60 replies to this topic

[Fiskrens]

Nytt år och nya spelutmaningar att klara av och berätta om. Beskriv kort de spel ni klarat av under året och ge gärna en bedömning. Betygsättning är valfri, men alltid välkommet. Som med filmtråden är det bästa om det finns en egen tråd om spelet att posta recensioner i denna, men det är helt OK att lämna en blänkare här (med länk).

Sätt igång och spela!

[Robert Jonsson]

HANNAH MONTANA - THE MOVIE

Denna recension är dedikerad åt Rick Hunter.

Hannah Montana är ett globalt fenomen som Disney tjänat in stora pengar på (och Miley själv som spelar Hannah Montana som var en av de absolut mest rika av Hollywoods yngre skådespelare förra året). Att det kommer ett spel är inte särskilt oväntat. Du får i spelet ta rollen av Miley Stweart och hennes alter ego Hannah Montana, där du åker hem till din barndomsstad och tvingas rädda den från... Ja, vad? För oss som sett filmen är vi väldigt medvetna om varför men för de som inte sett det är det onekligen inte lätt att följa med. De slungas mest mellan punkt till punkt som binds samman med små minispel. Men även de som sett filmen undrar ibland vad som pågår för de har struntat och ändrat på mycket från filmen. Så mycket att det snarare skulle kunna benämnas som "inspirerat av" istället för "baserat på".

Det är ännu ett licensspel som infriar många fördomar. Direkt känns vissa av de mer vanliga negativa sakerna igen från spelet: dålig kontroll, liten yta att röra sig på och väldigt styrd handling. Spelet hade varit rätt enkelt att förbättra om de låtit folk påverka handlingen med olika val. Ett exempel är när Miley bestämmer sig för att sätta dit sin bror, och ignorera en snäll lösning. Hade spelaren själv fått välja vilken hade det direkt blivit roligare. Bättre spelkontroll hade varit välkommet, särskilt när vissa achievements är baserat på att uppfylla saker som kräver sådana.

Det finns dock positiva saker. Scenuppträdandena är riktigt roliga med alla sina quick time events: du måste hela tiden hålla igång och aktivt delta i konserten genom vissa handlingar. Gillar du musiken blir det rätt intensivt och tempot stiger, så det infriar verkligen stämning för målgruppen. Men det allra främsta fördelen är möjligheterna att påverka utseendet på karaktären man spelar och turnébussen. Där lyckas man till skillnad från spel som Fallout 3 och Dead Rising.

Bra:
- Röstskådespelare som liknar originalskådespelarna bra
- Roliga scenframträdanden
- Brett utbud med möjligheter att påverka utseendet på karaktärer

Dåligt:
- Dålig spelkontroll
- Styrd, och ibland obegriplig, handling
- Karaktären fastnar lätt i "osynliga" saker när man går runt.

Sammanfattning:

Ett kort och enkelt licensspel, som dock har en del förlåtande drag.

Betyg: 3- blonda peruker av 5 möjliga.

[Rick Hunter]

HANNAH MONTANA - THE MOVIE

Denna recension är dedikerad åt Rick Hunter.

Tack!
Nu vart man nästan lite sugen på spelet själv

[Robert Jonsson]

[Crusader]

Murder On Snake Road

Patrick har blivit mördad. För att lösa mordet moster du intervjua vittnet Shannon för att få klarhet i hur det hela utvecklade sig.
Ett spel där man hör en tjej berätta om händelser på en fest där man sedan ska plasera ut dockor av de misstänkta på en ritning av huset och flyta dem efter hand som storyn utvecklar sig. Den som är i samma rum som Patrick när han dör är mördaren.

Tja, vad ska man säga. En kul idé och rätt OK genomförd. Men fungerar inte i slutet. För det första är det ologiskt att en person som Shannon såg i ett rum flera timmar innan mordet fortfarande skulle vara kvar och logiskt vara mördaren. Speciellt när hon berättar att hon tappade bort vart alla höll hus.
Men spelet ger lite underhållning och man väntar sig inget mer av ett Indie-spel. En levande skådespelare som i filmklipp berättar om den komiska festen, enkla "tyck på de här knapparna i den här ordningen" puzzel. Allt det här för strax under 9 kr. Inget att klaga på. Väl värt pengarna iallafall.


Bra:
- Filmklipp med en riktig skådespelare.
- Lite smårolig historia och svart humor.
- Kostar bara strax under 9 kr.

Dåligt:
- Ologisk lösning och dessutom alldeles för enkelt.
- För enformigt. Där skulle ha varit mer till spelet.
- Upprepande fjantig musik som fastnar i skallen.

Sammanfattning: Småtrevlig underhållning till ett mycket billigt pris. Även om det kunde ha varit mycket bättre.

Betyg: 2 yxor i nacken av 5




Mass Effect

Har inte mycket att lägga till sedan sist.
Den här gången klarade jag spelet med min kalla bitchiga militanta kvinnliga Shepard som fixar så att ledarna blir dödade så att mänskligheten kan ta över universum och som pricken över i:et så fick den där sviniga Ambasadören bli ledaren.
Fortfarande något av det maffigast slut som ett spel kan ha. Verkligen episkt.

