riktigt så man blkir berörd av hemskheterna mot civilbefolkningen.
De gammla Rambo-filmerna är rena Disney-matené i jämförelse med det här.
Mot slutet flippar filmen lite och blir lite för mycket men det hör till Rambo och såna scener behövs.
Enda jag igentligen saknar är musik då det var aldeles för lite i filmen. Men samtidigt var kanske filmen för alvarlig för det?
Underhållande men också brutalt alvarlig och grym.
9,5/10

[Wylie Times]

Broken Trail
Egentligen en miniserie på två delar men...whatever. Bra och stämningsfull Western. Påminner en del om Open Range och kanske ännu mer om Lonesome Dove. Inte bara för att båda har Robert Duvall i huvudrollen som boskapsfösare utan även tematiskt och stämningsmässigt. Både Duvall och Thomas Haden Church är riktigt bra.
7/10

[Crusader]

She's the Man
Väldigt rolig och bra. Amanda Bynes är rolig som alltid. Rätt kul också att de gick bort lite från steriotyper ibland också.
8,5/10

[Hofling]

Stargate: The Ark of Truth (2008) (V)
Bygger vidare på den sista säsongen av Stargate SG-1 och det märks. Ligger helt i fas med serien och Ori-intrigen får äntligen ett riktigt slut. Det känns inte om ett dubbelavsnitt taget ur sista säsongen utan jag tycker det märks att man satsat på att göra film här. Skådespelarna gör vad de ska och faktum är de 50 åren som förflöt i sista avsnittet av SG1 märks på Teal'c. En bra film om man sett serien, men för StarGate novisen är den nog mer förvirrade än givande. Nu ser jag främst fram emot den andra filmen Continuum och se vad man hittar på för kul där.

Har även jag sett den nu och även jag gillade den. Gillar hur de verkar ha dragit en fet parallell mellan Apophis ocn vad-hon-nu-hette(Ona?) i slutet, iom Adriana och Morgana Filmen var helt klart underhållande, och jag kan knappt bärga mig tills Continuum kommer