Jag har varit en trogen läsare av serier publicerade av DC Comics sen jag var runt 4-5 år gammal. Då kunde jag ju inte läsa än men kollade på de häftiga bilderna tecknade av Jim Aparo, John Byrne och Neal Adams med flera(jag kunde säkert inte namnen på tecknarna men kände igen dem eftersom de tecknade mycket tuffare än de där serierna där Batman alltid hade ett smile i fejset och slogs mot rosa rymdvarelser). Batman var alltid min favorit, Batman var häftig, han var rik, han hade snygg bil, han var smart och han spöade upp alla elakingar. han och Stålmannen var och fortfarande är mina favoriter, sen gillade jag även den där killen med röd dräkt som rörde sig som en spindel, jag visste att han var inte från samma värld som Batman eller Superman, men han var rätt häftig han också. Runt den tiden så blev jag även kär för första gången. Även om Julie Newmar som spelade Catwoman i TV serien "Batman" var väldigt snygg så hade jag inte bryt mig om henne sådär jättemycket. Sen fick jag ett nummer av antingen Stålmannen eller Månadens Äventyr som hade ett Detective Comics nummer tecknat av Alan Davis och skriven av den talangfulle Mike W Barr. I den så var Batman Robin och Catwoman med(Batman pucklar på Jokern ordentligt i det nummret). Catwoman var det snyggaste jag nånsin sätt, och jag som brukade tycka att tjejer är äckliga
Patience Philips är en ung osäker kvinna som bor i en dator-renderad storstad i USA som verkar aldrig nämnas vid namn. Hon jobbar som nån form av grafisk designer för ett stort kosmetik-bolag. Hon är osäker, och mesig och folk kör med henne eftersom hon vågar inte säga ifrån. Hennes chefer är George Hedare (spelad med irriterande överspel av Lambert Wilson som spelade franska snuskgubben i Matrix Reloaded och Revolutions) och hans fru Laurel Hedare (spelad av Sharon Stone. Överspel där också). De är filmens badguys, ja, en sminkfirma är ju fanimej nästan lika spännande som när Lex Luthor vill skjuta raketer mot Metropolis eller när Jokern ska förgifta hela Gothams vatten med sitt Joker-gas...ja nästan. Patience har i allafall några vänner, Sally en mullig kvinna som verkar vara konstant kåt och en bög kille som är överdrivet bög. Bra att Hollywood inte använder sig av stereotyper. Filmens manliga Hunk är Polisen Tom Lone(Spelad av Benjamin Bratt som brukade spela polis på Law and Order). Patience Price ursprung görs så att hon ska lämna in nåt arbete innan deadline och dyker upp i sminkfabriken sent på kvällen. Hon ser av misstag att Hedares senaste smink gör att folk tappar nyllet om de använder det oregelbundet.Sen märker vakterna henne och hon blir dödad på ett rätt komiskt sätt. Om det var kul så är scenen där hon väcks till liv att ett gäng katter till och med roligare. En scen, "inspirerad" av Batman returns, det som är så kul är att en katt, som ska vara någon J*vla mystisk egyptisk katt är gjord helt i cgi i vissa scener, och den varierar i storlek i den här ressurection scenen. Sen händer det en massa onödigt tjafs som skulle klassas som spoilers. Men I allafal Patience vaknar i sin lägenhet nästa dag och mystiska dator-katten är kvar, hon kollar på dess halsband och det tillhör en tant vid namnet Ophelia, och om jag inte såg helt fel så bor Ophelia på "Elm Street". Under filmen så har Patience diverse möten med Ophelia (Frances Conroy) som är en galen gammal kärring som bor med en massa katter. I en scen som är en av de hemskaste så låter hon Patience lukta på kattmynta och hon blir alldeles upphetsad av det. Under filmens gång så berättar Crazy Catlady om att kvinnor får kraft av katter och något liknande nånsens.Jag minns inte riktigt, jag petade mig säkert i näsan just när det hände. I allafall så verkar det som Patience har nu två sidor av sig själv, den självsäkra Katten och den mesiga vanliga Patience. Ja , mer orkar jag inte berätta om handlingen. Det svider i kroppen när jag tänker på den.
Hur är filmen då? Den är väldigt dålig. Pitof verkar ha tillsammans med sina redigerare antingen gjort det här på fyllan eller med ögonbindel. Klippningen tillhör de sämsta jag sett på Hollywood produktioner på åratal. Klaus Badelts musik är ibland helt ok men förstörs när det vanliga R&B tjafset och Oompa-oompa Technot blandas in.Vad jag hört så klipptes även en stor del av handlingen bort eftersom det var så "tråkigt och korkat". "Catwomans" dräkt dyker upp från ingenstans, likaså hennes piska, i en scen så ringer Sharon Stone polisen och de dyker upp innom 2 sekunder eftersom det är klippt så kasst. Manuset i sig är i vissa avseenden patetiskt dåligt, karaktärerna är alla totalt ointressanta, man bryr sig inte ett smack.Handlingen är ungefär lika intressant som att kolla på BingoLotto utan att ens ha köpt en Lott. Halle Berry är medioker i rollen, inte i närheten av vad Michelle Pfeiffer presterade, Och Catwoman dräkten är ett dåligt skämt, Catwoman ska alltid vara sexig, inte se ut som en billig slampa, dräkten påminner mig on något jag en gång såg av misstag när jag var på Hotel i Tyskland och sappade bland kabelkanalerna.Något som dock kan sägas till skådespelarnas försvar är att med manuset och den regissören så är det nästan omöjligt att göra något vettigt, materialet är helt enkelt så kasst. Filmen innehåller inte heller en enda riktigt häftig actionscen. Halvkass CGI när "Catwoman" hoppar runt bland CGI byggnader. Inget imponerande. Har den här filmen något bra? Nja, fotografen Thierry Arbogast gör en hel del fina grejer, bra kameraarbete av honom, som dock förstörs en del av Pitofs usla klippning. "Catwoman" hade en budget på 100 miljoner dollar, WB spenderade 35 miljoner dollar på att Promota filmen. Den tog in 17 miljoner dollar första helgen. Det är väldigt svagt. Som tur är så har jag både "Constantine" och i naturligtvis "Batman Begins" och sen Superman filmen att se fram emot.Om jag inte hade det skulle jag troligtvis hamna på mentalanstalt efter ha sett den här filmen.
Herregud, Nu ska jag lägga mig.
Edited by super85, 08 December 2004 - 00:01.