Sedan är väl vissa saker fortfarande dåliga. Mako-gameplay är fortfarande som är en mardröm i strider med ett ur uselt dåligt sikte somm alltid träffar fel. De enformiga världarna med sina bygnader och gruvor som typ alla ser likadana ut både på utsidan och insidan.
Musiken gillar jag fortfarande för det mästa inte även om vissa känns bättre nu pga sentimentalitet från tidigare spelningar och vissa som jag faktiskt gillar nu.

En sak jag verkligen blev sur för är att jag fortfarande inte fick någon Ally-achievement. Den här gången körde jag med bara människor i mitt team typ nästan helatiden (något undantag fanns). Vad krävs igentligen?


Bra:
- Val, vissa riktigt svåra, som har stora förändringar, inte bara på spelets utveckling utan även på uppföljarna.
- Episk spänande handling med coola karaktärer och maffiga mellansekvenser.
- Grafik som verkligen fick en att gapa och fortfarande imponerar.

Dåligt:
- Det enformiga utforskandet av planeter och enformiga uppdrag.
- Den som hade ansvaret för Mako-gameplay borde skjutas, med ett vapen som hade ett fungerande sikte.
- Förlite dialog-val och andra saker som kunde ha varit bättre, säkert berodde pga tidsbrist i utvecklingen.

Sammanfattning: Bioware är Kung över wästländska RPG. Gillar man Bioware's tidigare spel (T ex Star Wars: Knights of the Old Republic) eller helt enkelt älskar Episkt actionfyllt Sci-Fi drama så måste man spela det här.

Betyg: 4,5 Geth av 5

[Robert Jonsson]

En sak jag verkligen blev sur för är att jag fortfarande inte fick någon Ally-achievement. Den här gången körde jag med bara människor i mitt team typ nästan helatiden (något undantag fanns). Vad krävs igentligen?

Det krävs att du kör runt 18 missions och 45 assignments (för säkerhets skull, avrunda uppåt) med den allierade som du ska få achievementen för.

[Crusader]

OK, så då räcker inte en genomspelning?

[Robert Jonsson]

Nej, inte ens nära. Ska du få alla sex krävs det i princip att du gör nästan allt tre gånger - och för Liara måste du dessutom göra allt i rätt ordning för att få den. Det är en liten vetenskap i sig. Enklaste tipset är att välja vilka du ska få achievementen från direkt och skaffa dem utan att göra några (eller så få) missions och assignemnets innan du har dem. När du har dem får du bara använda dem. Aldrig någon annan.

[Crusader]

Fy, vad jobbigt. Men det var typ hur jag gjorde med min små-rasistiska Jane Shepard. Med Noveria som undantag så hade jag bara människor i min grupp. Måste ha varit att jag fattades någon enstaka mission då.



Mass Effect

3:e gången gillt blev det igår. Min roliga tuffa mörkhyade Big John Shepard räddade världen den här gången. Jag spelade som Sentinel och måste säga att jag ångrar att jag bara spelat Soldier innan för det här var min roligaste genomgång. Dessutom skippade nästan alla side quest så det flöt på mycket mer.
Jag startade en ny karaktär, Johan Shepard, men hans utseende blev så extremt fult att jag skrattar varända gång jag ser honom.

Jag håller iallafall fast vid mina betyg från tidigare.

[Rick Hunter]

Mass Effect 2

Spelet tar sin början strax efter Mass Effect 1. Shepard & Co är ute med Normandy och patrullerar. Helt plötsligt dyker ett enormt skepp upp och öppnar eld mot Normandy som inte har en chans och blir totalt sönderpepprat, och Shepard beordrar besättningen att bege sig till evakueringskapslarna. Själv hinner hon/han inte ut och flyger ut genom ett stort hål i skrovet med trasig rymddräkt och förklaras K.I.A. 2 år senare vaknar hon/han upp i en forskninganläggning som ägs av det människovänliga företaget Cerberus som är under attack, Fullt ös från början alltså. Cerberus leds av den mystiska Illusive Man som vill att Shepard ska undersöka mänskliga kolonier där hela befolkningar försvunnit. Han ger Shepard ett skepp och besättning och förslag till flera nya teammedlemmar. Här börjar äventyret!

Mass Effect 1 var en riktig höjdare, ett intensivt actionspel med massor av frihet och valmöjligheter med en jäkla bra story och intressanta karaktärer. Hur står sig då ME2? Den är bättre på precis alla punkter! Allt är förbättrat! Stridssystmet är en klar förbättring, vapnen fler och bättre. Dialogerna och möjligheterna att hela tiden styra handlingen precis dit man vill ha den. Normandy SR2 som man använder är större, snyggare och möjligheten till uppgraderingar finns även till skeppet! Ett nytt riktigt rövarband till nya teammedlemmar som alla bidrar med story och möjligheter. Många fler planeter ett besöka med så mycket detaljrikedom och liv. Man väljer precis i vilken ordning man ska göra allt, total frihet i ett spel har väl aldrig varit mer sant än detta spel. Borta är också alla tråkiga MAKO uppdrag och man slipper se alla planeter där allt ser likadant ut.

Grafik, ljudeffekter, musik och röstskådespelare i världsklass, väd sägs t.ex om Martin Sheen, Tricia Helfer, Claudia Black, Michael Hogan, Carrie-Anne Moss, Yvonne Strahovski (som för övrigt är jäkligt lik personen hon ger sin röst åt) och min favorit Jennifer Hale som den kvinnliga Shepard precis som i ettan. Och fler röster känner man igen.

