30 replies to this topic

[Piankhy]

Just nu går Hayao Miyazakis Ponyo på bio. Passa på att se den för hans filmer är alltid bra och originella.

http://en.wikipedia.org/wiki/Ponyo

[Synon]

Ja, den vill jag se! Men jag hoppar nog över bion då den endast går på Rigoletto 5 (Sthlm)...

[Cartman]

Funderar på att se den på bio. Men då blir det med svensk dubb, vilket iofs kanske fungerar bra. Är väl mest lusten och tiden som måste infinna sig. Annars ser jag den när den dyker upp på dvd.

[Synon]

Funderar på att se den på bio. Men då blir det med svensk dubb, vilket iofs kanske fungerar bra. Är väl mest lusten och tiden som måste infinna sig. Annars ser jag den när den dyker upp på dvd.

Uff, inte dubbad!

[Cartman]

-Nä, helst inte. Men det fungerar till animerade film. Är det enda chansen för att se Ponyo på bio och stödja det faktum att filmen får en biorelease så är det bara att överväga fördelar mot nackdelar. I mitt fall kan jag mycket väl göra ett undantag om jag har dett rätta suget och tiden.

[Synon]

Sett den på DVD idag:
Måste erkänna att den gjorde mig en aning besviken. Gillar annars hans filmer då han alltid lyckas få fram en magisk värld, med intressanta och söta karaktärer och en handling som berör. Här är det något som saknas. Den känns mer riktad mot barn och som om han har övergett den vuxna publiken. Blir alldeles för gulligt och enkelt. Inget som griper tag i en, t.o.m småtråkigt ibland.

Vissa element finns där som t ex Ponyos pappa och vatten-djuren. Den går ju helt klart att se, men tyvärr når den inte alls upp till samma nivå som t ex Spirited Away.

[Crusader]

Ponyo på klippan vid havet/Gake no ue no Ponyo

En pojke hittar en underlig fisk på stranden och där börjar ett stort äventyr.

Flippad men underhållande Animefilm.

6,5/10

Edited by Crusader, 23 February 2010 - 05:35.

[Cartman]

Det här är berättelsen om fiskflickan Ponyo, som blir förälskad i människopojken Sosuke, och om hur en femårig pojke lyckas uppfylla det allra vackraste av löften; att beskydda någon för all framtid.

Högst upp på klippan som störtar ner i havet bor Sosuke med sin mamma Lisa och sin pappa sjökaptenen. En dag när Sosuke och Lisa är ensamma i huset träffar Sosuke en liten guldfisk, eller är det verkligen en fisk? Guldfisken, som visar sig vara en fiskprinsessa, blir omedelbart förälskad i Sosuke och, efter att ha blivit återförd till havet av sin far Fujimoto, gör hon alltför att återvända till livet ovanför havsytan.

Med hjälp av Fujimotos magiska drycker lyckas Ponyo ta mänsklig form. Vad hon inte räknat med är att hon samtidigt skapar obalans i världen. Havet gör uppror, och på dess vågor springer hon till sin älskade Sosuke. Men ska Ponyo kunna fortsätta att leva sitt liv som människoflicka och ska havet dra sig tillbaka och balansen i naturen återställas igen? Allt är beroende av två unga individers kärlek till varandra.

Ponyo på klippan vid havet tar H.C Andersens berättelse om den lilla sjöjungfrun rakt in i ett nutida Japan, och berättar en saga om vänskap, kärlek och enorma äventyr.

En väldigt fint animerad film signerad Hayao Miyazaki. Just animeringen är något extra den här gången. Det känns som att hela filmen är gjord med vattenfärger, inte helt olikt den stil som Miyazakis vapendragare Isao Takahata använde sig av i filmen "My Neighbors the Yamadas".