Känslan är inte att man spelar Shepard utan man är Shepard! Allt är större och vackrare! Man kan spela hur länge som helst nästan. Jag klarade det på 23 timmar men det är inget problem att dra ut 10 timmar till då det finns så extremt mycket att se, utforska och uppleva! Bioware har gjort det igen! Årets spel är redan här! Om jag skulle beskriva Mass Effect med ett ord så skulle det ordet vara "EPISKT"

5/5

[Den Gröne Hämnaren]

Idag tog jag mig igenom Don't look back.

[Rick Hunter]

Bioshock 2

Kan i princip klistra in inlägget jag skrev här om det första Bioshock-spelet. Inte mycket har ändrats, miljön är ju likadan, grafik, ljud och musik o.s.v är ju samma eller liknande. Skillnaden denna gång är att man spelar en s.k "Big Daddy" som var ens fiender i det första spelet. Här ska man återigen ta sig igenom den förfallna undervattensstaden Rapture i jakt på sin "dotter" som hålls fången av en doktor som gillar att snacka mycket

En sak som var bättre var användandet av Plasmids som man den denna gång kan använda samtidigt som sina handhållna vapen vilket var klart välkommet och det fick ju i alla fall mig att använda dessa plasmids lite mer. Dock så använder jag bara 2 eller kanske 3 av dem, Incinerate och Electro Bolt allra mest. Bland de nya vapnen var Power-Drill den roligaste och mest användbara alla fall i närstrider.

På det stora hela en lika bra spelupplevelse som ettan med undantaget att det var något för enkelt. Tog mig bara 7-8 timmar att spela igenom det.

4/5

[Crusader]

Heavy Rain

Interaktivt Psyckologiskt Thriller Äventyrsspel.
The Origami Killer härjar i staden. Kidnappar unga pojkar och dränker dem i regnvatten. Han lämnar kropparna vid en Järnväg med en Orchidea på bröstet och en Origami i handen. 4 personer hamnar i en kamp på liv och död för att hitta sanningen:
Ethan Mars: En man som har förlorat allt och kämpar för att rädda det som han har kvar.
Madison Paige: En Fotojournalist med sömnsvårigheter som är villig att göra nästan vad som helst för att hitta The Origami Killer.
Norman Jayden: En FBI Agent Profiler med drogproblem som har uppdraget att hitta identiteten på The Origami Killer.
Scott Shelby: En Privatdetektiv som undersöker Origami-fallet.


David Cage har verkligen lyckats. Det här är tveklöst det bästa Interaktiva Äventyrsspelet någonsin, tillochmed ett av de bästa spelen överhuvudtaget.
Underbara intresanta karaktärer, oväntade twister, bra skådespelare som inte bara gör rösten och rörelserna till karaktärerna utan dessutom deras utseende. Animationerna flyter på helt underbart och det känns verkligen som att man väljer dem. Och grafiken är tveklöst den snyggaste på något spel hitils. Och musdiken är underbar och stämningsfull.
Väldigt smart Quicktime Event design där spe,let inte tar slut bara för att man inte hinner trycka på rätt knapp i tid utan spelet fortsätter. Speciellt slagsmålen är väldigt bra gjorda och underhållande. Man lyckas med en knappträff och får in ett slag, missar en annan och får en snyting, missar man förmånga gånger så kanske man förlorar eller tillochmed dör men spelet fortsätter ändå med de övrigfa karaktärerna. Och man kan välja svårighetsgrader så även den klantigaste på knapptryckningar kan klara spelet. Och 20+ olika slut gör att spelet har otroligt mycket omspelningsvärde.
Finns det något att klaga på så är det väl kontrollen när man ska gå med karaktären. Det kan bli rätt vingligt.
Men spelet har som sagt ett långt liv. Dessutom kommer det DLC-kapitel som berättar bakgrundshistorier till vissa karaktärer. Ute nu finns redan ett om Madison Paige som är jätte bra och snart kommer ett om Norman Jayden och där kommer tillochmed komma ett om The Origami Killer själv.



Bra:
- Underbart manus och bra dialoger. Storyn gör det svårt att sluta spela.
- Fantastiska animationer från skådespelarnas rörelser. För att inte glömma kroppspråket.
- Den bästa grafiken i något spel hitils.

Dåligt:
- Vissa buggar. T ex en som kan förstöra sparfilen.
- Att kontrolleran karaktärens gång kan ibland vara frustrerande och vingligt.
- Den stela kameran kan ibland irritera då man glömmer var t ex dörrarna är.

Sammanfattning: Bästa Interaktiva Äventyrsspelet som finns och ett av de bästa spelen någonsin. Har du ett PS3, spela det nu. Har du inget PS3, KÖP ETT! Det här är ett spel som måste spelas av ALLA!

Betyg: 5 Origamifigurer av 5

[GaterGirl]

Jag spelade demot för någon dag sedan, jag ska absolut köpa det.

[Crusader]

Jag ser fram emot att läsa vad du tycker om det sen.

Edited by Crusader, 01 March 2010 - 18:19.

[Crusader]

Dragon Age: Origins

The Blight härjar över landet. Du är en av The Grey Wardens, de som är utvalda att stoppa det.

Ja, var ska man börja. Det här episka mästerverk från RPG-Kungarna på BioWare.
Och Origins systemet är banbrytrande. 6 detaljrika Origins att välja mellan, 3 raser att välja mellan samt kön.
Episkt underbar story. Många quest, en hel del riktigt långa. Många val som har effekt inte bara på spelets handling och slut utan även på kommande uppföljare och Expansioner. Underbar magfisk musik. En stor underbar variation av unika karaktgärer och fiender med bra röstskådespelare.
Grafiken kunde ha varit bättre men den är inte på något vis dålig. Oh med tanke på hur stort spelet ä'r så är det inte konstigt att de fick dra ned på något.




Bra:
- 6 detaljrika Origins att välja mellan, 3 raser att välja mellan samt kön.
- Episkt rakt igenom med både handling, musik och karaktärer.
- Stora valmöjligheter som har effekt på handlingen och uppföljare. Spelet kan spelas om minst 6 gånger med varje som unik spelupplevelse.

Dåligt:
- Vissa nedladdade DLC hindrar en från att kunna spela offline.
- En del buggar.
- Grafiken kunde ha varit bättre.

Sammanfattning: Förra årets bästa spel. En värdig spirituell uppföljare till Baldur's Gate. Tidernas RPG!

Betyg: 5 Griffins av 5

[Crusader]

Return to House on Haunted Hill

Interaktiva versionen av filmen.
Ambisiöst gjord med 96 olika val alternativ. De flesta valen ger bara mer djup i storyn eller lägger till extra sidospår i storyn med att lägga till en extrascen eller 2 utan att ha någon större effekt men vissa ändrar slutet på rätt smarta sätt.
Själv fick jag under min genomspelning de absolut sämsta sluten så det kan väl rätt mycket klassas som ett stort fett misslyckande. Men jag gick bara igenom ett dussin valmöjligheter så där borde finnas mer.



Bra:
- 96 alternativa möjligheter.
- Ambisiöst gjord utan större plotholes.
- Små beslut kan ha stora konsekvenser.

Dåligt:
- Valen kunde ha kommit oftare och haft lite mer effekt.
- För få möjligheter att rädda karaktärer.
- Vissa beslut ha effekter på förmånga sätt vilket hindrar möjligheten till att skräddarsy slutet.

Sammanfattning: Helt OK som film men det största värdet ligger i den interaktiva delen som är det mäst ambisiösa hilils när det gäller film.

Betyg: 2,5 spöken av 5

[Crusader]

Tom Clancy's Splinter Cell

Sam Fisher är en Splinter Cell field-agent i en hemlig NSA dotteravdelning kallad Third Echelon, med rättigheter att göra vad som krävs för nationens säkerhet, även bryta mot internationella lagar.
När Fisher hittar bevis att det lilla föredetta Sovietiska landet Georgia har i hemlighet invaderat sitt granland går FN in i landet och Georgias President tvingas fly. Strax efter börjar informationsterroristattacker mot USA.
Det är nu upp till Sam Fisher att hitta Georgias föredetta President och stoppa attackerna.

Ett mycket frustrerande spel ibland men också mycket roligt att spela ibland med en intresant politisk handling och en hel del komik samt lite elak parodi på Ryssar och Kineser. Dessutom är spelets karaktärer inte svartvita utan man hittar mail hos fiender man besegrat och ibland kan de vara från t ex deras fru som ber dem att vara försiktiga och vid ett tillfälle så hör man en soldat protestera mot det barbariska som de tvingas göra av deras ledare.
Men spelet har också en massa problem. Mycket frustrerande i början så jag nästan slutade att spela och vissa banor driver en till vansinne. En av de mästn irriterande sakerna är att spelet funkar inte lika bra som tutorialn visar. T ex man lär sig att man kan klättra på stuprännor men sedan visar det sig att man kan inte klättra på alla stuprännor och det finns inget sätt att veta vilka man kan klättre på och det har fått mig dödad ett par gånger.
Likadant så verkar fienderna ibland ha ögon i nacken och kommer på en när man smyger sig på demm även då de igentligen inte borde kunna göra det eller det faktum att om man blir sedd eller larmet går så kan plötsligt fienderna se i mörkret och man kan inte gömma sig längre. Eller att medans vissa fiender måste springa och trycka på larmknappen så verkar vissa ha inbyggt larm som sätter igång direkt. Och en av de mäst frustrerande, om man slår ned en fiende men den hinner se en så vet plötsligt alla fiender var man är.
Sedan måste jag säga att bristen på karta eller vetskap vart man ska må vara verklighetstroget men det är också väldigt frustrerande ibland.


Bra:
- Intresant politisk story med intresanta utvecklingar.
- OK variation på de 9 uppdragen.
- Bra röstskådespeleri.

Dåligt:
- Extremt frustrerande ibland.
- För jäkla svårt ibland.
- Fungerar inte alltid som det borde.

Sammanfattning: Kul sneak'em up som kanske inte har åldrats väl men som var en milstolpe på sin tid.