Handlingen i sig är bra, men det märks ganska tydligt att filmen nog mer är riktad till den yngre publiken den här gången. Det är i alla fall känslan jag fick av att se den. Det där lilla extra som brukar återfinnas i dom flesta av Studio Ghiblis filmer saknas här. Det brukar oftast som i fallet med animerade filmer från t.ex. Disney eller Pixar, röra sig om att man har en bra avvägd blandning av handling och karaktärer som kan tilltala än stor målgrupp. Dock är, tack och lov, inte handlingen tillrättalagd och sockersöt som i många filmer av dom två andra nämnda filmbolagen. Det är ju en sak som japanerna och just Studio Ghibli är så bra på. Att låta individen tänka själv när dom ser på filmen, inte skriva svaret på näsan.

Dom japanska röstskådespelarna gör ett bra jobb.

En bra film som jag dock hade förväntat mig lite mer av. Men det gör inte så mycket då Hayao Miyazakis lägsta nivå är så pass hög.

BRA

[Synon]

Äntligen har du fått se den! Som du längtat "Men det gör inte så mycket då Hayao Miyazakis lägsta nivå är så pass hög", gillar din förlåtande mening

[Cartman]

Det var verkligen kul att få se filmen. Visst fick jag till det bra där? Yay!

Miyazaki är ju trots allt Miyazaki oavsett vad andra tycker och dessutom dröjer det ju nstan alltid lite extra innan vi får ta del av hans filmer. Nu var den inte fullt så bra som jag hade hoppats på, men jag hade det lite på känn redan innan. Det skulle vara trevligt om Miyazaki någon gång hittar tillbaka till den mer vuxna ton som han har i Princess Mononoke och även till viss del i Porco Rosso.

[Den Gröne Hämnaren]

Uff, inte dubbad!

Vill man se en animerad talfilm kommer man nog inte ifrån att den är dubbad. Men originaldubbningen är ju ofta den bästa, och den man föredrar att höra om man får.

Såg den här filmen i förrgår förresten. Mysig.

[Synon]

För min del är det ett måste med originaldubbningen, annars får det vara.

[XC]

Jag är tvärtom där, animerat är en av de få tillfällen då jag inte har något emot dubb. Speciellt med språk jag inte förstår så ser jag ingen vits med att vara puritian.


--
Edit: stavning

Edited by XC, 05 August 2010 - 07:12.

[Den Gröne Hämnaren]

Det beror främst på hur välgjord dubbningen är. Även om det oftast inte är så, lär det finnas fall där originalet är sämre, och då kan det ju tyckas onödigt att hålla fast vid det. Dessutom går man ju i så fall miste om de svenska favoritskådisar som stundom dyker upp. Att se Lejonkungen på engelska är väl helt okej, men avsaknaden av Peter Rangmar och Jan Rippe ger ju grava minuspoäng. Tarzan har jag inte sett, men den skulle jag också kunna tänka mig att se på svenska.

[Wylie Times]

Nu har jag äntligen sett den också. Den som väntar på nåt gott.. hm ja fel film att använda det på kanske. Det här var faktiskt bland Miyazaiks sämsta filmer tycker jag. Nu säger inte det så mycket eftersom han har en väldigt hög lägsta nivå men den här placerar sig i botten med Kiki. Helt klart är den främst riktad till barn men den saknar ändå charmen och värmen i storyn som Totoro har, för att jämföra med hans andra mest barnvänliga film. Eller visst är den charmig och det är orättvist att jämföra med Totoro där. Men storyn griper aldrig tag i mig. Kärlek mellan två femåringar? Visst är det lite gulligt men det tilltalar mig inte riktigt.

Däremot är filmen grymt snyggt gjord vilket man förstås förväntar sig också. Miyazaki gör mycket roliga saker med havet i hur det animeras och dom färger han använder. Speciellt inledningen är väldigt läcker. Han lyckas på något sätt förnya sig igen. Teman från tidigare filmer känns också igen. Miljöförstöring, trollkarlar och magiska varelser, stark flicka i huvudrollen.

Jag skulle dock också gärna vilja se Miyazaki återvända till en renodlad vuxenfilm. Nästa film blir väl iofs en uppföljare på Porco Rosso så det blir väl så också.