Betyg: 2,5 Lax Fiskare av 5

[Crusader]

Tom Clancy's Splinter Cell: Pandora Tomorrow

En blodig revolt pågår i Indonesiska East Timor med knarksmugglaren och terroristledaren Suhadi Sadono i spetsen för att utrota USAs inblandning i landets politik. Som säkerhetsåtgärd för att hindra USA från att lägga sig i så har flera terroristattacker planerats i USA under kodnamnet namnet "Pandora Tomorrow". Mitt i allt står även en mystisk amerikansk agent kallad "Mortified_Penguin" med tveksam lojalitet.
Sam Fisher kallas åter in för att lösa ett historiskt problem.

Bättre än första spelet. Känns som valet att sätta ett nytt team på spelet var rätt beslut. Bättre kontroller, snyggare grafik, bättre musik, bättre röstskådespeleri utan en massa överdrivna humoristiska skurkar.
Men precis som första spelet så kan det ibland vara väldigt frustrerande.
En av de värsta sakerna är larmet som inte funka som det ska. Fienderna verkar ha larmen inbyggda i kropparna för ofta går det igång öven om fienden inte hade någon chans att larma. Jag menar, man skjuter en fiende i pannan så han dör direkt men ändå lyckas larmet gå trots att ingen är inärheten?
AIn är också inte så värst bra. Sätter larmet igång så kommer alla fienderna springandes runt hörnet trots att jag skjuter ned dem. Ingen stannar på andra sidan hörnet och väntar på mig som i första spelet. Och arr larma är högsta preoritering är ibland väldigt frustrerande och ologiskt. Man anfaller en kille och istället för att försvara sig så larmar han? Man står och skjuter med maskingevär på en fiende och han bara tar imot för att han har fullt upp med att larma. Man kan inte skjuta en fiende för då kan man vara garenterad att larmet går även hur snabbt man dödar honom. Ibland även om man skjuter honom i huvudet.


Bra:
- Intresant politisk story och en intresant konflikt.
- Bra kontroll.
- Bra röstskådespeleri.

Dåligt:
- Extremt frustrerande ibland.
- För överkänsligt larm.
- Fungerar inte alltid som det borde.

Sammanfattning: En klar förbättring från ettan men har fortfarande många problem som behöver lösas.

Betyg: 3 Lax Fiskare av 5

[Rick Hunter]

Avatar The Game

Spelet tar sin början en tid innan filmen och man tar upp striden som soldaten Ryder som är ny på Pandora. Rätt så snart i spelet måste man göra ett val, om man vill gå över till Na´vi och slåss för dem eller vara RDA trogen. Jag började med att spela Na´vi och man kastas snabbt in i striden. Man får order om att samla så kallade shards, bitar av stenar som gör att man kan kontrollera/kommunicera med Eywa, den levande naturen typ. Att spela som Na'vi var inte alls nån walk in the park precis. Kontrollen är halvklumpig och karaktären känns inte alls så smidig och snabb som de gjorde i filmen. Vapnen man tillfogar är rätt så ineffektiva och tråkiga. Dessutom flummigheten som var på en lagom nivå i filmen vart något för mycket i spelet.

Sen spelade jag RDA soldaten och de var mycket roligare! Mer grejer, stort sortiment vapen och framförallt alla fordon som från filmen plus några nya som var väldigt roliga att köra även om de var lite svåra att få kläm på på en gång. AMP dräkten var roligast så den använde så ofta den var tillgänglig. Fanns även flera billiknande fordon som var väldigt användbara. Storyn i RDA delen är samma som om man skulle vara Na´vi med skillnaden på var ens lojalitet ligger.

Grafiken är rätt bra förutom i vissa delar när man spelar som Na´vi i mörka delar av jungeln då har man ibland väldigt svårt att se vart fienden är nånstans. Musiken känns som den är hämtad direkt från filmen och några skådespelare från filmen är med och ger sina röster här också.

För att vara ett licensspel så var det väldigt väl gjort.

Betyg. 3,5 av 5

[Crusader]

Tom Clancy's Splinter Cell: Chaos Theory

Världen står inför en ny kris när Nord Korea och Kina skapar en handelsblokad mot Japan. Sam Fisher skickas dit på det toppmoderna hangarfartyget Walsh för att försöka hitta en lösning på krisen men innan han hinner bli involverad dras han iväg på ett sidospår när en datorexpert med topphemlig information blir kidnappad av ett gäng legosoldater.

3:e delen i första trilogin. Teamet som skapade första spelet är tillbaka för att visa att Splinter Cell serien tillhör dem. Resultatet blir ett näst intill perfekt Splinter Cell spel. Efter 2 väldigt ojämna och frustrerande spel så kommer här en ren spion-njutning med en starkt politisk story med minst lika många twister som en säsong av 24.
Bra handling, härliga karaktärer där de komiska parodierna på skurkarna är tillbaka igen.
Dessutom kan man spara när man vill och det hjälper verkligen. Kopplet runt spelaren har lossats mycket och nu är det inte game over om man sätter igång förmånga larm, nu kan man för det mästa göra vad man vill med fienderna och civila man möter. Även om man har order att inte döda så bryts inte spelet om man dödar (förutom på 2 banor) utan det fortsätter ändå bara det att man får en väldigt dålig score.
En annan grej är att man, till skillnad från tidigare spel, nu kan förhöra ca var 3:e fiende man möter om man tar dem tillfånga. Dår får man ofta viktigt info samt underhållande dialoger. Det finns dock en nackdel med det här och det är att man typ aldrig brukar våld mot fienderna för man vill se om de kan förhöras. Pga det så blev det att jag inte använde några skjutvapen (utöver att skjuta sönder lampor) fören under de sista par banorna vilket känns lite synd. Det blir pga det att man inte använder sina vapen eller prylar nästan alls. Och Frag Grande har gjorts värdelösa pga att alla fiender bara springer sin väg om man kastar den.
Den sak jag störde mig mäst på var att spelet inte längre pausar om man ska byta vapen eller kolla Objectivs. Det gör att det tar aldeles för lång tid att t ex byta mellan granat och skjutvapen och kan leda till ens irriterande död.
Sedan måste jag säga att jag saknar orkestermusiken från Pandora Tomorrow då de återinfört syntmusiken från ettan.
I grunden har teamet verkligen gjort ett bra jobb med spelet och de har inte ignorerat Pandora Tomorrow trots att de själva inte utvecklade det utan saker från det har påvärkan i det här spelet för att inte säga att en av karaktärerna som introducerades i Pandora Tomorrow hade en mycket stor och viktig del i det här spelet. Fast tyvärr inte så som jag hade hoppats. Jag gillade Sam's gammla kompis så det var överaskande och synd att det visade sig att han var skurk.
Och jag skrattade gott när de drevc med Pandora Tomorrow i början då Sam frågar om det är 3 larm och sedan Mission Over sdom gäller var av Lambert svarar "Givetvis inte. Det här är inget TV-spel." (I Pandora Tomorrow var det 3 larm sedan Mission Over som gällde. )
Som sagt tidigare, handlingen var bra med överaskande twistar. Hade aldrig väntat mig att USA skulle hamna i krig med Nord Korea utan trodde att Sam skulle stoppa det i sista stund som vanligt.



Bra:
- Intresant politisk story med intresanta utvecklingar och överaskande vändningar.
- Bästa kontrollen hitils. Nästan allt fungerar som det ska.
- Möjlighet att förhöra ca var 3:e fiende.

Dåligt:
- Spelet pausas inte vid vapenbyte.
- Tillbaka till syntmusiken.
- Alldeles förlite tillfällen att använda vapen.

Sammanfattning: Fantastiskt sneak'em up som som tillhör eliten.

Betyg: 4 Lax Fiskare av 5

[Crusader]

Tom Clancy's Splinter Cell: Double Agent

Sam Fisher's värld har rasat. Han super, startar bråk och tar de farligaste uppdragen. Just nu har han tagit sig an sin karriärs farligaste uppdrag, att infiltrera en terroristorginisation och stoppa deras planer. Bara hans chef, Lambert, vet om hans uppdrag. För alla andra är han en terrorist och farlig förbrytare. Men i själva verket är han en Dubbel Agent.


Jag blev faktiskt lite besviken. Jag hade hoppats på att det här skulle vara det bästa spelet i serien men tyvärr fann jag det en aning svagare.
Fört och främst så är det tydligt att det här är lite av ett snabbjobb. Spelet använder samma animationer som Chaos Theory i princip allt när det gäller attacker, rörelser osv och därmed även samma fel. Det blir i grunden lite tråkigt för man känner att det har inte hänt något.
Dessutom har frustrationen från de första 2 spelen återvänt med en massa buggar där t ex fiender tröttsamt lyckas starta larm medans man dödar dem. De behöver inte längre trycka på någon knapp för att starta ett larm utan nu startar det direkt som de får syn på Sam. Och ibland kan det hända att de startar ett medans man slår ned dem eller skär halsen av dem vilket är grymt irriterande. Likaså om man skjuter dem så hinner de alltid starta larmet om man inte skjuter dem i huvudet direkt.
Och att gömma kropparna är funkar ibland inte som det ska då han istället för att lägga dem snyggt ibland bara slänger dem.
Det nya sättet att se om man kan synas eller inte är inte heller så värst bra. Där finns Grön (Gömd), Gul (kan synas), Röd (upptäkt) och orange (när det röda börjar gå tillbaka till gult). Att man dessutom, till skillnad från tidigare spel, inte kan se var skuggorna börjar och slutar betyder att man kan smyga runt i skuggerna och plötrsligt blir ljuset gult och någon ser en, utan att man kan vara förberädd på det. I de gammla spelen fanns en mätare som visade om man närmade sig ljuset men det saknas här.
Sedan är storyn inte så politisk och maffig som den brukar och jag saknar de stora twister som de tidigare spelen har haft. Jag väntade mig en i slutet men plöptsligt var spelet slut.
Och det leder till en annan sak. Spelet känns aldeles för kort. 5½ banor + 1 uppdelad i 4 delar och en kort epilog är vad spelet har att erbjuda. Man hinner inte börja njuta av spelet innan det är slut. Och jag blev grymt besviken när det visade sig att demot jag spelade innan var spelets sista bana.
Jag tyckte också att där var för få konflikter mellan ens NSA och JBA uppdrag. Och aldeles förlite chans att lära känna de andra JBA medlemmarna.
Och den största besvikelsen var att Saras död aldrig togs upp, vilket jag trodde den skulle göra i slutet.
Men utöver det och en massa smågrejor som uppdrag sopm går på tid och att värmedetektorn funkade sämre (inte för att man hade någon annan användning för den än att kolla om kropparna man hittar var vid liv eller inte) så var spelet ett rätt bra Splinter Cell, bara inte så bra som det kunde ha varit och deffinitivt inte lika bra som Chaos Theory. Men jag har stora förhoppningar för Conviction, släpps 15 April, som de ju faktiskt har jobbat med i många år nu.