Edited by Wylie Times, 16 September 2010 - 02:37.

[XC]

Har sett den med nu.

Storymässigt så rasar den här ned till den lägre divisionen tillsammans med bland annat Min Granne Totoro. Miyazaki har (som tur är) en hög lägsta nivå - det räddar filmen. Missuppfatta mig, konceptet är bra och det finns delar i storyn som jag gillar skarpt, men tyvärr så funkar inte storyn som helhet. Visuellt och tekniskt så håller den däremot samma höga klass som resten av Miyazakis filmer - färgpaletten är densamma men färgerna känns fylligare. Karaktärerna har samma dynamik och charm som är lite utmärkande för Mys filmer. Lite för mycket plutt i nutt med 5 åringar, men sista delen med staden under vattnet gör filmen. #DDG #MZ

[Synon]

Härligt, XC! Visst körde du ett Miyasaki race tidigare? Vilken/vilka filmer har du kvar att se? Men gillade du inte söta Totoro?

[XC]

Japp, jag köpte två boxar med hans filmer - och såg dem mer eller mindre på raken. Vill minnas att jag fick skäll av dig och Wylie då därför att jag ansåg Kikis Expresservice vara bättre än Min Granne Totoro. Och "inte gilla" är ett starkt uttryck, storyn i MGT engagerade mig inte som de andra filmerna gör. Tror det var lite för mycket "vardagsdrama" i storyn för att verkligen få mig att fastna.

* Nausicaä of the Valley of the Wind, 1984 film
* Castle in the Sky, 1986 film
* My Neighbor Totoro, 1988 film
* Kiki's Delivery Service, 1989 film
* Porco Rosso, 1992 film
* Princess Mononoke, 1997 film
* Spirited Away, 2001 film
* Howl's Moving Castle, 2004 film
* Ponyo, 2008 film
* Whisper of the Heart, 1995 film: Screenwriter, storyboards, executive producer, sequence director

Är de jag sett. Och av de som står listade på Wikipedia så skall jag någon gång i framtiden iaf se:
# The Cat Returns, 2002

[Vicky]

Japp, jag köpte två boxar med hans filmer - och såg dem mer eller mindre på raken.

En bra regissör.

Har du någon favorit bland filmerna som du har sett?

[XC]

Flera, främst de fantasyinspirerade filmerna, tex Nausicaä, Levande Slottet och Monoloke. Men även Porco Rosso.

[Vicky]

Det är svårt att rangordna hans filmer. Jag tycker nog bäst om Nausicaä och Mononoke. En annan film som är en klassiker för mig är Mästerkatten i stövlar - mer info. Men den har Miyazaki inte regisserat utan han var huvudanimatör om jag minns rätt. Jag såg den filmen med Svensk dubb när jag växte upp.

[XC]

Mästerkatten i Stövlar har jag nog inte sett - känner iaf inte igen det där klippet.

Håller med att det är svårt att rangordna hans filmer.

[Vicky]

Mästerkatten är en gammal film och vad jag vet så har den på sin höjd funnits på VHS här.

[Wylie Times]

Väldigt svårt ranka hans filmer, men jag placerar iaf Ponyo längst ner med Kiki. Den var en besvikelse.

[Prue]

Cartman satta huvudet på spiken (ialla fall för min del)
Jag gillade den. Även om man kanske inte får den djupa känslan som med Princess Mononoke, Spirited Away,Howl's Moving Castle,ect.
Jag tycke den var lite mysig. Men som många sagt det känns som en annan nivå, kanske den barnvänliga sorten.
Själv fastnade men för denna värld som Ponyo filmen visade upp.
Färgerna,grafiken stuket kännes så vackert och på nått sätt annorlunda.
Men har dock inte sett så många av Miyasaki eller kanske borde som om dom.
Eftersom minnet är som det är , för en annan


Vicky : denna minns man lite.
Jag vet att man sett den som barn elelr ialla fall någon del.
Ljuva barndomsminnen dyker på då man tittade på klippet.
Hm inte visste jag att den var från 1962