Bra:
- Kul omväxling att vara Dubbel Agent.
- Mycket frihet i utförandet av uppdrag.
- Bra röstskådespelare.

Dåligt:
- Grymt frustrerande ibland.
- För kort med förlite djup.
- Alldeles förlite tillfällen att använda alla de typer av vapen man får.

Sammanfattning: Ett bra Sneak'em up som inte utnytjar alla sina möjligheter.

Betyg: 3,5 Lax Fiskare av 5

[Crusader]

Call of Duty: World At War

Private Miller blir räddad från ett Japanskt fångläger. Det blir början på en tuff kampanj genom Japan i ett försök att få stopp på kriget. Helatiden lovad att få åka hem efter nästa uppdrag, men runbt hörnet väntar alltid ett nytt.

Naziterna har invaderat Ryssland. Demetri går hjälp av en gammal sniper att överleva det hela. 3 åtr senare möts de igen i Tyskland. Nu är det dags för Tyskarnas hemland att smaka på Ryssland hämnd.


Kort men kul att spela. Dålig AI kan göra saker frustrerande iblend och vissa sitvasioner känns löjliga pga det.
OK grafik men jag hade väntat mig bättre. En aning för kort också IMO.
Men Nazi-Zombies co-op spelet gottgör för en del.


Bra:
- Man får spela både Amerikan och Ryss.
- Känns lite episkt när man tågar in i Berlin.
- Nazi-Zombies!

Dåligt:
- Grymt frustrerande ibland.
- En aning för kort.
- Grafik och AI kunde ha varit bättre.

Sammanfattning: Ett bra Call of Duty. Men tyvärr varken mer eller mindre.

Betyg: 3 Nazi-Zombies av 5

[Crusader]

Saints Row 2

Efter många år i koma vaknar Third Street Saints' ledare upp och finner att staden Stillwater har förändrats rätt mycket. Third Street Saints har splitrats. Klädesföretaget Ultor har vuxit till ett gigantiskt imperium och tagit över Saints Row som de nu har förvandlat till ett lyxigt företags distrikt. Och 3 nya gäng har tagit över resten av staden.
Fast besluten ger han sig ut på gatorna, villig att göra vad som krävs för att straffa de som förådde honom och ta tillbaka det som är hans. Det här är hans stad!

Tillskillnad från Grand Theft Auto-uppföljarna så är Saints Row 2 faktiskjt en direkt uppföljare till första spelet. Man spelar samma karaktär som i ettan (men pga de alvarliga bränskadorna så kan man fritt välja utseende, ras och tillochmed kön) i samma stad (fast många år efter ettan).
Låter tråkigt när man först hör det men faktum är att karaktären skiljer sig mycket från ettan. Som sagt, man kan helt bestämma utseende, ras ochg kön samt personlighet och dessutom röst. Tillskillnad från första spelet så pratar karaktären, och rätt mycket.
Staden är den samma men har genomgått stora förändringar. Mycket känns nytt men samtidigt känner man igen sig och kännslan blir som att återvända till en hemvist efter många år. Dessutom har staden utökat lite med tidigare outvecklad mark som nu är bebygt.

Spelet är verkligen jätte kul. Medans Grand Theft Auto IV tar ett steg bort från sina gammla spel så behåller Saints Row 2 det klassiska och blir i grunden mer likt ett GTA än GTA4 är.
Saints Row 2 är också mycket snällare mot spelaren. Medans 2:an tvingade in spelarna i en Gangster värld full med en massa "Black Gangsta wannabes" så känner man här att man har total frihet att forma sitt gäng, sig karaktär, klädsel och allt. Och precis som första spelet så kan man åter igen verkligen lyssna på all typ av musik. Medans GTA ofta försöker tvinga en att lyssna på musik som passa just det spelets tema så har man i Saints Row 2 verkligen möjligheten att lyssna på vilken typ av musik som helst från 80-tals musik till modern punkrock, klassisk musik, instrumental världsmusik, hiphop, hård rock, funk osv. Tillsammans med en grupp mycket bra röst skådespelare (vissa rätt kända som ) så finns där inget att klaga på när det gäller ljud. Dessutom har de blivit mycket bättre på skämt än de var i första spelet. Nu är de mer i GTA-nevå av skämt utan att vara för grova och går förlångt som de tidigare gjorde.

Utråkad blir man inte heller. Spelet har, förutom 3 Main Quest + Prolog och Epilog, en massa massa Minigames. Förutom Destruction Derby, Fight Club och 27 olika race, med Bil, Motercyckel, Båt, Flygplan och Helikopter, så kan man också langa droger, försäkringbedrägeri, vara med i ett Cops-liknande reality program, vara livvakt, göra Taxi/Ambulans/Brandman/Bilbärgare uppdrag, Hitman, Hallick och en massa andra grejor.
Dessutom kan man göra en massa småsaker som att råna folk, råna affärer, vara blottare, Torska, Stunts mm.

Sedan finns det klart en negativ sida också. Grafiken är inte alls lika snygg och imponerande som i första spelet. Troligen beror det på brist av utrymme och att de valde fler uppdrag framför det.
Explosioner och specialeffekiter är inte lika imponerande som ettan.
Sedan, även omn det är uppfriskande att spela en riktig skurk så är han ibland lite för hård och brutal utan hänsyn till människoliv.
En sak jag blev mäst besviken över var hur lite uppföljning på försdta spelet man fick. Saints Row slutade i en cliffhanger med att man blöev förrådd och jag väntade mig att större delen av 2:an skulle handla om det. Men istället valde de att mer satsa på nya spelare så uppföljning fick man med ett extra uppdrag man kunde låsa upp samt en kort DLC. Men de hade iallafall med ewtt flertal karaktärer från första spelet.

Med det bra överväger det dåliga och bara det faktum att man kan spela om uppdrag och mellansekvenser när man vill är ett stort plus.



Bra:
- Extremt mycket att göra. Aldrig en tråkig stund.
- Stora möjligheter att skapa din karaktär precis som du vill ha den, lika så din upplevelse med stora variationer.
- Bra musik och röstskådespelare!

Dåligt:
- Mindre imponerande grafik än första spelet.
- Lite uppföljning på händelserna i ettan.
- Mindre imponerande specialeffekter

Sammanfattning: Saints Row visar att de fortfarande är den ända GTA-klon som faktiskt lyckas leverera och medans GTA tar ett steg bort så behåller Saints Row det klassiska spelsystemet.

Betyg: 4 Helgon av 5

[Crusader]

Tom Clancy's Splinter Cell: Conviction

När Sam Fisher får veta att mordet på hans dotter inte var någon olycka så börjar han genast leta efter de skylldiga och ta reda på varför samtidigft som hans föredetta arbetskamrater på Third Ecolon jagar honom hänsynslöst. Men när han gammla kollega Grim plötsligt kontaktar honom så dras han åter igen in i det politiska rävspelet.
Han tvingas hjälpa Grim med ännu ett uppdrag och tar hjälp av sin gammla vän Vic. Men den här gången är det inte bara ett jobb. Den här gången är det personligt.


Lite svårt att veta vad jag ska säga. Spelet var jättebra med en stark gripande story. Men den är inte så värst lik de gammla spelen. Medans de var politiska spion-thrillers så är den här mer av en action-thriller. Borta är möjligheten att gömma kroppar eller att inte döda fiender. Och precis som i Double Agent så får man inte veta något om hur saker står till i övriga världen. Uppdragen är av stor variation men också väldigt korta. Ett par uppdrag är lite längre men de flesta klarar man på 15 min högst. Och bara 3-4 är infiltrationsuppdrag. Det här gör det till det kortaste spelet i serien hitils. Spelet är mycket mer designat för att berätta en story än att vara ett Splinter Cell spel.
Som vanligt så har spelet bra röstskådespelare och den här gången är även musiken riktigt bra. Kontrollen är totalt olik de tidigare spelen men funkar bra den också.
Grafiskt så är spelet riktigt snygt. Man blir lite häpen i början.

Som tur är så har utvecklarna inte legat på latsidan medans spelet var försenat i flera år. En massa extra grejor har lagt till. En "Co-Op" som är lika långt som huvudspelet, har sina egna karaktärer, sin egen handling och utspelas innan huvudspelet. Dessutom en "Multiplayer".
Där finns också 6 stycken (hitils) "Deniable Ops" kartor. De är lite lika uppdragen i de gammla Splinter Cell spelen med att man i full stealph ska infiltrera hus. Kartorna är dessutom väldigt stora och långa och det tar minst 1 timme att klara en karta. "Deniable Ops" är lite som multiplayer fast för 1 person. Där finns 3 modes att välja mellan:
Hunter: Infiltrera huset och oskadliggör alla fiender (50-100 st) på vilket sätt du vill.
Last Stand: Skydda en EMP generator mot ett visst antal vågor av fiender.
Infiltration: Samma som "Hunter" bara det att man får inte bli upptäckt.
I "Deniable Ops" menyn får man fritt välja vilka vapen man ska ha, om det ska gå på tid eller inte, vad för dräkt man ska ha osv. Ett beroendeframkallande spel.
En annan intresant nyhet är möjligheten att uppgradera alla vapen och dräkter med hjälp av poäng som man får när man lyckas med vissa utmaningar i spelet (t ex slänga fiender genom fönster, stanna osedd osv). Dessutom är spelet uppkopplat till det nya Ubisoft nätverket "UPlay" där man kan låsa upp Ingame saker till spelet om man uppfyller vissa krav (t ex uppgradera ett vapen osv). De poängen man inte utnytjar sparas sedan till kommande Ubisoft spel.
Dessutom så släpper utvecklarna nya grejor till spelet gratis varje Torsdag.


Bra:
- Bra omväxling på banor.
- Bra och intresant story.
- En massa extra spel att spela.

Dåligt:
- Alldeles för kort.
- Många av de klassiska elementen saknas som t ex möjligheten att gömma kroppar och oskadliggöra fiender utan att döda dem.
- Alldeles förlite uppgifter under uppdragen.

Sammanfattning: Ett mycket bra Sneak'em up som tar serien mot ett mer actionorigenterat håll.

Betyg: 4 Lax Fiskare av 5